Compañera Vilma Espín 1930-2007

Vilma Espín Guillois föddes den 7 april 1930 i Santiago de Cuba. Hon kom från en överklassbakgrund, hennes far arbetade som advokat åt den mäktiga alkoholkapitalistfamiljen Bacardí. Själv studerade hon till kemiingenjör, bland annat vid MIT i USA. Som knapp tjugoåring lärde hon känna Frank País, ledaren för den underjordiska motståndsrörelsen i Orienteprovinsen, och anslöt sig till kampen mot Batistadiktaturen. 1954 blev hon en utav de två första kvinnorna att ta ingenjörsexamen på Kuba.

Hon kom att bli ansvarig för kontakterna mellan den underjordiska motståndsrörelsen och 26 Juli-rörelsen som vid den här tiden befann sig i exil i Mexico. Dit reste hon för att diskutera den kommande gerillakampen på Kuba med Fidel och det var där hon för första gången mötte Raul Castro. Hon återvände till Kuba för att förbereda 26 Juli-rörelsens ankomst och landstigningen med Granma. bergen. I februari 1957 valdes hon in i 26 Juli-rörelsens styrelsen och blev, under sitt nom de guerre Deborah, ansvarig för kampen i Oriente. I juli 1958 anslöt hon sig till den östra gerillafronten som leddes utav Raúl Castro. De gifte sig i februari 1959 efter revolutionens seger.

Trots att den kubanska revolutionen nu besegrat Batistadiktaturen så hade Vilma Espíns arbete bara inletts. 1960 var hon med om att grunda det som idag är Federación de Mujeres Cubanas - det kubanska kvinnoförbundet FMC, vilket hon kom att leda under 47 år.

FMC, som i dag organiserar ca 80 procent av alla kubanska kvinnor över 14 år, har spelat en avgörande roll i uppbyggnaden av det kubanska samhället, inte minst i kampen mot det kvinnoförtryck som naturligtvis inte automatiskt suddades ut av revolutionen. FMC slogs till att börja med för kvinnors rätt till utbildning, arbete och likalön, för en utbyggnad utav daghemmen och för 1975 års familjelag som då var en utav världens mest progressiva. Den slog fast att kvinnor och män har samma rättigheter och att män också har en skyldighet att ta del i hushållsarbetet och omsorgen om barnen. Man har även tagit upp kampen mot machismon och homofobin som tyvärr också funnits kvar i det revolutionära kubanska samhället.

Det är till stor del FMC:s och kamrat Vilmas kamp som har lett till att Kuba i dag är det tveklöst mest jämställda landet i Latinamerika. Det enda landet i regionen med fri abort, det enda landet där 66 procent utav de tekniskt utbildade arbetarna utgörs utav kvinnor och, näst efter Costa Rica, det land i regionen med högst andel kvinnor bland parlamentsledamöterna (36 procent är naturligtvis fortfarande för lågt men ändå åttonde plats i världen).

Vilma Espín var också med som en utav grundarna till Kubas Kommunistiska Parti 1965 och valdes först in i dess centralkommitté och sedan dess politbyrå. Hon blev också vald till ledamot av den första folkvalda Nationalförsamlingen 1975.

Hon avled den 18 juni efter en längre tids sjukdom.

Comandante Deborah var som de övriga ledarna för 26 Juli-rörelsen en sann revolutionär, kommunist och internationalist och dessutom en stridbar feminist. Mycket återstår att göra i kampen mot kvinnoförtrycket på Kuba och i hela världen och i kampen mot kapitalismen och imperialismen. I hennes anda kommer nya generationer att föra den kampen vidare. Jag vill avsluta med hennes egna ord ur en intervju med Maria Sandblad i Tidskriften Kuba 1/2004:

”Får man bara sitt människovärde tillbaka kan även den mest förtvivlade situation förändras. Det är där vi måste börja, med en omfördelning av resurserna. Och vi som kommit en bit på väg eller lever i överflöd måste alla hjälpa till. För vem har bestämt att två tredjedelar av jordens befolkning ska vara utestängda från rätten till utveckling och ett värdigt liv! [...] Vi måste kämpa vidare. Vi måste komma till rätta med fattigdom, kvinnoförtryck och alla destruktiva traditioner som så många lever under idag. Tillsammans! Men vi måste se till att få den andliga näring vi behöver för att växa som människor också, njuta av det ljusa och goda i livet istället för att bara se det mörka i allt"