Varje sliten kavaj blir en mantel av strålande ljus

Jag använder detta bloggens hundrade inlägg till att propagera för arbetarrörelsens enade front-demonstration i Oxelösund på Första Maj. SAP, Vänsterpartiet, SSU, Ung Vänster, LO och ABF annordnar ett gemensamt tåg och torgmöte. Samling sker vid D-skolan 10:30 och mötet på Järntorget börjar 11:45. Huvudtalare kommer att vara ledaren för den goda sidan i Landstinget, Jörgen Danielsson (S), Europaparlamentarikern Eva-Britt Svensson (V) och LO-distriktets ordförande Per Hägglund. Det fantastiska Oxelösundsbandet Ikaros underhåller med musik av Björn Afzelius. Kamrat Patrik skriver mer.

Alla ska med! som det brukar heta.

Anledningen till att jag propagerar stenhårt för att folk ska med i Första Maj-tåget är naturligtvis inte enbart för att jag kommer att tala för Ung Vänster, nej då. Men det är rätt fantastiskt att vi i Oxelösund, denna arbetarklassens kampdag kan ha en demonstration som enar alla arbetarrörelsens delar. Det behövs verkligen när statsminister Tengil och hans fixarsorkar styr och ställer i Sverige på borgarklassens uppdrag. Vi ska inte försöka skapa någon falsk enighet där sådan inte finns, jag tänker inte släppa min grundläggande negativa syn på reformism och socialdemokrati, men i dagsläget måste alla progressiva människor enas i kampen mot regeringen.

Ni som tråkigt nog inte befinner er i närheten av Oxelösund hittar närmaste demonstrationståg här. Det finns inget hållbart argument för att inte demonstrera i år, så gå med i närmsta tåg, skrik med i slagorden och sjung med i Internationalen. Rocka röven av högern - Rocka sansen ur Alliansen!

Guernica

I dag är det 70 år sedan Luftwaffes Kondorlegion lät sina bomber regna över Baskiens huvudstad. Många hundra civila dödades när det republikanska motståndet mot Francos fascister skulle knäckas.

I Picassos berömda målning får Guernica symbolisera krigets vidrighet. När Colin Powel presenterade USA:s planer på att invadera Irak den 5 februari 2003 i FN så täcktes den kopia av målningen som hänger där över med ett blått skynke efter påtryckningar från Bushadministrationen. Skägget har skrivit: "Hegel gör någonstans den anmärkningen, att alla stora världshistoriska händelser och personer så att säga förekommer två gånger. Han glömde att tillfoga: den ena gången som tragedi, den andra gången som fars."

Trots allt

Det knoppas, det knoppas ändå
kring vår pinade blodiga jord,
och en dag skola rosor slå ut,
rosor, tusende röda.

Där våldsbranden härjande drog
sova de namnlösa - döda
men över legenden om trotsigt mod
de skola vakande glöda.

Ty i stormen en frötung blomma
sitt livsfrö i vindarna gömde
och sådde sin hämnande vilja
i barnet, som våldsmännen glömde.

- Sekel Nordenstrand

Avdelning: Jag har underlig humor och för mycket fritid

Avdelning: Saker jag lärt mig av Wikipedia

[Johan] Norberg är gift med Sofia Nerbrand, med vilken han har en son, född i januari 2007. Parets vigsel förrättades av Per Ahlmark.

Politiskt motiverade skägg

Skägg har i alla tider fascinerat människan. Från skägget som ett självklart attribut hos YHVH och andra himmelska och jordiska patriarker till debatter kring påvens skägg. Genom historien har såväl revolutionärer som reaktionärer burit skägg. Detta förstod de franska myndigheterna som 2004 bland andra "politiskt eller religiöst motiverade" symboler förbjöd skägg i franska skolor (hur man ska veta om ett skägg är politiskt eller religiöst motiverar vet jag inte).

Ali Esbati har nu publicerat en genomgång av sina skägg. Som stolt skäggbärare sedan 15 års ålder kan jag naturligtvis inte vara sämre. Min skäggväxt har under åren pendlat fram och tillbaks mellan:

Amish-helskägget

Ett något mer civiliserat skägg

Och det välvårdade skägget

Slutligen måste jag få dela med mig av vad Johan Lindström Saxon har att säga angående skägget i sin fantastiska Umgängeskonst - Levnadskonst (som jag naturligtvis alltid följer till punkt och pricka):

En normalt utvecklad man har skäggväxt. Den man, som ej har det, är ofullgången, fysiskt defekt.

Skäggväxten har sin stora inverkan på den andliga energien. Mannen med normal skäggväxt är av en kraftigare vilja än den skägglöse. I Orienten kan ingen man, som saknar helskägg, bli hövding.

Att gå slätrakad är följaktligen att ta till förebild de svagare utvecklade männen. Men det är också okunnighet om den stora gåva mannen fått i skägget.

Skägget är ett utsöndringsmedel. Genom varje skäggstrå äger beständigt en avsöndring av kroppsavfall rum. Allt kroppsavfall är trötthetsämnen. Ju närmare dessa äro placerade hjärnan, dess större obehag bereda de oss. Den man, som rakar sig, har berövat sin kropp en av möjligheterna att avlägsna detta kroppsavfall.

Skägget är elektriskt ledande. Få ana, vilka oerhörda fysiska livsvärden man har i den elektriska ström, som beständigt omspolar mannen med helskägg.

Skägget är ett skydd för tänderna. Hållas käkar och tandkött varma, äger där en livlig blodcirkulation rum, tänderna bli alltså bättre närda och hålla längre. Men dessutom skyddar skägget för reumatiska affektioner i kindmuskler, käkar och hela tandtrakten. På grund av sin elektriska och värmeledande egenskap är skägget också ett skydd mot nervösa ansiktslidanden (ryckningar, värk o. s. v.).

(...)

Naturen har försett mannen med skägg för att skydda honom för faror, för vilka han på grund av sin fysiska läggning och bestämmelse är särskilt utsatt. Att raka sig är därför att våldföra sig på naturen. Varje försök att korrigera naturen är dömt att misslyckas - den, som gör det, har gått för bittida från mästaren. Straffet för denna modenyck - som står i nivå med stubbandet av hästens svans, mopsens klippning som lejon och annan stympning - kommer ej genast. Men det uteblir aldrig, liksom den ödmjuka lydnaden för hälsolagarne alltid medför sin belöning.

Alla normala kvinnor tycka om män med skäggväxt. De känna instinktivt, att blott dessa äro de riktiga karlarne. Det är för kvinnan en stor njutning att få stryka sin lena kind mot mannens skägg. Och hon tycker, som det franska ordspråket säger: "En kyss utan skägg är ett ägg utan salt".

USA skyddar terrorister

I fredags beslutade domaren Kathleen Cardone i El Paso, Texas att Luis Posada Carriles skulle friges mot borgen. Vem är då Luis Posada Carriles? Svaret är: en av de farligaste terroristerna på den amerikanska kontinenten. Men hur går detta egentligen ihop med USA:s krig mot terrorismen? Finns det olika sorters terrorism? Finns det terrorister som är okej?

Posada föddes på Kuba 1928 men lämnade landet efter revolutionen och anlände 1961 till USA där han tränades av CIA för att ingå i de exil-kubanska invasionsstyrkorna vid anfallet mot Grisbukten. Det var här, vid CIA:s School of the Americas i Fort Benning, som han lärde känna den framtida ordföranden för Cuban-American National Fundation - CANF, Jorge Mas Canosa. Efter att det kubanska folket slagit ner invasionsförsöket vid Grisbukten så arbetade Posada Carriles för CIA:s Operation 40 som agent i Miami.

1968 lämnade han USA för Venezuela där han blev ledande medlem av den ökända säkerhetstjänsten DISIP han fortsatte dock att få 3000 dollar från CIA varje månad. Han avskedades 1974 och startade en privat detektivbyrå i Caracas.

Den 6 oktober 1976 placerade två anställda vid Luis Posada Carriles detektivbyrå, Freddy Lugo och Hernan Ricardo Lozano, tidsinställda bomber ombord på en Douglas DC-8, Cubana Flight 455, tillhörande Kubas flygbolag Cubana de Aviación på väg från Guyana till Kuba. Nio minuter efter starten från flygplatsen på Barbados, på väg mot Kingston, Jamaica vilket var det sista stoppet innan Havanna exploderade den första bomben. Piloten försökte ta ner planet men när ytterligare en bomb exploderade valde han att låta planet krascha i havet i stället för på en strand och räddade på så vis livet på många turister. Alla 73 ombordvarande omkom dock, däribland de 24 ungdomarna i Kubas nationella fäktarlag.

Bara några timmar senare kunde myndigheterna på Trinidad gripa Lugo och Lozano som erkände sig som skyldiga och hävdade att de agerat på order från Luis Posada Carriles. Posada Carriles och en annan exil-kuban, Orlando Bosch, greps i Venezuela.
De två som hade placerat ut bomberna dömdes till vardera 20 års fängelse, Orlando Bosch kunde av tekniska skäl inte dömas och tog sig till USA.

Dagen innan hans dom skulle fastslås, den 8 augusti 1985, flydde Posada Carriles från häktet utklädd till präst. Hans flykt orkestrerades av CANF och CIA. Det finns bevis som tyder på att CIA redan i förväg kände till planerna på att spränga Cubana Flight 455.

Posada Carriles placerades sedan i San Salvador där han tillsammans med Félix Rodríguez, den CIA-agent som deltagit i mordet på Che Guevara i Bolivia, blev ansvarig för USA:s stöd till Contras i Nicaragua. Han ägnade sig åt knark- och vapensmuggling fram tills att Iran-Contras-affären avslöjades, då han istället blev säkerhetsrådgivare åt regeringen i Guatemala.

Efter Sandinisternas fall i Nicaragua kunde Posada Carriles på heltid koncentrera sig på kampen mot Kuba. Efter Sovjetunionens upplösning trodde många exil-kubaner att Kuba skulle gå samma väg. När så inte blev fallet så intensifierade de terrorkampanjen mot Kuba. Bland annat var Luis Posada Carriles inblandad i de elva bombdåd som riktades mot turistindustrin på Kuba 1997 där en italiensk affärsman omkom. Posada Carriles har själv erkänt för New York Times att dessa bombningar var finansierade av CANF (alltså samma CANF som Folkpartiet tycker att det är coolt att hänga med). Dessutom försökte en utav Carriles affärsbekanta kontakta USA:s myndigheter med information om bombdåden men ignorerades.

Luis Posada Carriles försökte mörda Fidel Castro 1994 i Colombia och i Venezuela 1997. 17 november, 2000 greps han i Panama med 90 kilo sprängdeg som han skulle använda för att spränga Fidel Castro som var på besök i landet. Tillsammans med honom greps tre andra exil-kubaner, varav en, Gaspar Jiménez, arbetade för CANF i Miami. Luis Posada Carriles fängslades men 2004 benådades han utav den avgående USA-vänlige presidenten Mireya Moscoso. I mars 2005 fördes han i hemlighet från Centralamerika till USA med båt. Smugglingen hade organiserats av CANF med hjälp av deras kontakter i de mexikanska knarkkartellerna.

I USA greps han för brott mot imigrationslagarna. Venezuela krävde att Posada Carriles skulle utvisa för att kunna dömas för sin inblandning i sprängningen av Cubana Flight 455. USA har dock vägrat att lämna ut honom med hänvisning till att han riskerar att utsättas för tortyr i Venezuela (ironiskt va?). Och nu har alltså domaren i El Paso beslutat att Posada ska friges mot borgen.

Fallet med Luis Posada Carriles är bara toppen på ett isberg. Undersök t ex fallet med den tidigare nämnde Orlando Bosch som i dag lever i frihet i Miami. USA har konsekvent sedan den kubanska revolutionen beskyddat och understött terroristorganisationer. Dessa grupper har inte enbart riktat attacker mot Kuba men också verkat som legoknektar och torterare åt militärdiktaturer i hela Latinamerika. Samtidigt sitter i dag fem män fängslade i USA, för det enda brottet att de har avslöjat terrorism mot Kuba. Retoriken kring "kriget mot terrorismen" undermineras snabbt.

Tydligen finns det terrorister som är okej. Terrorister, vapensmugglare, knarkhandlare, massmördare och torterare är okej så länge de tjänar USA:s syften och kan användas som en spjutspets i den imperialistiska krigsföringen mot världens frihetstörstande folk.

Alltför sant

You Are 64% Nerdy

You are a pretty big nerd, and you're getting nerdier every day. Don't worry if you don't have friends... there's always robots.

How Nerdy Are You?

En trevlig tradition i huset där jag bor är söndagsfikat som har ägt rum sedan 1889 eller något sådant, för fem kronor (priset oförändrat sedan 70-talet) får man gott fika, oändligt med te och intressanta samtal. Även om alla innevånare på huset (Hemiter är det officiella begreppet) är trevliga så bildas det ofta klickar av personer som uppskattar samma samtalsämnen. Senaste fikat förklarade en utav kamraterna att meningen med den grupp som jag allt som oftast hamnar i helt enkelt är att jämföra vem som har samlat mest nördpoäng den senaste veckan, vilket är helt sant.

Jag vill dock bestämt hävda att jag är mer än 64 procent nörd. Det som ofta drar ner min nördstatus är mitt totala ointresse för teknik, datorer och kodning. Jag är mer av en litteratur/film/TV/historia/religion/onödig trivia-nörd.

Spola kröken, säger el Comandante

Jag läser att Hugo Chavéz förbjuder alkoholförsäljningen. Ett förbud som naturligtvis får en stålhård nykterist som jag själv att utbrista: ¡Viva Chavéz!

I artikeln från SvD kan vi läsa:

Åtgärden meddelades inte förrän i sista stund häromdagen. Och många dryckesglada venezuelaner fruktar att mer i samma stil är att vänta från den hårdföre presidenten, särskilt som han börjat knyta nya vänner i alkoholfria länder som Iran.

- Jag är nervös. Jag trodde att Chávez hade förbjudit spritförsäljning eftersom han talar om Kuba, socialism och ayatollorna, sade 67-årige Enrique Salazar, som i helgen bunkrade med tre flaskor whisky.

Där står också att:

Venezuela har en blomstrande öl- och rom-industri, drycker som också konsumeras så friskt att landet ligger i tätskiktet för alkoholkonsumtion i Latinamerika.

Jag undrar just vilken förklaring till regleringen som kommer att framhävas av diverse liberala Venezuelakommentatorer. Det faktum att Venezuela har diplomatiska kontakter med Iran eller att landet uppenbarligen har ett alkoholproblem?

Vanligtvis brukar jag inte lita på ett ord av vad som skrivs om Venezuela i den svenska borgarpressen innan jag har kunnat verifiera det via mer trovärdiga källor. Nu verkar i och för sig påskens alkoholförbud stämma men det för mig osökt över på den egentliga anledningen till den här bloggpostningen. Jag har nämligen noterat att mannen som i princip på egen hand sett till så att Flamman har Sveriges bästa Latinamerikabevakning, Dick Emanuelsson, äntligen börjat blogga.

Medan Natan Sachar och de andra Latinamerikakorrarna sitter på verandan till Hôtel Continental med varsin paraplydrink i handen och fantiserar ihop nyheter Morgan Pålsson-style så befinner sig Dick Emanuelsson (ibland bokstavligt talat) ute i djungeln med gerillan. Så läs hans blogg för allt i världen! Och prenumerera på Flamman med för den delen.

Vår stolthet, vår ryggrad, vårt hjärta, vår hjärna

Hittade via Nisse Sandqvist denna härliga video till Knutna Nävars svenska version av Ernst Buschs klassiker Der heimliche Aufmarsch (kan någon förklara för mig hur en kvinna, Maria Hörnelius, kan få för sig att skriva en kampvisa om Arbetarbröder?).

På YouTube kan man också se på musikvideor till Det är något konstigt med friheten eller Warzawjanka. Mycket nöje!