Förklaringsmodeller (Gudmundsson är inte dum i huvudet)

Per Gudmundsson är (antagligen) inte dum i huvudet. Det kan vara svårt att tro det när man läser dagens ledare i SvD där han misslyckas kapitalt med att beskriva, förstå och förklara sin samtid. Men det är nu aldrig den borgerlige ideologiproducentens uppgift. Gudmundssons enfaldiga verbiage fogar sig till det samhälleliga bakgrundspladder, brunt brus, vars syfte är att blockera alla andra ljud, alla andra röster, vars syfte är att upprätthålla den borgerliga hegemonin. Det är inte någon sorts konspirationsteori. Gudmundsson tjänar Svenska Dagbladet som tar sina order från Schibsted som kontrolleras från bortom graven av Tinius Nagell-Erichsens fantom. Snubben får sitt uppehälle betalt av den "obundet moderata" tidningen för att skriva på ledarsidan. Men att analysera samhällsskeenden och förbli "obunden moderat" är som att jaga skuggor med ficklampa. Då är det lättare att hacka ner halmgubbar och rida till storms mot den egna fantasins väderkvarnar.

Nu var det alltså kravallerna i Rosengård, Tensta, Köpenhamn och Grekland som skulle undersökas, men framförallt vänsterns förklaringsmodeller som skulle tas av daga.

Men vi börjar med den franska revolutionen. Då var det nämligen rätt att kravalla (åtminstone tror jag att det är vad Gudmundsson menar) eftersom folk svalt. Det är helt riktigt att det förekom en omfattande svält i Frankrike vid tiden för revolutionen, vilken förvärrades av feodalstatens orättfärdiga skatter som finansierade skrytbyggen och krig. Men jag undrar om mina lärare vid Historiska institutionen skulle godkänna Gudmundssons rätt begränsade förklaring. Det är nämligen inte alltid som svält leder till kravaller och det är i sanning sällan som svältkravaller leder till revolution. Hungersnöd är dessutom knappast den enda orsaken till kravaller. Precis som skotten i Sarajevo inte kan "förklara" första världskriget så kan inte svälten bland Frankrikes bönder och stadsproletariat förklara revolutionen. Det var bara tändande gnistor i fullpackade krutdurkar.

Det är naturligtvis bekvämt för borgarklassen att glömma bort sitt revolutionära förflutna, särskilt när det borgerliga produktionssättet skall förvandlas från historiskt fenomen till Evig Sanning. Men Bastillestormningen, la Grande Peur, konstitutionerna, Välfärdsutskottet, skräckväldet, bonapartismen, etc; inget utav detta kan förstås om man inte är beredd att erkänna klasskampen och den framväxande kapitalistiska basens sprängning av den feodala överbyggnaden. Någonstans tror jag dock att Gudmundsson skulle föredra Mary K. Matossians förklaringsmodell, att bönderna stormade godsen för att de freebasat mjöldryga.

Åter till nuet. Gudmundsson konstaterar att folk inte svälter till döds i Tensta eller Rosengård och att det inte hjälper att introducera drottning Silvia för Madame Giljotin. Så långt korrekt. Men därifrån gör han ett warp space-hopp till slutsatsen att det egentligen inte finns några orättvisor i "världens mest välbetalande välfärdsstat ".

Det är möjligt och troligt att jag och Gudmundsson kör med olika definitioner av "orättvisa". Personligen tycker jag till exempel att det är rätt orättvist att barnfamiljer skall trängas ihop i sönderruttnande lägenheter medan fastighetsägarna bor i lyxvillor. Jag tycker att det är orättvist att Herrgårdens förskolebarn hotas av öppna brunnslock och nedhängande elledningar. Jag tycker att det är orättvist att man försöker lösa problemen genom en "boskola" där folk ska lära sig att bo som svenskar (sluta odla potatis på parketten, slakta getter i badkaren och så där).

Så, i vilket fall som helst, Gudmundsson gillar inte att man motiverar kravallandet med orättvisor, inte heller med solidaritet eller sympati. Så hur ska man då förstå det? Gudmundsson föreslår förklaringsmodellen "ordning, ansvar, sysselsättning, rättsskipning". Men vänta nu ett tag! Det där var ju ingen förklaringsmodell, bara en uppräkning av saker som Gudmundsson tycker är bra. Det ger ju ingen förklaring till varför "ordning och ansvar" tycks saknas i Rosengård och Tensta men inte i Höllviken eller Danderyd. Så, igen, hur ska man förstå det? Tja, om ens förklaringsmodeller saknar analysverktyg som klass eller sociala orättvisor så återstår ju typ rasism.

För den borgerlige ideologen blir försök att förstå och analysera kravaller, brottslighet eller asocialt beteende "ursäkter". Men jag är ointresserad av kälkborgerliga moralism, för mig är det ointressant huruvida ungdomarna i Rosengård eller Athen har "rätt" att kravalla. Det är rätt att göra uppror, resten är en fråga om taktik. Som marxist försöker jag förstå varför vad som orsakar upploppen och hur de kan leda till något konstruktivt.

För, käre Gudmundsson, ingen tror väl egentligen att det hjälper att "skruva upp omsorgen några hack" eller att "halshugga Silvia". Men jag sätter mina slantar på att det hjälper att krossa klassamhället. Det blir kanske bitvis obehagligt med brinnande julgranar och soptunnor. Men jag vågar lova att världen kommer att bli en bättre plats efter kapitalismens död. Precis som världen blev en bättre plats efter att den borgerliga revolutionen i Frankrike krossat feodalismen. Skräckväldet, giljotinen och bonapartismen till trots.