Rör inte min sup handlar om barn med föräldrar som dricker. Men det handlar inte om de ca 385 000 barn som växer upp med föräldrar som är missbrukare, utan om barnen till "helt vanliga" måttlighetsdrickare. Rubar har intervjuat flera slumpmässigt utvalda sjuåringar om alkoholen. De berättar om skrämmande upplevelser av vuxna som inte är sig själva, "inte är människor" och som man inte kan lita på. Samtidigt är det mycket väl medvetna om att man som barn inte får be de vuxna att dricka mindre, det vore att störa deras roliga. Flera av barnen påpekar, helt korrekt, att alkohol är giftigt.
Samtidigt är det väl medvetna om att dryckenskapen är något som hör vuxenlivet till. Dessa barn som ser sina föräldrar dricka så fort de ska ha lite trevligt och umgås växer upp till tonåringar som ser den första fyllan som en initiation i vuxenlivet. Dokumentären skildrar barnen (för de är barn, oavsett vad de själva tycker) som super sig redlösa på stranden i Båstad, bara meter från klubbarna och lyxbåtarna där deras föräldrar sitter och dricker.
Vuxenvärlden accepterar barnens alkoholkonsumtion. En pojke skall visa de urdruckna ölflaskorna för sin pappa. En utav tjejerna är väl medveten om våldet och de sexuella övergreppen som följer med alkoholen, ändå är det "sofistikerat".
Min egen inställning till alkoholen är mycket enkel. Jag hatar den. När jag var sexton tog jag löftet.
Som medlem i Ungdomens Nykterhetsförbund lovar jag att göra mitt bästa för att kämpa för ett bättre samhälle såsom det framgår i IOGT-NTO-rörelsens grundsatser och program. Därmed lovar jag att leva helnyktert, det vill säga att ej använda drycker med högre alkoholhalt än 2,25 volymprocent, ej heller narkotika eller andra gifter med berusande effekt.
Jag förväntar mig inte att alla skall bli nykterister, det är nog i dagsläget en utopisk tanke, men jag tänker aldrig ge upp kravet på en solidarisk alkoholpolitik, d v s att det skall vara jävligt dyrt och jobbigt att få tag på rusdrycker. Och jag tänker faktiskt kräva att alla vuxna ger fan i att supa när det finns barn i närheten, att de vägrar servera eller köpa ut alkohol till ungdomar och att de slutar normalisera drickandet som en självklar del av vuxenlivet. Och ni som tjänar på alkohol och på mänsklig misär, jag vet var ni finns och jag vet vem ni är. Herrar bryggarkapitalister, jag hoppas att ni kvävs av era egna sura spyor.
Ja, jag hoppas ni dör
och att det inte går fort
Att ni får pinas och plågas
för det ni har gjort
Och den dagen ni dör
blir en underbar dag
Och jag ska gå dit där ni ligger
och jag ska pissa på er grav
En början till förändring kan vara att alla som skall fira jul tillsammans med barn går med i IOGT-NTO-rörelsens kampanj Vit Jul. Även om man menar att ens eget drickande är så måttligt att det inte skadar några barn så kan man gå med i kampanjen av solidaritet med de hundratusentals barn för vilka julen inte är tid av glädje och familjemys utan av ständig oro. Skriv under!
