En ofta återkommande propagandalögn från diverse knäppkristna och kreationister är att bunta ihop nazismen och kommunismen som "ateistiska ideologier" och Hitler och Stalin som ateister. Ett annat ohederligt argument är att försöka härleda massmorden i Hitlertyskland och Stalinsovjet till evolutionsteorin.Argumentet är naturligtvis i grund och botten ointressant. Även om det hade varit korrekt så hade det inte påverkat ateismens eller evolutionsteorins sanningsanspråk. Att obehagliga människor eller regimer tror på ett visst antagande, exempelvis att det inte finns någon Gud eller att livets mångfald uppkommit genom en evolutionär process. Precis som de Torquemadas torterare inte motbevisar kristendomen.
Men att Hitler skulle ha varit en ateist är alltså en lögn, som dessutom är rätt enkel att motbevisa. Jag satte mig helt enkelt och sökte igenom en brittisk utgåva av Hitlers Mein Kampf efter ordet "God". Om man räknar bort rent retoriska hänvisningar till Gud så förekommer ordet på ett tjugotal platser i de två banden. Här följer några exempel som nog kan tala för sig själva.
Do the Schwabing decadents look upon Germany’s lot to-day as ‘aesthetic’? Of course, one doesn’t discuss such a question with the Jews, because they are the modern inventors of this cultural perfume. Their very existence is an incarnate denial of the beauty of God’s image in His creation.Börjar man leta efter andra referenser till skaparguden, "Almighty", "Creator", "Lord", etc. så får man ytterligare träffar. Begreppet ateism förekommer endast två gånger, som ett epitet för att beskriva "judiska partier" och marxistiska tidningar.
(sid. 146)
But if for reasons of indolence or cowardice this fight is not fought to a finish we may imagine what conditions will be like 500 years hence. Little of God’s image will be left in human nature, except to mock the Creator.
(Sid. 202)
The Jew himself is the best example of the kind of product which this religious training evolves. His life is of this world only and his mentality is as foreign to the true spirit of Christianity as his character was foreign to the great Founder of this new creed two thousand years ago. And the Founder of Christianity made no secret indeed of His estimation of the Jewish people. When He found it necessary He drove those enemies of the human race out of the Temple of God; because then, as always, they used religion as a means of advancing their commercial interests. But at that time Christ was nailed to the Cross for his attitude towards the Jews; whereas our modern Christians enter into party politics and when elections are being held they debase themselves to beg for Jewish votes. They even enter into political intrigues with the atheistic Jewish parties against the interests of their own Christian nation.
(Sid. 240)
To undermine the existence of human culture by exterminating its founders and custodians would be an execrable crime in the eyes of those who believe that the folk-idea lies at the basis of human existence. Whoever would dare to raise a profane hand against that highest image of God among His creatures would sin against the bountiful Creator of this marvel and would collaborate in the expulsion from Paradise.
(Sid. 298)
The two Christian denominations look on with indifference at the profanation and destruction of a noble and unique creature who was given to the world as a gift of God’s grace.
(Sid. 429)
For it was by the Will of God that men were made of a certain bodily shape, were given their natures and their faculties. Whoever destroys His work wages war against God’s Creation and God’s Will.
(Sid. 430)
Diskussionen kring Hitlers genuina privata religiösa övertygelse är naturligtvis komplicerad p g a källäget. Jag tror att Hitler inte var kristen enligt någon rimlig teologisk definition av kristendomen. Däremot är det uppenbart att han inte var ateist och att han trodde på en aktiv skapargud.
Antagandet att samtliga utav nittonhundratalets folkmord begåtts på grund utav förövarnas ateism är alltså inte enbart ett exempel på felaktig logik utan även baserat på falska premisser.
4 kommentarer:
Eftersom Hitler klämde fram Mein Kampf rätt tidigt i sin ideologiska utveckling (volym 1 publicerades 1925) är det dock inte helt omöjligt att han hann ändra sin uppfattning. Det är också möjligt (som de kristna argumenterar) att hans påstådda religiösa övertygelse var till för att hålla sig på god fot med pöbeln - utrota alla untermensch kan de väl köpa, men förneka Gud?
Så så simpelt som du lägger fram det är det inte. Därmed inte sagt att Hitler var ateist - det finns det absolut inte belägg för. Göbbels skrev tvärtom i en dagboksanteckning 1939: "Führern är djupt religiös, men djupt anti-kristen. Han ser kristendom som ett symptom på förfall."
En god översikt ges av Wikipedia: Adolf Hitler's religious beliefs
Förresten, länktips
Jag är naturligtvis medveten om allt det du skriver. Som sagt, det är svårt att uttala sig om vad Hitler egentligen trodde på, på grund utav källäget.
Men faktum kvarstår, i sina offentliga uttalanden och skrifter hänvisade Hitler kontinuerligt till en aktiv skapargud, ett synsätt som han aldrig tog avstånd från. Så jag tycker det är en smula nedvärderande att kalla det jag lägger fram för "simpelt".
Hitler hade snarast en egen lilla variant av kristendomen. En där det judiska arvet i religionen princip utraderades/förnekades. Men att påstå att han var ateist är ju som du säger helt absurt - han var en uppenbart teistisk person.
Skicka en kommentar