Socialistiska forum

Den gångna helgen så ägde socialistiska forum plats i såväl Stockholm som Uppsala. Naturligtvis hann jag besöka båda.

Under mina år i Uppsala har jag alltid sett till att hinna åka ner till forumet i Stockholm. Som vanligt så präglades huvudstadens forum av stor mångfald/rörighet. Det finns mängder av deltagande organisationer, massor av människor att träffa och otaliga bokbord från Ordfront till Arbetaresperantisterna. Jag gillar verkligen denna spretighet. Framförallt innebär den en chans för mig att inhandla litteratur från diverse obskyra organisationer, i år köpte jag böcker av och om Sven Linderot från SKP och Fernando Claudins Krisen i den kommunistiska rörelsen av Arbetarmakt. Men, efter varje forum så frågar jag mig om det verkligen skett något idéutbyte inom arbetarrörelsen. Snarare så verkar Stockholmsforumet bygga på att de (många) deltagande organisationerna erbjuds en lokal och en plats i programmet för att saluföra sin politik. Kanske är detta ett helt nödvändigt sätt att arbeta fram forum på i landets största stad med (tror jag) den största floran av vänsterorganisationer.

Inför årets forum så har många kommenterat programmets sossighet. Det kan jag hålla med om, tonvikten tycktes ligga på den reformistiska arbetarrörelsens interndebatt. Jag hann ändå besöka två intressanta punkter. Den första var en debatt om arbetarkontroll i Latinamerika och i Sverige som Hands off Venezuela stod för. Denna höjdes verkligen från det genomsnittliga Latinamerikaseminariets nivå genom den tydliga kopplingen till kampen i Sverige som inte minst företräddes av kamraten från Handelsklubben på Lagena. Slutsatsen för min egen del blev väl att vi måste kämpa för att arbetarna inte bara skall ha mer inflytande över sina arbetsplatser utan även mer kunskap och hela arbetsprocessen. Uppdelningen av arbetskraften i tänkande och utförande samt uppsplittringen av arbetet i små delmoment är ett sätt för borgarklassen att kontrollera oss. Kunskap är makt.

På eftermiddagen besökte jag "Europeisk vänster i rörelser och regeringar" med deltagare från norska Socialistisk Venstreparti, Nederländska Socialistische Partij och Vänsterpartiet (tyvärr dök aldrig kamraten från tyska Die Linke upp). De utländska gästerna talade om sina erfarenheter, som skiljer sig rätt rejält åt. Nederländska SP är landets största oppositionsparti medan SV sitter i regering sedan 2005. Jag kan inte påstå att samtalet var fruktansvärt givande, däremot fanns det vissa intressanta frågor från publiken. En är naturligtvis frågan om hur vänstern skall globaliseras, behöver vi "supranational parties" (eller som jag tyckte att snubben sa "supernatural parties") eller, som Chavéz föreslog, en femte international? Denna diskussion behöver egentligen en egen programpunkt. Minst. Av frågorna till Vänsterpartiets partisekreterare Anki Ahlsten kunde man nog dra slutsatsen att det är fler än jag som ser med oro på partiets samarbete med socialdemokraterna och miljöpartiet.

På söndagen var det så dags för Socialistiskt Forum Uppsala. Detta forum har jag mycket starka band till. Jag var en av tre, fyra uppsalabor som över internet började diskussionen om att skapa en motsvarighet till Stockholmsforumet eftersom vi alla kände att Uppsala Social Forum urartat till ett småborgerligt studentikost spektakel. Sedan dess har jag varit ständig ledamot i forumets planeringsgrupp, ibland för Svensk-Kubanska Föreningen och ibland för Vänsterpartiet. Jag tror att jag officiellt är vald till nätverkets ordförande, även om jag nuförtiden verkligen inte tillhör de mest drivande krafterna i organisationen. Hederstiteln som mest drivande får nog delas av mina kamrater i arbetsutskottet, Anders Fraurud från Socialistiska Partiet och Herman Geijer från ABF. Utan ABF:s stöd skulle det för övrigt vara helt omöjligt att överhuvudtaget genomföra några forum.

I Uppsala arbetar vi något annorlunda än i Stockholm. Här har vi genom en lång process av förberedande möten försökt skapa konsensus bland de tretton, fjorton deltagande organisationerna kring vilka ämnen som skall tas upp och vilka talare som skall bjudas in. Jag tror att detta är bra. Det leder inte minst till att folk möts över organisationsgränserna, både i förberedelsearbetet och på själva forumet. På så vis får Socialistiskt Forum både en roll som idéspridare och sammanbindande kraft inom arbetarrörelsen.

Dagen inledde jag med att hoppa in och moderera ett samtal om fildelning mellan Mikael von Knorring från Vänsterpartiet och Mikael Nilsson från Piratpartiet. Åtminstone jag som samtalsledare tyckte att det var mycket njutbart. De båda Mikael är mycket intelligenta och dessutom sympatiska personer. För en gång skull fick vi ett verkligt samtal mellan företrädare för olika partier i stället för en debatt där båda sidor ägnar tid åt att positionera sig. Det var mycket intressant att höra hur Mikael Nilsson som politiskt definierade sig som höger om mitten när han skall diskutera fildelningsfrågor mer eller mindre låter som en marxist. Om piraterna bara kunde ta sig för att läsa Marx så skulle de mycket bättre förstå sin historiska roll.

Därefter lyssnade jag på en klimatpolitisk debatt mellan Johan Ehrenberg och David Jonstad, eller "Johan Ehrenberg Show" som den hade kunnat kallas. Konflikten stod mellan kvotering och statliga ingripanden. Jag lutar väl mer åt Ehrenbergs linje med en aktiv statlig klimatpolitik som innehåller omfattande investeringar i hållbar infrastruktur och förbud mot dumheter som flyg mellan Stockholm och Malmö, samtidigt tror jag att det kanske kommer behövas vissa kvoteringssystem.

Slutligen tänkte jag gå på panelen med företrädare för husockupationer i Stockholm; Aspuddsbadet, Rinkebyhuset och Västbodaskolan. Tyvärr kom helgens trötthet ikapp mig och en svår huvudvärk tvingade hem mig till min säng.

P.S. Dagens Konflikt har bilder från båda forumen.