Ibland gillar jag KD

De senaste månaderna har den här bloggen kommit att präglas av mitt hat mot kristdemokraterna. Men tror eller ej, det finns faktiskt en sak som jag alltid har uppskattat hos kådisarna, och det är deras alkoholpolitik.

Göran Hägglund har helt rätt i att skatten på alkohol måste höjas. Alkoholkonsumtionen har sedan mitten av nittiotalet ökat med 25 procent (även om den under den senaste tiden minskat något). Superiet ligger på rena 1800-talsnivåerna. Inte sedan 1880-talet har svensken konsumerat så många volymprocent alkohol. Den här dramatiska ökningen kan inte enbart förklaras med förändrade kulturella mönster, där Sverige importerat det sydeuropeiska vardagsdrickandet och samtidigt behållit de nordiska fylleslagshelgerna.

Den bästa metoden för att minska alkoholkonsumtionen är att se till så alkoholen är dyr och svår att få tag på. Det är en solidarisk alkoholpolitik.

Men om vi skall kunna föra en aktiv alkohol- och folkhälsopolitik så måste vi själva kunna bestämma över hur mycket alkohol som varje person får föra in i landet. Under EU-valrörelsen talade nästan samtliga partier sig varma för att sänka införselkvoterna. Nu återstår att se huruvida de vågar agera utifrån det fina snacket. Om vi inte får gehör inom EU för sänkta kvoter så bör vi ensidigt strypa inflödet av alkoholen. Det handlar inte bara om att minska superiet, det handlar om vår rätt till nationellt självbestämmande.