These Exiled Years

Första maj i Uppsala

2010-04-28T11:37:00.001+01:00

Framtiden för bloggen

2010-04-09T20:12:00.002+01:00

Kära tålmodiga läsare (alla tre). Som ni vet har uppdateringen på bloggen alltid varit låg och under den senaste tiden i det närmaste icke-existerande. Detta har flera orsaker, inte minst att jag numera twittrar men också för att jag har arbetat på några andra projekt.

I dag lanserar jag min nya blogg, Sakupplysningen, en blogg med intressanta fakta som jag har samlat på mig. Mina texter kommer också att dyka upp i ett smalare politiskt sammanhang inom en snar framtid, även om detta projekt än så länge får förbli hemligt.

These Exiled Years kommer inte att läggas ner. Under ett år med en hård kamp om regeringsmaken så kommer jag säkert ha ett behov av att lufta mitt klasshat.

It's another day older
In These Exiled Years

Ett annat decennium är möjligt

2009-12-31T23:01:00.002+01:00

När minuterna tickar ner mot tolvslaget detta årtiondets sista dag så är det naturligt att blicka tillbaks. Jag ämnar inte ge er någon längre krönika över de år som gått. Ali Esbati har redan gett oss en klarsynt sammanfattning av 00-talet. Det började och slutade med torn, torn som föll i New York och torn som förbjöds i Schweiz. 2000-talet kommer i framtiden att minnas som ett årtionde av imperialistiska krig i periferin och ökad repression i centrum, alltsammans möjliggjort av en rasistisk ideologi med bajonetten riktad mot världens muslimer. Ur socialdemokratins ruttnande lik krälade nyfascismens likmaskar. Årtiondet kröns av det föga oväntade misslyckandet i Köpenhamn. Redan innan det nya decenniet hunnit ta sin början så förstår vi att det kommer att präglas av kriser: klimatkris, energikris, ekonomikris. Erik Berg tecknar bilden av ett 2010-tal med enorma möjligheter och fasansfulla risker.

Men allt är inte nattsvart. Det har funnits ett annat 00-tal. Ett 00-tal som präglades av motståndets globalisering, av de sociala forumen, av toppmötesprotesterna, av krigsmotståndet och inte minst av ett Latinamerika vars folk visade att en annan värld är möjlig.

Eftersom jag är historiskt sinnad så vandrar mina tankar tillbaks till det förra 10-talet. Det var också ett årtionde av skarpa motsättningar. Precis som det tjugoförsta århundradet så inleddes det egentliga nittonhundratalet med ett terrordåd, som även det blev en tändande gnista för ett imperialistiskt krig. Man kan naturligtvis sammanfatta 1910-talet som det stora krigets årtionde. Men den industriella masslakten i Verdun och Gallipoli är inte den enda sanna bilden av 10-talet.

Påsken 1916 utropade Pádraig Pearse den irländska republiken i Dublin och 1919 inledde IRA befrielsekriget mot den brittiska imperialismen. 1917 störtades tsarväldet i Ryssland och världens första arbetar- och bondestat såg dagens ljus. 1918 tvingade det tyska folket bort Kaisern. I Sverige erövrade arbetarklassen 1919 den allmänna rösträtten.

1910-talet var ett årtionde av knivskarpa konfliktlinjer. Socialism eller barbari. Allt tyder på att vi återigen är på väg in i en period av ökande politiska motsättningar. Det är nog bra. Måtte den förkvävande kvalmighet som präglat världen de senaste tjugo åren blåsas undan av en ny storm. Må allt som varit undertryckt dåna fram ur rättens krater. Min nyårshälsning blir en höjd näve. Kärlek och solidaritet åt alla arbetarkämpar och socialister. Det här årtiondet kommer att tillhöra oss. Mitt enda nyårslöfte är detta, att fortsätta kampen till seger!

Totto

2009-12-22T18:11:00.004+01:00

Den uppmärksammade stölden av Auschwitz-skylten var ett beställningsjobb från Sverige, det uppger polska medier i dag.

Socialistiska forum

2009-12-01T04:50:00.004+01:00

Den gångna helgen så ägde socialistiska forum plats i såväl Stockholm som Uppsala. Naturligtvis hann jag besöka båda.

Under mina år i Uppsala har jag alltid sett till att hinna åka ner till forumet i Stockholm. Som vanligt så präglades huvudstadens forum av stor mångfald/rörighet. Det finns mängder av deltagande organisationer, massor av människor att träffa och otaliga bokbord från Ordfront till Arbetaresperantisterna. Jag gillar verkligen denna spretighet. Framförallt innebär den en chans för mig att inhandla litteratur från diverse obskyra organisationer, i år köpte jag böcker av och om Sven Linderot från SKP och Fernando Claudins Krisen i den kommunistiska rörelsen av Arbetarmakt. Men, efter varje forum så frågar jag mig om det verkligen skett något idéutbyte inom arbetarrörelsen. Snarare så verkar Stockholmsforumet bygga på att de (många) deltagande organisationerna erbjuds en lokal och en plats i programmet för att saluföra sin politik. Kanske är detta ett helt nödvändigt sätt att arbeta fram forum på i landets största stad med (tror jag) den största floran av vänsterorganisationer.

Inför årets forum så har många kommenterat programmets sossighet. Det kan jag hålla med om, tonvikten tycktes ligga på den reformistiska arbetarrörelsens interndebatt. Jag hann ändå besöka två intressanta punkter. Den första var en debatt om arbetarkontroll i Latinamerika och i Sverige som Hands off Venezuela stod för. Denna höjdes verkligen från det genomsnittliga Latinamerikaseminariets nivå genom den tydliga kopplingen till kampen i Sverige som inte minst företräddes av kamraten från Handelsklubben på Lagena. Slutsatsen för min egen del blev väl att vi måste kämpa för att arbetarna inte bara skall ha mer inflytande över sina arbetsplatser utan även mer kunskap och hela arbetsprocessen. Uppdelningen av arbetskraften i tänkande och utförande samt uppsplittringen av arbetet i små delmoment är ett sätt för borgarklassen att kontrollera oss. Kunskap är makt.

På eftermiddagen besökte jag "Europeisk vänster i rörelser och regeringar" med deltagare från norska Socialistisk Venstreparti, Nederländska Socialistische Partij och Vänsterpartiet (tyvärr dök aldrig kamraten från tyska Die Linke upp). De utländska gästerna talade om sina erfarenheter, som skiljer sig rätt rejält åt. Nederländska SP är landets största oppositionsparti medan SV sitter i regering sedan 2005. Jag kan inte påstå att samtalet var fruktansvärt givande, däremot fanns det vissa intressanta frågor från publiken. En är naturligtvis frågan om hur vänstern skall globaliseras, behöver vi "supranational parties" (eller som jag tyckte att snubben sa "supernatural parties") eller, som Chavéz föreslog, en femte international? Denna diskussion behöver egentligen en egen programpunkt. Minst. Av frågorna till Vänsterpartiets partisekreterare Anki Ahlsten kunde man nog dra slutsatsen att det är fler än jag som ser med oro på partiets samarbete med socialdemokraterna och miljöpartiet.

På söndagen var det så dags för Socialistiskt Forum Uppsala. Detta forum har jag mycket starka band till. Jag var en av tre, fyra uppsalabor som över internet började diskussionen om att skapa en motsvarighet till Stockholmsforumet eftersom vi alla kände att Uppsala Social Forum urartat till ett småborgerligt studentikost spektakel. Sedan dess har jag varit ständig ledamot i forumets planeringsgrupp, ibland för Svensk-Kubanska Föreningen och ibland för Vänsterpartiet. Jag tror att jag officiellt är vald till nätverkets ordförande, även om jag nuförtiden verkligen inte tillhör de mest drivande krafterna i organisationen. Hederstiteln som mest drivande får nog delas av mina kamrater i arbetsutskottet, Anders Fraurud från Socialistiska Partiet och Herman Geijer från ABF. Utan ABF:s stöd skulle det för övrigt vara helt omöjligt att överhuvudtaget genomföra några forum.

I Uppsala arbetar vi något annorlunda än i Stockholm. Här har vi genom en lång process av förberedande möten försökt skapa konsensus bland de tretton, fjorton deltagande organisationerna kring vilka ämnen som skall tas upp och vilka talare som skall bjudas in. Jag tror att detta är bra. Det leder inte minst till att folk möts över organisationsgränserna, både i förberedelsearbetet och på själva forumet. På så vis får Socialistiskt Forum både en roll som idéspridare och sammanbindande kraft inom arbetarrörelsen.

Dagen inledde jag med att hoppa in och moderera ett samtal om fildelning mellan Mikael von Knorring från Vänsterpartiet och Mikael Nilsson från Piratpartiet. Åtminstone jag som samtalsledare tyckte att det var mycket njutbart. De båda Mikael är mycket intelligenta och dessutom sympatiska personer. För en gång skull fick vi ett verkligt samtal mellan företrädare för olika partier i stället för en debatt där båda sidor ägnar tid åt att positionera sig. Det var mycket intressant att höra hur Mikael Nilsson som politiskt definierade sig som höger om mitten när han skall diskutera fildelningsfrågor mer eller mindre låter som en marxist. Om piraterna bara kunde ta sig för att läsa Marx så skulle de mycket bättre förstå sin historiska roll.

Därefter lyssnade jag på en klimatpolitisk debatt mellan Johan Ehrenberg och David Jonstad, eller "Johan Ehrenberg Show" som den hade kunnat kallas. Konflikten stod mellan kvotering och statliga ingripanden. Jag lutar väl mer åt Ehrenbergs linje med en aktiv statlig klimatpolitik som innehåller omfattande investeringar i hållbar infrastruktur och förbud mot dumheter som flyg mellan Stockholm och Malmö, samtidigt tror jag att det kanske kommer behövas vissa kvoteringssystem.

Slutligen tänkte jag gå på panelen med företrädare för husockupationer i Stockholm; Aspuddsbadet, Rinkebyhuset och Västbodaskolan. Tyvärr kom helgens trötthet ikapp mig och en svår huvudvärk tvingade hem mig till min säng.

P.S. Dagens Konflikt har bilder från båda forumen.

Det är något konstigt med friheten

2009-11-22T06:43:00.001+01:00

Det har blivit dags att fortsätta mitt svar på Martins utmaning. I det senaste inlägget behandlade jag ju vänsterns behov av stora berättelser. Sedan dess har också Salka och Andrea Doria skrivit om sina visioner för det klasslösa samhället.

Jag har påbörjat och raderat det här inlägget flera gånger. Det är svårt att veta hur man skall tala om den utlovade socialismen när nästan ingen längre tror att den är möjlig att genomföra. Det hade varit väldigt enkelt för en autist-leninist som mig att trolla fram ett kollage av Marx- och Lenin-texter i ett försök att fånga kommunismens väsen. Men så kom jag att tänka på Kristina Lugns ofta citerade rad: "Det är fruktansvärt svårt att leva utan en bärande längtan". Det är kanske där jag skall börja. Vad är egentligen min bärande längtan? Vad är det som får mig att orka kämpa?

Ja, förutom hatet då. Men hatet är egentligen sekundärt. Hatet och ilskan och vreden spränger fram ur en enorm kärlek och längtan. Hatet förmår bara formulera ett minimiprogram: Åt helvete med hela jävelsamhället! Men sedan då? När vredens stora dag har passerat, när dammet har lagt sig på slagfältet och barrikaderna rivs. Vad skall känneteckna det samhälle som kommer efter kapitalismen (förutom enhörningar, regnbågar och små vattenfall)?

Vi kommunister brukar i Marx efterföljd hävda att vi inte vill skriva recept för framtidens soppkök. Det är i grund och botten en mycket demokratisk inställning. Vi vet inte hur en efterkapitalistisk värld kommer att se ut eftersom den skall byggas av alla tillsammans. Tillsammans med klassindelning och privategendom dör också tillslut föreställningen om att det finns någon annan kraft än människorna som bestämmer hur de mänskliga samhällena skall organiseras. Hej då "Gud", hej då "Ekonomin", hej då "Naturrätt". Kommunismen är inte historiens slutmål, det är den verkligt mänskliga historiens gryning. Som det står i skriften (1 Kor 13:11-12):

När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var. Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.

Men detta sympatiska motstånd mot framtidsrecept går ibland till överdrift. Nog måste väl vi som är revolutionärer ha en aning om vilka ingredienser vi vill stoppa i soppan? Vad är det jag längtar efter? Frihet!

Okej, frihet alltså. Men vad är det då som skiljer mina drömmar från den genomsnittlige pissljumne liberal-humanisten? Det beror nog på de olika uppfattningar om frihet som liberaler och kommunister har.

I fantasyförfattaren China Miévilles böcker om staden New Crobuzon finns de humanoida fågelvarelserna garudas som lever i ett nomadiserat och militant individualistiskt samhälle. Det enda enda brott de erkänner är "choice theft", att beröva en annan individ sitt fria val. Men det som gör att garudas samhälle är en kommunistisk snarare än en liberal utopi är deras starka uppfattning om konkreta och abstrakta individer. Den som uppträder som en abstrakt individ riskerar att få sina vingar avskurna.

Well, put simply, and as far as I understand it, they’re egalitarian because they respect the individual so much, right? And you can’t respect other people’s individuality if you focus on your own individuality in a kind of abstract, isolated way. The point is that you are an individual inasmuch as you exist in a social matrix of others who respect your individuality and your right to make choices. That’s concrete individuality: an individuality that recognizes that it owes its existence to a kind of communal respect on the part of all the other individualities, and that it had better therefore respect them similarly.
“So an abstract individual is a garuda who forgot, for some time, that he or she is part of a larger unit, and owes respect to all the other choosing individuals.”

Marxisten Miéville använder sina fågelnomader för att kritisera den liberala individualismen. Liberalernas individ saknar inte bara relationer och sammanhang utan också en kropp. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa Nina Björks avhandling "Fria själar" som på ett pedagogiskt sätt visar hur liberalismens ideologer konstruerat ett politiskt och filosofiskt subjekt som saknar kropp och därmed kroppsliga behov. Denna abstrakta okroppsliga (och därmed könlösa) individ är en nödvändig ingrediens i den liberala ideologin vars syfte är att linda in kapitalismens hårda verklighet i rosa sockervadd. För att liberalerna skall kunna kombinera sin historiska uppgift som borgarklassens apologeter med sitt frihetliga patos så måste frihetsbegreppet tömmas på alla antikapitalistiska tendenser. Liberalerna måste lyckas övertyga både sig själva och oss om att valet mellan att sälja sin arbetskraft eller lida svältdöden är ett uttryck för verklig frihet.

Min frihet är den konkreta kroppsliga beroende människans frihet. Högerns motsättning mellan "kollektivism och individualism" är ett falsarium. Det är andra människor som gör oss fria. Det är enbart som en del av ett kollektiv som vi kan uppfylla våra behov och uppleva den trygghet som är frihetens grogrund. Ett konkret exempel är det svenska folkhemsbygget. Utan att romantisera detta så innebar det ändå, ur ett perspektiv, en allians mellan staten och individen som gjorde individen mindre beroende av andra kollektiv, exempelvis familjen. Detta var ju inte minst ett framsteg för kvinnorna. Alternativet till starka centraliserade stater har ju historiskt sett inte varit anarkistisk individualism utan patriarkalt klansystem och hederskultur (och jag väljer alltid en sossig välfärdsstat med alla dess nackdelar framför att folk skall behöva bo i särskilda torn eftersom rivaliserande familjer vill döda dem, vilket naturligtvis är den logiska följden av liberalism).

Jag har mer och mer börjat tänka mig kampen för kommunismen (och vissa vill kanske anklaga mig för reformistiska avvikelser) som kampen för att hela tiden öka den tid som varje människa ägnar åt saker som hon vill göra och minska den tid som ägnas åt saker som hon tvingas göra. Därmed kan inte målet för oss socialister vara enbart ett samhälle där lönearbetet organiseras på ett mer rättvist och demokratiskt sätt. Ett sådant samhällssystem kommer säkert att existera under en revolutionär period men vi får aldrig glömma att den korrekta revolutionära parollen är Ned med lönesystemet! inte En skälig dagslön för en skälig arbetsdag!. Kampen för frihet är framförallt kampen mot löneslaveriet.

I nästa inlägg ämnar jag behandla några utopiska visioner om den kommunistiska friheten.

Support our troops - Bring them home!

2009-11-13T16:26:00.002+01:00

SvD föreslår att vi skall stödja våra svenska soldater i Afghanistan genom att köpa ett gult band. Att verkligen stödja våra soldater vore att dra hem styrkan från Afghanistan. Svenska pojkar och flickor skall inte riskera livet i imperialisternas oljekrig. Bring them home! Läs mer hos Jonas Sjöstedt.

The Greatest Story Ever Told

2009-11-03T01:01:00.017+01:00

Kamrat Martin har utmanat mig, Jesper Nilsson, Salka Sandén och Johan Frick att beskriva våra visioner för det klasslösa samhället. Challenge accepted! Jag tänker dock ta mig friheten att dela upp mitt svar (antalet inlägg som behövs visar sig med tiden). Låt mig först göra en samtidsbeskrivning.

Vänstern anno 2009 är i allmänhet renons på visioner. Detta gäller lika väl för revolutionärer som för reformister. En jättegammal spaning är ju vänsterns "gnällighet". Vi har spenderat de senaste årtiondena på defensiven och blivit bra på att berätta vad vi vill försvara (välfärden, kollektivavtalen, ungdomshusen etcetera) eller vad vi vill bli av med (imperialistiska krig, kvinnomisshandel, massbilism etcetera). Offensiva förslag inskränker sig allt som oftast till nostalgiska visioner om att återställa folkhemmets kapitalism med mänskligt ansikte.

Sovjetblockets sammanbrott som hade kunnat skapa en visionär öppning, när pattställningen mellan det realsocialistiska och det kapitalistiska systemet plötsligt rasade samman, ledde i stället till att hela idén om en radikalt annorlunda framtid soppades bort från spelbrädet. Utopin, tanken att saker skulle kunna förhålla sig annorlunda, kriminaliserades med hänvisning till Auschwits, Gulag och Dödens fält. I stället för utopier så fick vi den liberala dystopin, antingen i form av Fukuyamas dammiga museum eller Huntingtons raskrig.

Slavoj Žižek sammanfattar den märkliga samtiden i dokumentärfilmen Žižek:

Thirty, forty years ago, we were still debating about what the future will be: communist, fascist, capitalist, whatever. Today, nobody even debates these issues. We all silently accept global capitalism is here to stay. On the other hand, we are obsessed with cosmic catastrophes: the whole life on earth disintegrating, because of some virus, because of an asteroid hitting the earth, and so on. So the paradox is, that it's much easier to imagine the end of all life on earth than a much more modest radical change in capitalism.

Det är i dag lättare, även för vänstern, att föreställa sig civilisationens död genom skenande global uppvärmning (eller zombieapokalyps) än att tro på ett liv efter kapitalismen.

Den svenska vänstern behöver många saker: dagstidningar, tankesmedjor, kämpande arbetarkollektiv, dörrknackare och det praktiska politiska partiet. Men vi har dessutom ett tryckande behov av stora berättelser.

Och vilken berättelse kan vara mer storslagen än den som Marx och Engels skisserade 1848:

När proletariatet i kampen mot bourgeoisin med nödvändighet förenar sig som klass, genom en revolution gör sig till härskande klass och som härskande klass med våld upphäver de gamla produktionsförhållandena, så upphäver det med dessa produktionsförhållanden klassmotsättningarnas existensbetingelser, klasserna över huvud taget och därmed sitt eget herravälde som klass.

I stället för det gamla borgerliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning, vari envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling.

I kommande inlägg ämnar jag behandla min uppfattning om hur detta efterrevolutionära samhälle skulle kunna se ut.

Jag vill se
själens händelser framkallade i ljuset
De små förskjutningarna
av det dystra perspektivet tydliggjorda
Det som förändrar oss höjt till skyarna
och fallande mot jorden likt efterlängtat regn

Jag vill höra
det lågmälda talet uppmärksammat
och omvandlat till berättelser
om att vi och några fler orkar gå vidare
från det förflutna till det närvarande

Och för att komma från det närvarande
till det kommande
har vi några som vi måste följa;
De som talar mot förtrycket
De som talar för växande
De som talar mot slaveri
De som talar för befrielse

Jag vill följa
det fagra talet om att den utlovade
socialismen är möjlig att genomföra.

- Siv Arb

Johan hotas av Diskrimineringsbyrån Uppsala

2009-10-19T15:57:00.003+01:00

Er käre bloggare mottog i dag ett tämligen obehagligt brev från Diskrimineringsbyrån Uppsala angående ett inlägg som jag gjorde här på bloggen i januari 2008. Inlägget var ett av mina vanliga hatiska utfall mot religionsdumheten, denna gång med anledning av en notis i studentkårens tidning Ergo som behandlade en incident i en tentasal. Notisen finns fortfarande att läsa på nätet.

Brevet hotar med såväl Personuppgiftslagen som förtalsanmälan om jag inte tar bort inlägget och kommentarerna. Jag är inte helt säker på juridiken kring att återpublicera sådana uppgifter som redan finns i pressen och därmed kan anses vara allmänt kända. Under tiden som jag undersöker det juridiska läget så har jag redigerat om mitt inlägg så att varken namn eller religionstillhörighet kan utläsas. Dessa går dock fortfarande att läsa på Ergos hemsida. Jag har även tagit bort kommentarerna, då jag inte vill att någon annan än jag skall bli inblandad.

Diskrimineringsbyrån är en organisation (och alltså inte en myndighet) som jag tidigare haft en positiv uppfattning om. Jag undrar dock om organisationen verkligen skall agera muskler för att tysta ner enskilda debattörer och skribenter genom direkta hot. Rätten att vara sarkastisk, hatisk och föraktfull måste även den skyddas. Annars tvingas jag lägga ner denna blogg då jag skulle ha mycket lite att skriva om.

Toknazism hela dan: CUF:s räkneexempel

2009-09-01T22:14:00.005+01:00

Uppgift 95. Att bygga ett sinnesjukhus kostade 6 miljoner Riksmark. Hur många egnahem à 15 000 Riksmark hade man kunnat bygga i stället.

- Räkneexempel i nazistisk skolbok

Men de höga hyrorna beror inte bara på byggbolagens märkliga vurm för handdukstorkar och golvvärme. Dagens regelverk bidrar också till att lägenheter blir onödigt dyra. Till exempel måste alla nya bostäder byggas för att passa människor som är rullstolsburna. Särskilt för små lägenheter får detta olyckliga konsekvenser. Stora dörröppningar och stor toalett gör att toaletten kan ta upp en fjärdedel av lägenheten och att knappt någon vägg är stor nog att ställa en soffa mot. Normen driver dessutom upp storleken på lägenheterna, och varje kvadratmeter kostar över hundra kronor i månaden. Det är mycket pengar i en studentbudget.

- CUF:s ordförande Magnus Andersson

Ärligt talat Magnus, ge fan i att försöka ställa oss icke-rullstolsburna studenter mot rullstolsburna. Dra åt helvete.

Äsch, jag är för förbannad för att skriva något vettigt nu. Kjell Stjernholm uttrycker det oerhört bra:

Den instiftade vändcirkeln är 1,3 meter. Den lagstiftade anpassningen är på några få kvadratmeter - inte mer. Men viktigast är att den finns för att alla ska kunna bo, hälsa på, umgås, finnas i samma grupparbeten eller kanske bli kära i varandra - på lika villkor. Det märks att Magnus Andersson aldrig behövt kontrollera i förväg om han kan använda toaletten dit han ska. Om han över huvud taget är välkommen i nästa lokal, hos sin nya vän, på festen alla andra ska på. Och att hans idé om inkludering och valfrihet stannar vid att det finns toaletter för "dom där" i några lägenheter, så kan ju "dom där" hålla sig för sig själva.

Ibland gillar jag KD

2009-07-06T19:48:00.003+01:00

De senaste månaderna har den här bloggen kommit att präglas av mitt hat mot kristdemokraterna. Men tror eller ej, det finns faktiskt en sak som jag alltid har uppskattat hos kådisarna, och det är deras alkoholpolitik.

Göran Hägglund har helt rätt i att skatten på alkohol måste höjas. Alkoholkonsumtionen har sedan mitten av nittiotalet ökat med 25 procent (även om den under den senaste tiden minskat något). Superiet ligger på rena 1800-talsnivåerna. Inte sedan 1880-talet har svensken konsumerat så många volymprocent alkohol. Den här dramatiska ökningen kan inte enbart förklaras med förändrade kulturella mönster, där Sverige importerat det sydeuropeiska vardagsdrickandet och samtidigt behållit de nordiska fylleslagshelgerna.

Den bästa metoden för att minska alkoholkonsumtionen är att se till så alkoholen är dyr och svår att få tag på. Det är en solidarisk alkoholpolitik.

Men om vi skall kunna föra en aktiv alkohol- och folkhälsopolitik så måste vi själva kunna bestämma över hur mycket alkohol som varje person får föra in i landet. Under EU-valrörelsen talade nästan samtliga partier sig varma för att sänka införselkvoterna. Nu återstår att se huruvida de vågar agera utifrån det fina snacket. Om vi inte får gehör inom EU för sänkta kvoter så bör vi ensidigt strypa inflödet av alkoholen. Det handlar inte bara om att minska superiet, det handlar om vår rätt till nationellt självbestämmande.

KD <3 Hitler

2009-06-18T18:07:00.004+01:00

Kristdemokraternas kärleksaffär med nazistisk och fascistisk ideologi har en lång historia. Kristen Demokratisk Samlings första partiprogram skrevs till exempel av Harald Ljungström som under andra världskriget var ordförande i nazistpartiet Sveriges Nationella Förbunds ungdomsförbund Nationell Ungdom.

Ljungström var en av flera övervintrade nazister som var med vid grundandet av KDS. Många kom från den fascistiska St Michaelsorden som bildats 1959 för att organisera kvinnoprästmotståndare. KDS:s förste pressekreterare Per Lennart Aae fick uteslutas sedan han delat ut flygblad som kallade Anne Franks dagbok för ett falsarium. Han dök sedemera upp som en av de ledande gestalterna i det tyska nazistpartiet NPD.

Att de ledande nazistentristerna rensades ur partiet på 1960-talet verkar inte ha gjort slut på Kådisarnas fascistiska tendenser. Jag har tidigare på bloggen kunnat rapportera om KD:s och Nationalsocialistisk Fronts gemensamma kultursyn och hur en aktiv kristdemokrat i Uppsala svingade loss på en medlem i Feministiskt Initiativ (vilket den lokale KD-ordföranden tyckte var riktigt humoristiskt).

I Norrbottens läns landstingsfullmäktige så valde kristdemokraten Karl-Göran Välivaara i går att hylla Adolf Hitler och hans motorvägsbyggen. En av Välivaaras andra förebilder för hur man kan investera sig ur ekonomiska kriser är Benito Mussolini som "såg till så att tågen gick i tid". Visserligen erkänner han att "vissa fick det sämre" under Hitler. Han nämner exempelvis judarna, som ju mördades i miljontals. Jag skulle även vilja tillägga alla oppositionella tyskar som dödades, alla människor som slaktades och torterades i de ockuperade länderna och även de slavarbetare som bland annat tvingades att arbeta på de motorvägsprojekt vilka Välivaara hyllar.

Nu verkar ju inte Karl-Göran Välivaaraha så där jättebra koll på sin historia. I stället för att heroisera nazisternas führer så skulle han ju kunna se upp till kristdemokraten Konrad Adenauer som under sin tid som överborgmästare i Köln invigde den första delen av Autobahn redan 1932 och såg motorvägsbyggandet som ett sätt att motverka arbetslösheten.

Myten om Hitlers insats för Autobahnbyggandet är, precis som myten om Mussolinis hjältedåd för den italienska tågtrafiken, exempel på fascistisk propaganda som nu alltså förs vidare av en svensk kristdemokrat i landstingsfullmäktiges talarstol.

KD kan inte betraktas som ett normalt borgerligt demokratiskt parti. I själva verket är det en tummelplats för diverse kryptofascister och människor rekryterade från bisarra kristna sekter.

Avdelning: Saker jag lärt mig av Wikipedia

2009-06-05T23:54:00.001+01:00

Ines Uusmanns pappa hittade Bockstensmannen.

Död åt Tengil

2009-06-05T23:08:00.002+01:00

Jag förstår att barnen i Gaza älskar Bröderna Lejonhjärta. Det gör jag också. För övrigt anser jag att den regim som berövar barn böcker måste förgöras.

Uppdatering: Såg att Gaza; Peace n' Freedom skrivit om exakt samma artikel under exakt samma titel. Blogginlägget fick mig att gråta:

Hammargrens text påminner mig om hur en väns 5-åriga dotter kommenterat attackerna mot Gaza i januari 2009. Fadern i familjen försökte förklara bilderna på nyheterna, hur Gazaborna stängts in under blockad, hur de ständigt angreps, deras hus förstördes och hur enda kontakten med omvärlden var via hemliga tunnlar. Dottern svarar omedelbart, 'precis som i Bröderna Lejonhjärta?'.

Så jävla enkel är den här konflikten. Så enkel att bara en femåring kan förstå den.

The Manchurian Candidate

2009-06-05T18:23:00.000+01:00

Kristna våldspsykon

2009-05-31T21:02:00.005+01:00

I morse mördades en abortläkare, George Tiller från Wichita i Kansas. Han sköts ner i entrén till Reformation Lutheran Church där han tjänstgjorde som kyrkvaktmästare. Tiller hade under flera år utsatts för trackaserier från den kristna högern. Hans klinik har bombats och han blev i början av 90-talet sårad när han sköts av en kristen abortmotståndare.

Ebba Busch från KD Uppsala påpekade vid Uppsala Prides EU-debatt att hon har "oerhört svårt att se abort som en mänsklig rättighet".

Dessa till synes orelaterade händelser hör ihop. När får Sveriges kristna höger sin första mördare?

Tidigare i veckan misshandlade och mordhotade en aktiv kristdemokrat i Uppsala medlemmar i Feministiskt Initiativ. Hittils har inte KD förmått ta avstånd från det inträffade. I stället väljer KD Uppsalas ordförande Jonas Segersam att skämta till det hela på sin "patriarkala blogg" (för övrigt uppskattas självdistansen, är man ett jävla äckel får detta gärna framgå i själva bloggtiteln):

Idag gör TV 4 en historia av att en "KD-politiker" är polisanmäld för att ha misshandlat företrädare för feministiskt initiativ. Mäns våld mot kvinnor - ni vet...

Nej, skämt åsido, det är naturligvis en tragisk historia på alla sätt. Inte minst genom att FI får ge en ensidig bild i media.

Jo, det är ju verkligen det allvarliga. Att FI får ge en ensidig bild. Det vore ju jävlig intressant att se Segersam, Busch eller alkis-Gustaf få lite mediautrymme för att förklara varför det är okej att misshandla feminister.

Segersam menar att KD-medlemmen som gick bärsärk under FI:s torgmöte helt klart är psykiskt sjuk. Jag tycker att det är lite väl elakt. Bara för att man är med i Kristdemokraterna så måste man ju inte nödvändigtvis vara sjuk i huvudet. Men det hjälper antagligen.

KD i Uppsala visar upp sin rätta sida

2009-05-30T17:39:00.004+01:00

TV4 Nyheterna meddelar att en kristdemokrat i Uppsala misshandlat och dödshotat medlemmar i Feministiskt Initiativ. Mannens nedsättande kommentarer om Gudrun Schyman visar på ett tydligt sätt det grundläggande hat mot kvinnor och hbt-personer som ligger till grunden för den kristdemokratiska ideologin.

Det var väl inte mer än väntat att den ärkereaktionära KD-avdelningen i Uppsala, som rekryterar många medlemmar från den fascistoida sekten Livets Ord, tillslut skulle få sin förste våldsverkare. Dags för Hägglund att ta avstånd kanske?

Att kriminalisera minnen

2009-05-27T22:07:00.004+01:00

Noterar att regeringen i "Mellanösterns enda demokrati" ställt sig bakom ett lagförslag från Yisrael Beiteinu-fascisterna: "som skulle kunna innebära tre års fängelse för den som offentligt sörjer och minns det palestinierna kallar katastrofen, Nakban, 1948, då Israel vann kriget över arabstaterna och över 700 000 palestinier tvingades fly, vilket skapade den palestinska flyktingkrisen".

Om partiet kunde peka på det förflutna och säga att den eller den händelsen aldrig hade hänt - det var onekligen fruktansvärdare än enbart tortyr och död.

- George Orwell, 1984

Minister Liebermans högerextremister vill också att alla medborgare i Israel som inte svär trohet "till staten Israel som judisk, sionistisk och demokratisk stat, till dess symboler och värderingar" skall berövas sina identitetshandlingar.

Lagförslagen är djupt symboliska. Så berövas människor sin historia och sina identiteter. Så kriminaliseras själva minnet. De palestinier som mördades och fördrevs samma år som Orwell skrev sin roman blir, för att citera samme författare, "opersoner". De har i själva verket aldrig existerat.

I dessa tider är det en revolutionär handling att minnas.

Psychic medium diskriminerat på arbetsmarknaden

2009-05-09T02:10:00.003+01:00

Ann-Marie Hedin fick inte sin praktikplats på Fonus i Uppsala. Orsaken sägs vara att hon är ett "internationellt certifierat medium". Hon sägs bland annat ha varit "inkopplad i sökandet efter den mördade Engla Höglund". Inkopplad betyder i detta fall att hon ljög för och vilseledde polisen. Nu var Engla redan död när Ann-Marie Hedins trams tog upp två polisers arbetstid i onödan. I USA har det dock förekommit fall där "mediums" råd lett till felriktade sökinsatser efter levande barn.

Jag kan förstå att Fonus inte vill ha Hedin hos sig. Hon är antingen en slipad och cynisk lögnare eller en mycket mycket förvirrad människa. Jag tror emellertid inte att hennes "mediala krafter" spelat in i beslutet. Hon har inga.

För övrigt kan man ju fråga sig varför ett äkta medium vill praktisera hos en begravningsentreprenör. Skulle inte det bli...lite jobbigt.

Och den viktigaste frågan av dem alla: Kände hon på sig att hon inte skulle få platsen?

Forskningen vinner över religionsvidskepelsen. Igen.

2009-05-05T01:29:00.005+01:00

Dagens Nyheter publicerar intervjuer med Frida som gjorde en abort för två år sedan och med Anneli Kero som är lektor vid institutionen för klinisk vetenskap/obstetrik och gynekologi vid Umeå universitet.

Både Fridas personliga erfarenhet och den samlade forskning som Kero beskriver visar på att de flesta kvinnor inte upplever övervägande negativa känslor i samband med eller efter en abort. Det är bara en av sextio kvinnor som ångrar aborten ett år senare.

Det finns en allmänt spridd bild av aborter som något om inte katastrofalt så åtminstone ledsamt vilket framförallt "drabbar" vissa grupper av kvinnor, de fattiga, de socialt utslagna, de mycket unga etcetera. I verkligheten kommer dock varannan kvinna någon gång att göra abort.

Detta är nu egentligen inga nyheter. 2005 publicerade till exempel Anneli Kero en mycket läsvärd artikel i Läkartidningen på samma ämne. Men det förtjänar att skrivas om gång på gång. Kero sammanfattar det bra i sin artikel:

Så länge abort främst uppmärksammas som en nödlösning bland vissa riskgrupper och inte som ett fenomen som avspeglar reproduktiva förväntningar, upprätthålls bilden av abort som något tabubelagt.

Osynliggörandet av kvinnors komplexa överväganden och upplevelser i samband med abort bidrar till att myter om abort lever vidare.

När abort ses som något extremt och ganska farlig som enbart förekommer hos vissa grupper så spelar det de kristna högerextremisterna inom Ja till livet, MRO och delar av kristdemokratern i händerna. Var fjärde svensk kommer någon gång att utnyttja aborträtten, den måste försvaras. Men rätten till abort handlar inte enbart om juridiska formuleringar. Om aborträtten skall vara något värd så måste vi bekämpa allt konservativt skuldbeläggande av de kvinnor som väljer att använda sig av den.

Att det fortfarande i dag kan vara svårt att tala om att man kände lättnad efter sin abort visar att rätten till abort inte är en gång för alla erövrad. Naturligtvis måste kvinnor också kunna få uttrycka känslor av sorg eller ånger utan att för den sakens skull riskera att bli utnyttjade som slagträn av Jesusfascisterna.

För övrigt anser jag: Att Malin Siwe uppenbarligen är helt dum i huvudet. Och att Vänsterpartiet har absolut snyggast kandidater i Europaparlamentsvalet (inte för att det spelar någon roll).

Alla tåg som går mot lyckans land på första maj

2009-04-29T23:41:00.002+01:00

Med den röda stjärnan på min vårkavaj satt jag i dag med i Upplandsradions utsändningar och debatterade Första maj med Lisa Björck från LO, Stig-Björn Ljunggren och någon random snubbe från KD.

Egentligen var själva utgångspunkten för debatten, "Är första maj arbetarrörelsens dag", rätt udda. Svaret kan inte bli annat än JA! Och detta oavsett vad de lokala Livets ordarna må tycka om saken. Man kan i alla fall lyssna på spektaklet här.

Samlingen i Uppsala sker efter etablerad tradition klockan 10.45 på Vaksala torg. Där kommer vi att få höra appelltal, musik samt ha möjlighet att ta del av vänsterns litteratur och tidningar. Framåt kvart i ett avgår tåget mot Slottsbacken. I täten kommer jag att synas när jag utför mitt hedersuppdrag som partiets fanbärare.

I Slottsbacken följer tal, musik och fika.

Huvudtalare i år är Marianne Ericsson från Vänsterpartiets partistyrelse. Bland övriga talare finns:
Miro Anter, distriktsordförande i Ung Vänster Uppsala län
Ilona Szatmari Waldau, Vänsterpartiets kommunalråd i Uppsala
Emma Wallrup, ordförande i Vänsterpartiet Uppsala
Sören Bergqvist, Vänsterpartiets landstingsråd
Fredrik Svensson, ordförande i VSF Uppsala

Vi kommer också att ha gäster från Palestinian Peoples Party, vårt systerparti i Palestina

För arrangemang på andra orter, se Vänsterpartiets hemsida.

Rösta i kårvalet (på mig alltså)!

2009-04-14T21:41:00.006+01:00

Ni som är studenter i Uppsala och inte redan har gjort det skall omedelbart bege er till www.karvalet.nu för att rösta på VSF. Vänsterns Studentförbund är ditt revolutionära socialistiska och feministiska alternativ i kårvalet.

I år fokuserar vi framförallt på fyra frågor:

Att höja studiemedlet till anständiga nivåer och bekämpa alla förslag om sänkningar av antalet studiemedelsberättigade terminer.

Att förhindra en kommersialisering av forskningen och att försvara den akademiska friheten och grundforskningen.

Att alla studenter skall ha rätten till minst femton timmar lärarledd tid per vecka.

Att universitetet slutar kvotera bort kvinnor på högre akademiska nivåer.

Som om inte allt detta vore nog så kan VSF i år också erbjuda... mig! Jo, det har ju redan spritts i media så det finns väl ingen anledning att hymla med det. Jag är i år förstanamnet på VSF-listan och partiets kandidat till presidiet. Det är naturligtvis en oerhörd ära att ha fått detta förtroende från mina kamrater. Kåren kommer att ställas inför stora utmaningar under året och det kommer att behövas en stark vänsterkraft i fullmäktige och presidium. Så gör din plikt

Rösta med VSF!

Khristós Anésti! Alithós Anésti!

2009-04-12T00:30:00.002+01:00

Fascisterna hotar barnfamilj

2009-04-03T00:20:00.002+01:00

I går natt hotades Vänsterpartiets distriktsordförande, Vänsterpartiet Hebys ordförande och deras två barn i sitt hem av fascister.

Inom loppet av en vecka har alltså fascistsvinen hunnit misshandla fyra medlemmar i Revolutionär Kommunistisk Ungdom och två Ung Vänster-medlemmar samt hota en familj med små barn.

Med anledning av attacken i fredags så har RKU Uppsala utlyst en demonstration på lördag, klockan 13 på Forumtorget. Jag vill uppmana alla antifascistiskt sinnade Uppsalabor att sluta upp. Vårt svar på fascisternas hot och våld blir enighet och solidaritet!

Fortsatta fascistattacker

2009-03-31T00:13:00.001+01:00

I kväll attackerades två medlemmar i Ung Vänster Uppsala av flera personer i Knivsta, varav åtminstone några i "typisk nazimundering". Kamraterna mår efter omständigheterna väl och har inte kommit till någon större fysisk skada.

Det är naturligtvis för tidigt att uttala sig om det inträffade har någon koppling till attacken mot RKU i fredags.

Fascister attackerar kommunister i Uppsala

2009-03-29T21:59:00.003+01:00

Uttalande från Revolutionär Kommunistisk Ungdom i Uppsala:

RKU manar till manifestationer mot nazistvåld

Efter nazistattacker mot våra medlemmar mobiliserar RKU-Uppsala antifascistiska krafter för att protestera mot det fega våldet.
Fredagen den 27:e mars överfölls tre medlemmar och en sympatisör från Revolutionär Kommunistisk Ungdom av drygt 10 maskerade nazister. Nazisterna var beväpnade med batonger och andra tillhyggen och stod i bakhåll utanför partilokalen Röda Stjärnan.

Med sparkar och slag försökte de tvinga RKU:arna att ställa upp sig med händerna mot väggen, men när RKU:arna vägrade och gjorde motstånd blev nazisterna osäkra och flydde. Två RKU:are fick åka in till akuten med lindriga skador, men mår efter omständigheterna bra.

Om nazisterna tror att de skrämt någon genom denna fega attack eller att RKU-Uppsala på något sätt kommer att begränsa sina politiska aktiviteter så har de helt fel. Tvärtom, RKU kommer att fortsätta kampen för ett samhälle fritt från rasism och förtryck med ännu större övertygelse än innan.

Man kan tydligt se en upptrappning av nazistiskt våld över hela landet med flera uppmärksammade attacker den senaste tiden. Den ökade främlingsfientligheten har sin grund bland annat i kraftiga försämringar i den sociala välfärden. Högerpolitik föder rasism och nazism.

Högerextrema organisationer är idag ett påtagligt hot mot framförallt individer med utländsk bakgrund, men även för vänsterorganisationers rörelsefrihet på gator och torg. Att arbetarungdomen inte kan känna sig trygg i sin närmiljö på grund av högerextrem aktivitet är helt oacceptabelt och något som måste stoppas.

RKU-Uppsala uppmanar alla socialistiska och antirasistiska krafter att enas i en gemensam front mot främlingsfientlighet och nazism!
RKU Uppsala tackar alla organisationer och privatpersoner som visat oss stöd och solidaritet

Jag känner en djup och dov vrede över attacken mot RKU:arna. RKU Uppsala har på kort tid blivit en mycket aktiv och stridbar del av vänsterrörelsen här i stan. Det inträffade är inte ett angrepp på en enskild organisation eller enskilda aktivister utan riktad mot hela vänstern och arbetarrörelsen. De facistiska angreppen mot RKU i Uppsala eller Rättvisepartiet Socialisterna i Stockholm hotar vår möjlighet att agera på gator och torg. Genom våld och terror vill de skrämma oss till tystnad. Nu måste alla antifascistiska krafter samlas för att hålla gatorna fria från fascismen.

Kommunistfitta

2009-03-26T02:37:00.003+01:00

Jag brukar regelmässigt plocka bort kommentarer från borgare, fascister och andra mörkermän. Ibland ifrågasätts den policyn av diverse snälltomtar som tycker att alla ska få yttra sig. De är antagligen inte medvetna om hur majoriteten av högerns inlägg ser ut. Här är ett purfärskt exempel:

Fy helvete, jag ska bli moderat, om alternativet är att liera sig med kepsförsedda horgossar med huvudet upp i arslet.
Fan vad jag hatar utdaterade kommunistfittor som ska måla allt i svart och vitt och som hellre skulle ta ett nackskott än se nyanserat på saker och ting. Jag hoppas alla dräggiga kommunister får cancer i stämbanden så att de inte kan skandera sina DJÄVLA hejarop för utdaterade, idiotiska koncept som aldrig funkat och som resulterat i döden för miljoner och åter miljoner stackare som aldrig i helvete hade en chans under oppressiva regimers stålkängor. Brinn i helvetet.

Jag sällar mig stolt till den grupp som av DAMP-liberalernas Internetbrigad definierats som "kommunistfittor". För, som Linderborg påpekar: "Bara den som skriver meningslösheter slipper undan".

Nästa vecka då ska det handla om källkritik, då ska vi se vad det är för nånting

2009-03-25T16:29:00.002+01:00

Gårdagens aggressiva utfall mot religionen fick en del intressanta svar (och en del borgerligt trams, kom igen nu, dog folk i Sovjetunionen verkligen av religionsbrist?). Nu var naturligtvis inte fulmedia min enda källa till händelsen, jag hörde nog först talas om den på Pharyngula. Men den video som en utav mina läsare postade väcker verkligen funderingar om inte dommen och medias rapportering är väldigt vinklad.

Så, istället för att erkänna att jag nog förhastat mig så börjar jag snabbt tala om något annat. Nämligen detta. Det är högst irriterande för mig som stridbar förespråkare för ett sekulärt samhälle att ständigt kletas ihop med en massa antimuslimsk idioti.

När jag läste artikeln i DN hade jag faktiskt inte uppfattat att piloten var muslim, jag gissade på katolik, men det var inte intressant för min generella religionskritik. Men jag inser nu att skildringen av händelsen mycket väl kan ingå i en större europeisk berättelse där muslimer framställs som irrationella fanatiker. Det finns en legitim kritik av islam, det är den typ av kritik som man kan och bör rikta mot all religionsvidskepelse. Men det finns också en rasistisk antimuslimsk ideologi som inte i första hand utgör en saklig kritik av vanföreställningar utan tjänar som imperialismens argument för att motivera förtryck, ockupation och anfallskrig i Västasien. Det måste vi som betraktar som som "kämpande materialister" ha klart för oss, annars kan vi (som jag kanske gjorde i går) tjäna som nyttiga idioter åt dn antimuslimska reaktionärer.

Det gäller att hålla tanken klar. Rasistisk och felaktig kritik mot muslimer skall rensas bort ur den militanta sekulära rörelsen precis som antisemitiska konspirationsteorier alltid måste jagas ut ur den antisionistiska rörelsen.

Till er som undrar varför jag är så hatisk mot religiositet

2009-03-25T00:06:00.002+01:00

I augusti2005 dog elva personer i en flygplanskrasch utanför Sicilien eftersom piloten började be istället för att nödlanda planet. Åt helvete med all religionsvidskepelse.

Hur är det, kallar du dig för kommunist?

2009-03-17T03:34:00.004+01:00

I söndags hade mitt partidistrikt, Vänsterpartiet Uppsala Län, årskonferens. Vi valde en mycket stark styrelse som kommer att göra ett utmärkt arbete under året. Till ny distriktsordförande valde vi Tove Fraurud som vissa av er kanske känner igen som f d ordförande i Ung Vänster.

UNT lyckas som vanligt vara sämst i världen genom att inleda sin intervju med den nyblivna distriktsordföranden med den mest förutsägbara frågan någonsin. Hur är det egentligen med k-ordet? Faktum är att tjugo procent av intervjun ägnas åt kommunistfrågan.

Själv har jag faktiskt aldrig fått frågan, inte ens under den period då jag enligt UNT befann mig i "maktens korridorer". Svaret kanske ses som självklart. Om jag någonsin skulle få frågan så vet jag exakt hur jag skulle svara:

Viva el Frente Farabundo Martí para la Liberación Nacional!

2009-03-16T17:20:00.002+01:00

I går segrade FMLN:s kandidat, Mauricio Funes, i presidentvalet i El Salvador. FMLN var en vänstergerilla, döpt efter den legendariske kommunisten Augustín Farabundo Martí Rodríguez som i början av 30-talet ledde ett bondeuppror mot diktatorn Maximiliano Hernandez Martinez. FMLN bildades 1980 av flera väpnade vänsterrörelser som vid ett möte på Kuba beslutade att tillsammans störta El Salvadors styrande militärjunta. Under hela 80-talet rasade inbördeskriget där FMLN:s gerillatrupper stred mot den USA-stödda armén och "Escuadrón de la Muerte", de högerextrema dödsskvadronerna. När det stod klart att FMLN inte skulle kunna besegras militärt så lyckades dock USA styra upp ett fredasvtal 1992. Efter krigsslutet ombildades FMLN till ett socialistiskt parti.

I årets parlamentsval blev FMLN landets största parti med 42.6 procent av rösterna och i går blev alltså Mauricio Funes vald till president. Francisco Contreras och Erik Svensson skriver mer om vad segern kan innebära för El Salvador och Latinamerika. Hans Linde rapporterar direkt från San Salvador där han befinner sig som valobservatör.

Avdelning: Små vänstergrupper kallar kvinnor för retards

2009-03-07T04:40:00.008+01:00

Innan jag får en ishacka i ytterdörren så vill jag påpeka att detta inlägg lika gärna skulle kunna ha titeln "Avdelning: Johan felciterar medvetet trotskister" eller "Avdelning: Humor för autist-leninister".

Den kvinnorörelse som bolsjevikerna byggde var kommunistiskt ledd, men inriktade sina ansträngningar på att dra in partilösa kvinnor i gemensam aktivitet.[...]

Den hade två syften vilka Alexandra Kollontaj, Lenin och andra ledande bolsjeviker hade klara för sig. Det var att dra in kvinnorna i partiet och uppgifterna med att bygga socialismen genom deras eget direkta deltagande genom arbete, genom sovjeterna och genom staten.
Speciella former av arbete, organisation och propaganda var nödvändiga för att uppnå detta eftersom kvinnorna var efterblivna

Ur Patriarkatet och kapitalismen, brought to you by Arbetarmakt, svensk sektion av Förbundet för Femte Internationalen

Svenska Dagbladet sprider antisemitisk dynga

2009-03-06T03:48:00.004+01:00

Svenska Dagbladet låter den organiserade sionisten Barbro Posner gråta ut om hur fruktansvärt rädd hon känner sig i Malmö. Uppenbarligen inte räddare än att hon med berått mod river ner Nätverket Stoppa Matchens propaganda.

Hon berättar om hur hon och andra pro-israeler, som hade den goda smaken att demonstrera för mördarstaten som precis spritt sin brinnande fosfor över Gazas skolbarn, möttes med glåpord och projektiler från motdemonstranter.

Här väljer SvD en mycket märklig formulering.

Motdemonstranter dök upp och kastade ägg, flaskor och asfaltklumpar och polisen tvingades till slut stoppa tåget. Judarnas säkerhet kunde inte garanteras.

Det var väl för i helvete sionisternas och pro-israelernas säkerhet som inte kunde garanteras, oavsett religion eller etnisk bakgrund.

Det finns ingen automatisk koppling mellan judisk bakgrund och politiska åsikter, sånt tror bara antisemitiska dyngskallar på (bilden ovan föreställer t ex ortodoxa Nerutei Karta-medlemmar vilka bränner den israeliska flaggan på Purim som en symbol för godhetens seger över ondskan).

Det är inte heller så att alla deltagare i pro-israeliska demonstrationer är judar. Jag tror t ex inte (även om jag faktiskt är totalt ointresserad av saken) att den folkpartistiske talaren vid demonstrationen, Allan Widman, är av judisk börd. Det finns gott om högerfolk och kristna sionister som försvarar Israels mördande utan att ha en enda jude i släktträdet. Och de gör det inte för att de skulle vara "manipulerade" av eller "köpta" av judiska lobbygrupper. Sånt är skitsnack. De gör det av samma skäl som den svenska högern försvarade apartheid i Sydafrika (utan några starka afrikaaner-lobbygrupper i Stockholm eller Washington). De försvarar sionist-Israel för att de är rasistiska och pro-imperialistiska skitstövlar.

SvD ägnar sig åt en skrämmande sammanblandning av sionism och judendom som måste ses som antisemitisk. Det handlar inte om judar och araber, eller judar och muslimer. Det handlar om att en militär supermakt håller 1.4 miljoner människor inspärrade i ett gigantiskt koncentrationsläger och systematiskt mördar och plågar dem. Visst finns det tyvärr personer vilka uppträder som Palestinavänner och kommer dragande med antisemitiskt skitsnack, ett exempel är kvinnan i artikeln som börjat hojta om judarnas påstådda snålhet. Dessa personer är fiender till vår kamp! Men dessa mörkbruna tendenser underblåses av borgerliga blaskor som SvD vilka aktivt bidrar till att röra ihop sionism och judiskhet.

Vi kräver inte att Israel skall isoleras på grund av vilka som bor där, utan på grund utav dess politik. Vi kräver inte att Davis Cup-matchen i Malmö ska stoppas på grund av tennisspelarnas religion eller etnicitet utan för att de företräder en rasistisk mördarstat. Och svenska sionister skall få det jävligt hett om öronen, oavsett vilken Gud de tror på eller vilken bakgrund de har!

Finns krisens lösning i Bibeln?

2009-03-04T02:49:00.005+01:00

Juridikprofessorn Stanley Fish skriver i en krönika i The New York Times att lösningen på den ekonomiska krisen står att finna i Den Heliga Skrift, en bok som tydligen innehåller 2 350 verser vilka hänvisar till pengar och egendom.

Fishs lösning verkar dock inte så praktisk, det handlar mest om att erkänna att man är en skuldtyngd syndare och förlita sig på Herren. Jag tycker att Bibeln faktiskt innehåller mer handfasta tips. Jag slår upp Apostlagärningarna:

Apg 4:32 P	Egendomsgemenskap Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt.
Apg 4:33 N	Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd.
Apg 4:34	Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman
Apg 4:35	och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov.

Arbetslinjen

2009-02-25T19:39:00.004+01:00

Via en f d klasskamrat hittar jag mitt absoluta drömjobb.

Ja, eller nu är det väl inte så mycket mitt drömjobb som den uppgift vi kommer att sätta hela kungafamiljen på efter revolutionen när de ska rehabiliteras till produktiva samhällsmedborgare.

Fast det bästa i hela annonsen är att DNT Naturtarm vill ha "Endast sereösa svar" på sin hotmailadress.

Ja, dom tål lite bly i nackarna!

2009-02-25T00:00:00.006+01:00

Jag trodde ett tag att man hade extrainsatt nyhetssändningar för att fira åminnelsen av min födelse. Men det var bara vår feodalhärskares dotter som ska gifta sig med en småborgare från Ockelbo. Det söta paret får i alla fall mig att omvärdera miljöpartist-nazisten David Ickes reptilfolksteori.

När kapitalismen krisar och varslen haglar så förmår den svenska överklassen sina positivhalarapor att dansa (för att förtjäna apans gage). Så förvandlas hela Media-Sverige till Svensk Dumtidning. Och liksom Zed och Maynard i Pulp Fiction så får den svenska högern en chans att "bring out the gimp", i detta fall kryptofascisten och monarkisten Dag Elfström som stiger upp ur det blåbruna urslemmet med lite skön blodsmystik i nävarna.

När kungen fyllde 60 så gjorde Ung Vänster ett av sina bästa uttalanden någonsin, "Konkurrensutsätt kungahuset!". I enlighet med arbetslinjen krävde vi att något skulle göras åt bidragsberoendet inom ätten Bernadotte. Genom att privatisera och konkurrensutsätta kungafamiljen så skulle vi skapa en betydligt mycket mer effektiv monark. Då kan Svenskt Näringliv hyra in kungen för att göra lite reklam utomlands (inget är ju som bekant bättre för affärerna än att repressenteras av en feodal jäva sagofigur) och alla landets monarkister kan köpa sig en andel i Kungen AB.

Kungen AB skulle säkert kunna fortsätta med vissa statliga uppdrag man haft, enda skillnaden skulle kunna vara att man fakturerar staten per vinkad timme i exempelvis ett förortscentrum någonstans enligt en tidigare fastslagen taxa. Kniper det kan dessutom drottningen hålla föreläsningar på konferenser och kungen skulle kunna vara ”Kung i baren” genom att extraknäcka som kändisbartender runt om i landet.

Men jag kan ändå undra om inte Hey Baberiba-gänget skulle vinna fler upphandlingar...
Och ibland känner jag som Åke Jävel

S.lampa

2009-02-17T07:36:00.005+01:00

Så här på morgonkvisten sitter jag och surfar på den knäppkristna studentorganisationen Credos hemsida (som man ju gör) så upptäcker jag att gruppens webbansvarige heter Samuel Lampa. Så här klockan halv åtta på morgonen är det extremt roligt (sa jag att jag inte sovit något ännu?).

Jag måste naturligtvis googla. När det här blir min första träff så skrattar jag tills jag kippar efter andan och nästan glider ur stolen. Det kan inte bli roligare.

Men det blir det! Samuel har nämligen uppenbarligen ego-googlat (lättare för honom än för mig av förklarliga skäl). Och han har kommenterat bilden.

Nu kanske ni trodde att det här skulle leda till någon djupsinnig sexualpolitisk slutsats. Men tji fick ni. Jag är upptagen med att garva käken ur led. Det är nog dags att sova faktiskt.

Dagens Nyheter goes historiematerialism

2009-02-17T06:36:00.005+01:00

Dagens Nyheter meddelar att Pirate Bay-rättegången handlar om en kamp mellan teknik och ekonomi. Helt korrekt. Eller mer marxistiskt uttryckt; produktivkrafternas utveckling spränger produktionsförhållandena. Ett samhälle med kopierande munkar ger oss informationsfeodalism. Ett samhälle med tryckpressar ger oss informationskapitalism. Och ett samhälle med internet ger oss informationskommunismen. Eller som Skägget själv uttrycker det:

På ett visst stadium av sin utveckling råkar samhällets materiella produktivkrafter i motsättning till de rådande produktionsförhållandena, eller, vad som bara är ett juridiskt uttryck för detta, med de egendomsförhållanden, inom vilka dessa produktivkrafter hittills rört sig. Från att ha varit utvecklingsformer för produktivkrafterna förvandlas dessa förhållanden till fjättrar för desamma. Då inträder en period av social revolution.

Så, jag får återigen ge Dagens Nyheter rätt. "Rättegången är bara början på kampen".

Chávez no se va!

2009-02-16T03:24:00.003+01:00

I Venezuela har den revolutionära rörelsen vunnit ytterligare en seger. 6 003 594 venezolaner har röstat ja till att Comandante Chávez ska kunna återväljas. Det är 1,7 miljoner fler röster för den revolutionära sidan om man jämför med bakslaget i december 2007.

Den som vill ha en grundläggande genomgång av varför det knappast är odemokratiskt att kunna omvälja samma person till presidentposten ett obegränsat antal gånger så hänvisar jag er till Erik Svenssons utmärkta genomgång.

Jag ser på den streemade tv-sändningen från Caracas. Folk viftar med Venezuelas, Kubas och PSUV:s flaggor. Chávez leder publikens slagord. El pueblo unido jamás será vencido! Några tårar trillar ner på min skjorta.

Och Führern själv ska va svensk polis

2009-02-05T02:31:00.004+01:00

Ibland när jag diskuterar den svenska våldsmonopolet, närmare bestämt Sveriges poliser, så vägrar många av mina bekanta utanför vänsterrörelsen (och kanske till och med vissa vänsterpartister) blankt att acceptera att den svenska snutkåren är nedlusad med våldskåta psykfall och rena högerextremister.

Det räcker naturligtvis inte att visa den här artikeln där en före detta piketpolis berättar hur han och kollegorna vid Norrmalmspiketen skolas in i fascistisk, rasistisk, våldsfixerad kåranda där det ses som helt normalt att grovt misshandla utsatta människor.

Det räcker inte ens att berätta om vad jag själv sett och upplevt av snutens övervåld och avsaknad av respekt för de demokratiska rättigheterna.

Folk litar på polisen, de har blivit hjärntvättade av Beck, Wallander och all annan jävla snutreklam som visas i tv. Man undrar ju hur de ska bortförklara att kravallpoliser i Rosengård fångats på film när de säger saker som:

Den lille apajäveln. Ska jag göra han steril när jag får tag på honom?

Jag håller med han gubben på Ica: "ni är komna till fel kommun, blattajävlar".

Time to wake up and smell the coffee, snuten är borgarklassens "speciella förband av beväpnade människor", en fascistoid mördarhord som med statens välsignelse trakasserar invandrare och antifascister. Här liksom i Grekland.

Skor mot den israeliske ambassadören

2009-02-04T23:19:00.006+01:00

I dag talade Israels ambassadör Benny Dagan på Stockholms Universitet. Han möttes av burop, hyllningar till intifadan och kastade skor och böcker.

Jag noterar även att Benny Dagan kommer till Missionskyrkan i Uppsala den femte mars för att presentera "ett israeliskt perspektiv på den israelisk-palestinska konflikten". Det kanske är dags att visa att sioniststatens högste diplomat varken är välkommen i Uppsala eller i Sverige.

Uppdatering: Enligt DN så träffade ett av föremålen ambassadören. Stockholmskamraterna är både modiga och träffsäkra. SvD meddelar att mötet stördes ytterligare en gång.

His name is Robert Williams!

2009-01-25T23:38:00.002+01:00

I dag är det trettio år sedan Robert Williams led martyrdöden. Den 25 februari 1979 blev han den förste människan att dödas av en robot.

Dödsfallet inträffade vid Fords fabrik i Flat Rock, Michigan. Roboten hade till uppgift att hämta delar ur ett förråd, men när den rörde sig för långsamt gick Robert in i förrådet och dödades då av roboten som krossade hans skalle med sin metallarm.

Låt oss aldrig glömma den första martyren i det kommande robotkriget.

Tant vs. Fascism

2009-01-24T03:23:00.002+01:00

En sverigedemokratisk småborgare försöker lirka fram rasistiska åsikter ur en gammal tant men får ordentligt svar på tal. Jag måste uttrycka min kärlek till den här lilla tanten, om jag hade hennes adress så skulle jag skicka en blomma.

Fula gubben Hitler skriver om Gud

2009-01-22T22:28:00.007+01:00

En ofta återkommande propagandalögn från diverse knäppkristna och kreationister är att bunta ihop nazismen och kommunismen som "ateistiska ideologier" och Hitler och Stalin som ateister. Ett annat ohederligt argument är att försöka härleda massmorden i Hitlertyskland och Stalinsovjet till evolutionsteorin.

Argumentet är naturligtvis i grund och botten ointressant. Även om det hade varit korrekt så hade det inte påverkat ateismens eller evolutionsteorins sanningsanspråk. Att obehagliga människor eller regimer tror på ett visst antagande, exempelvis att det inte finns någon Gud eller att livets mångfald uppkommit genom en evolutionär process. Precis som de Torquemadas torterare inte motbevisar kristendomen.

Men att Hitler skulle ha varit en ateist är alltså en lögn, som dessutom är rätt enkel att motbevisa. Jag satte mig helt enkelt och sökte igenom en brittisk utgåva av Hitlers Mein Kampf efter ordet "God". Om man räknar bort rent retoriska hänvisningar till Gud så förekommer ordet på ett tjugotal platser i de två banden. Här följer några exempel som nog kan tala för sig själva.

Do the Schwabing decadents look upon Germany’s lot to-day as ‘aesthetic’? Of course, one doesn’t discuss such a question with the Jews, because they are the modern inventors of this cultural perfume. Their very existence is an incarnate denial of the beauty of God’s image in His creation.
(sid. 146)

But if for reasons of indolence or cowardice this fight is not fought to a finish we may imagine what conditions will be like 500 years hence. Little of God’s image will be left in human nature, except to mock the Creator.
(Sid. 202)

The Jew himself is the best example of the kind of product which this religious training evolves. His life is of this world only and his mentality is as foreign to the true spirit of Christianity as his character was foreign to the great Founder of this new creed two thousand years ago. And the Founder of Christianity made no secret indeed of His estimation of the Jewish people. When He found it necessary He drove those enemies of the human race out of the Temple of God; because then, as always, they used religion as a means of advancing their commercial interests. But at that time Christ was nailed to the Cross for his attitude towards the Jews; whereas our modern Christians enter into party politics and when elections are being held they debase themselves to beg for Jewish votes. They even enter into political intrigues with the atheistic Jewish parties against the interests of their own Christian nation.
(Sid. 240)

To undermine the existence of human culture by exterminating its founders and custodians would be an execrable crime in the eyes of those who believe that the folk-idea lies at the basis of human existence. Whoever would dare to raise a profane hand against that highest image of God among His creatures would sin against the bountiful Creator of this marvel and would collaborate in the expulsion from Paradise.
(Sid. 298)

The two Christian denominations look on with indifference at the profanation and destruction of a noble and unique creature who was given to the world as a gift of God’s grace.
(Sid. 429)

For it was by the Will of God that men were made of a certain bodily shape, were given their natures and their faculties. Whoever destroys His work wages war against God’s Creation and God’s Will.
(Sid. 430)

Börjar man leta efter andra referenser till skaparguden, "Almighty", "Creator", "Lord", etc. så får man ytterligare träffar. Begreppet ateism förekommer endast två gånger, som ett epitet för att beskriva "judiska partier" och marxistiska tidningar.

Diskussionen kring Hitlers genuina privata religiösa övertygelse är naturligtvis komplicerad p g a källäget. Jag tror att Hitler inte var kristen enligt någon rimlig teologisk definition av kristendomen. Däremot är det uppenbart att han inte var ateist och att han trodde på en aktiv skapargud.

Antagandet att samtliga utav nittonhundratalets folkmord begåtts på grund utav förövarnas ateism är alltså inte enbart ett exempel på felaktig logik utan även baserat på falska premisser.

Inga gränser och nationer skall oss splittra mer

2009-01-13T23:03:00.002+01:00

Nej, på klasskampens grund skall vi oss ena!

På gatorna i Riga upprepar sig scener från Aten. Ungdomar kravallar och angriper polisen i protest mot den korrumperade styrande koalitionen bestående av liberaler, konservativa, nationalister, agrarer, miljöpartister och högerextrema fundamentalister.

Kravallerna utbröt tydligen efter att ett möte med 10 000 deltagare där ledare för fackföreningarna och oppositionspartier krävde parlamentets upplösande och nyval. Den ekonomiska krisen har drabbat Lettland hårt. Statsanställda får inte ut sina löner och regeringen har utannonserat omfattande nedskärningar. Efter att mötet upplöst fredligt så attackerade ungdomar parlamentsbyggnaden med projektiler.

Läs vad Mats Engström har att säga om saken:

De svenska bankerna blåste upp Lettlands lånebubbla. Nu får de offentliganställda betala priset med kraftiga lönesänkningar. Det är bakgrunden till kvällens protester.

Vad var viktigast för det svenska finansdepartementet när IMF pressade Lettland till drastiska besparingar istället för att devalvera: de lettiska vårdbiträdenas situation eller läget för Swedbank och SEB?

Det mest positiva i situationen ligger nog i denna passus i DN:s artikel:

Våldet i Riga verkar inte ha några etniska undertoner som kravallerna kring den så kallade bronssoldaten i Tallinn för snart två år sedan.
- Det är både lettiska och ryska ungdomar som deltar. Det är en allmän protest mot politikerna, säger Anders Alexanderson på telefon till TT från Domkyrkotorget i Riga.

Leve det!

Ni mördare! Ni nazister!

2009-01-12T19:36:00.002+01:00

Det är inte av ointresse som jag har undvikit att skriva om Israels övergrepp på Gaza. Verkligen inte, jag har med ett närmast feberaktigt intresse följt utvecklingen i tv, tidningar och på bloggar. Det beror i stället på att jag inte har något vettigt att säga. Alla känslor blockerar mitt vanligtvis hyggligt skarpa intellekt. Jag har redan gråtit flera gånger inför nyhetssändningarna. Jag är så fylld av sorg och ett avgrundsdjupt hat så varje gång jag försöker formulera en sammanhängande analys av Iraels agerande så kan jag bara tänka på gamla Kofia-texter som den jag hänvisar till i rubriken eller:

Eld, eld, eld, eld mot reaktionen!
Eld, eld, eld, eld mot sionismen!
Eld, eld, eld, eld mot imperialismen!
Eld! Eld!

Det är tur att andra inte delar min skrivkramp. Ali, Erik B, Erik S, Anders, Kristoffer, Röda raketer och Autonoma Kärnan skriver alla bra om övergreppen. Läs dem.

Bloggen Gaza; Peace n' Freedom samlar rapporter om den världsomspännande solidaritetsrörelsen för Gaza. Även i Uppsala har det organiserats en stark rörelse i solidaritet med Palestinas folk. Flera demonstrationer har redan genomförts. I lördags gick jag tillsammans med sådär 560 personer från Slottsbacken till Stora torget där flera talare följde. Jacob Johnsson, vår man i riksdagen, framförde Vänsterpartiets krav:

- Israel måste omedelbart dra tillbaka sina trupper från Gaza-remsan, upphöra med sin beskjutning och häva blockaden så att land-, luft och sjövägar kan öppnas.

- Sverige bör på tydligaste möjliga sätt fördöma Israels folkrättsbrott, bryta isoleringen av Hamas och inleda dialog med regeringen i Gaza, samt omedelbart upphöra med allt militärt samarbete med Israel och avsluta sin vapenimport från landet.

- Sverige, Sveriges kulturliv och den svenska idrottsrörelsen bör inför en kulturell- & idrottslig bojkott mot Israel, t.ex. agera för att Israel stängs av från det pågående VM-kvalet i fotboll och Eurovision Song Contest. (Man kan t.ex. uppmana sina lokala fotbollsklubbar etc att inte spela mot israeliska lag).

- Sverige bör i EU agera för att det nuvarande förmånliga handelsavtalet sägs upp, att de pågående förhandlingarna om ett fördjupat samarbete mellan EU och Israel om säkerhets- och försvarspolitik avbryts och att unionen isolering av Hamas hävs.

- Sverige bör i FN agera för internationell trupp under FN-mandat för att övervaka en framtida vapenstillestånd/vapenvila.

- Alla vänner av fred och folkrätt bör protestera mot Israels grova övergrepp, bojkotta israeliska varor och uppmana sina lokala handlare att ta bort israeliska varor

Flera filmer från demonstrationerna finns på Vänsterpartiets Uppsalas användarkonto på Youtube. Det var fantastiskt att se så många människor sluta upp och att få skrika ut sitt hat mot de sionistiska mördarna.

Protesterna fortsätter i Uppsala. Hela den kommande veckan hålls ljustädningar och fotoutställningar på Stora torget mellan 16 och 18. På lördag är det utlyst en ny demonstration från Slottsbacken med samling klockan 13.

Kom och fira Polpottans dag på Röda Khmerernas fritidsgård

2009-01-07T19:15:00.003+01:00

Jag läser inte Dagens Nyheters pappersupplaga. Alltså läste jag inte Håkan Boström på ledarsidan den 29 december men ryktet nådde mig att han hade hänvisat till min enkla blogg. Eftersom jag inte hittade något på Internet så behandlade jag det naturligtvis som att det inte inträffat (har det inte hänt på Nätet så har det egentligen inte hänt). I dag hade dock en kamrat vänligheten att skicka mig urklippet elektroniskt:

Agrarsocialism

Det röd-gröna alternativet kan uppenbarligen betyda olika saker. Vänsterpartiets ordförande i Uppsala - Johan Persson - har en alldeles egen grön vision som han redogör för på sin blogg. Med hjälp av 'omfattande statliga ingrepp' ska jordbruket omvandlas efter kubansk förebild och ersättas med odlingslotter inne i städerna.
Persson har även en praktisk lösning för hur vi ska få utrymme till storstadsbonderiet: 'När vi avskaffar massbilismen kommer vi att ha stora väg- och parkeringsytor som kan odlas upp.'
Jämfört med röda khmerernas gamla idé att tvinga ut stadsbefolkningen på landet för att odla jorden är detta onekligen ett steg i rätt riktning. Vänsterpartiets måttstockar är som bekant lite annorlunda. Vem vet, Johan Persson kanske rent av blir Lars Ohlys kandidat till jordbruksministerposten?'

Det är alltid smickrande att folk faktiskt läser det man skriver. Nu har ju tyvärr texten som DN:s helgvikarie dragit fram ur sin röv rätt lite gemensamt med det som jag faktiskt skrev i oktober. Den påminner mig mest om Nils Thynells klassiska avslöjande reportage om Black Farmers. I jämförelse med Boströms fantasifulla referat framstår mina verkliga åsikter som tråkiga och konservativa.

Jag tycker till exempel inte att vi ska "ersätta" jordbruket med stadsodlingar. Jag tycker att stadsodlingar kan vara en modell för att komplettera småskaligt och ekologiskt jordbruk i västvärlden (alltså inte enbart i Sverige). Det skrev jag om i mitt inlägg. Rätt mycket. Men nu är ju återigen inte den borgerlige ledarskribentens uppgift att förstå någonting, det skulle till och med försvåra arbetet. Stadsodlingar är inte ens min idé. Den som vill kan ju kolla in Wikipedia-artiklarna om Urban agriculture eller Vertical farming, det finns uppenbarligen rätt många "agrarsocialister" i världen. Inlägget var inspirerat av Gunnar Lindstedt, journalist på Veckans Affärer, Röda Khmerernas husorgan i Sverige.

Nu skulle ju i och för sig Dagens Nyheter kunna ha en hel artikelserie om saker som jag faktiskt tycker och som enligt dem är jättehemskt. Som att jag är kommunist och revolutionär vilket jag aldrig kommer att be om ursäkt för. Som att jag vill ställa alla företag under de arbetandes demokratiska kontroll. Jag hymlar inte med att jag hyllar den kubanska revolutionen. Jag stödjer flera väpnade befrielserörelser. Som att jag hatar den israeliska staten och jublar varje gång en sionistsoldat dödas eller skadas. Listan kan göras mycket lång.

Till sist vill jag bara påpeka att om Lars Ohly vill ha mig som framtida jordbruksminister så är jag redo för jobbet. Legendary! Eller folkkommisarie med ansvar för bondefrågor...

Femtio år av revolution!

2009-01-02T01:49:00.005+01:00

På tolvslaget kramade jag om mina vänner, vi sjöng Internationalen och Du gamla, du fria, sedan skålade vi i Pommac och champagne för Kuba och Fidel. På nyårsdagen 1959 marscherade nämligen 26 Juli-rörelsens trupper in i Havanna. Kuba var befriat från Batistadiktaturen.

Sedan dess har den kubanska revolutionen befunnit sig i ständig utveckling. När kubanerna försökte genomdriva 26 juli-rörelsens sociala program, under trycket från miljoner hoppfulla bönder och arbetare, så hamnade man i konflikt med borgarklassens och USA-imperialismens intressen och den nationella-demokratiska revolutionen utvecklades till en socialistisk revolution. Under femtio år har Kuba varit en nagel i ögat på jänkarna, en revolutionär ledfyr för världens undertryckta, bara mil utanför Floridas kust.

Trots ekonomisk isolering och ständiga attacker från supermakten USA och dess lakejer, de exil-kubanska terroristerna, så har kubanerna byggt upp ett sammhälle med arbete, bostad, sjukvård och utbildning åt alla. Kuba har alltid sträckt ut en hjälpande hand till alla folk som kämpar för sin frihet, hundratusentals kubaner har tjänstgjort utomlands, såväl läkare som soldater. Efter Sovjetunionen och öststatssocialismens fall så överlevde Kuba mot alla odds. En starkt bidragande orsak var det kubanska folkets moraliska övertygelse, framsprungen ur Martís, Ches och Fidels humanistiska ideologi. I dag står Kuba i en helt ny situation där vänstern kommer till makten i land efter land i Latinamerika. USA kan inte längre isolera Kuba.

Så låt mig återupprepa min skål från tolvslaget:

Viva Cuba! Viva Che Guevara! Viva Fidel Castro!
Patria o Muerte! Socialismo o Muerte!
Venceremos!

Förklaringsmodeller (Gudmundsson är inte dum i huvudet)

2008-12-26T21:50:00.015+01:00

Per Gudmundsson är (antagligen) inte dum i huvudet. Det kan vara svårt att tro det när man läser dagens ledare i SvD där han misslyckas kapitalt med att beskriva, förstå och förklara sin samtid. Men det är nu aldrig den borgerlige ideologiproducentens uppgift. Gudmundssons enfaldiga verbiage fogar sig till det samhälleliga bakgrundspladder, brunt brus, vars syfte är att blockera alla andra ljud, alla andra röster, vars syfte är att upprätthålla den borgerliga hegemonin. Det är inte någon sorts konspirationsteori. Gudmundsson tjänar Svenska Dagbladet som tar sina order från Schibsted som kontrolleras från bortom graven av Tinius Nagell-Erichsens fantom. Snubben får sitt uppehälle betalt av den "obundet moderata" tidningen för att skriva på ledarsidan. Men att analysera samhällsskeenden och förbli "obunden moderat" är som att jaga skuggor med ficklampa. Då är det lättare att hacka ner halmgubbar och rida till storms mot den egna fantasins väderkvarnar.

Nu var det alltså kravallerna i Rosengård, Tensta, Köpenhamn och Grekland som skulle undersökas, men framförallt vänsterns förklaringsmodeller som skulle tas av daga.

Men vi börjar med den franska revolutionen. Då var det nämligen rätt att kravalla (åtminstone tror jag att det är vad Gudmundsson menar) eftersom folk svalt. Det är helt riktigt att det förekom en omfattande svält i Frankrike vid tiden för revolutionen, vilken förvärrades av feodalstatens orättfärdiga skatter som finansierade skrytbyggen och krig. Men jag undrar om mina lärare vid Historiska institutionen skulle godkänna Gudmundssons rätt begränsade förklaring. Det är nämligen inte alltid som svält leder till kravaller och det är i sanning sällan som svältkravaller leder till revolution. Hungersnöd är dessutom knappast den enda orsaken till kravaller. Precis som skotten i Sarajevo inte kan "förklara" första världskriget så kan inte svälten bland Frankrikes bönder och stadsproletariat förklara revolutionen. Det var bara tändande gnistor i fullpackade krutdurkar.

Det är naturligtvis bekvämt för borgarklassen att glömma bort sitt revolutionära förflutna, särskilt när det borgerliga produktionssättet skall förvandlas från historiskt fenomen till Evig Sanning. Men Bastillestormningen, la Grande Peur, konstitutionerna, Välfärdsutskottet, skräckväldet, bonapartismen, etc; inget utav detta kan förstås om man inte är beredd att erkänna klasskampen och den framväxande kapitalistiska basens sprängning av den feodala överbyggnaden. Någonstans tror jag dock att Gudmundsson skulle föredra Mary K. Matossians förklaringsmodell, att bönderna stormade godsen för att de freebasat mjöldryga.

Åter till nuet. Gudmundsson konstaterar att folk inte svälter till döds i Tensta eller Rosengård och att det inte hjälper att introducera drottning Silvia för Madame Giljotin. Så långt korrekt. Men därifrån gör han ett warp space-hopp till slutsatsen att det egentligen inte finns några orättvisor i "världens mest välbetalande välfärdsstat ".

Det är möjligt och troligt att jag och Gudmundsson kör med olika definitioner av "orättvisa". Personligen tycker jag till exempel att det är rätt orättvist att barnfamiljer skall trängas ihop i sönderruttnande lägenheter medan fastighetsägarna bor i lyxvillor. Jag tycker att det är orättvist att Herrgårdens förskolebarn hotas av öppna brunnslock och nedhängande elledningar. Jag tycker att det är orättvist att man försöker lösa problemen genom en "boskola" där folk ska lära sig att bo som svenskar (sluta odla potatis på parketten, slakta getter i badkaren och så där).

Så, i vilket fall som helst, Gudmundsson gillar inte att man motiverar kravallandet med orättvisor, inte heller med solidaritet eller sympati. Så hur ska man då förstå det? Gudmundsson föreslår förklaringsmodellen "ordning, ansvar, sysselsättning, rättsskipning". Men vänta nu ett tag! Det där var ju ingen förklaringsmodell, bara en uppräkning av saker som Gudmundsson tycker är bra. Det ger ju ingen förklaring till varför "ordning och ansvar" tycks saknas i Rosengård och Tensta men inte i Höllviken eller Danderyd. Så, igen, hur ska man förstå det? Tja, om ens förklaringsmodeller saknar analysverktyg som klass eller sociala orättvisor så återstår ju typ rasism.

För den borgerlige ideologen blir försök att förstå och analysera kravaller, brottslighet eller asocialt beteende "ursäkter". Men jag är ointresserad av kälkborgerliga moralism, för mig är det ointressant huruvida ungdomarna i Rosengård eller Athen har "rätt" att kravalla. Det är rätt att göra uppror, resten är en fråga om taktik. Som marxist försöker jag förstå varför vad som orsakar upploppen och hur de kan leda till något konstruktivt.

För, käre Gudmundsson, ingen tror väl egentligen att det hjälper att "skruva upp omsorgen några hack" eller att "halshugga Silvia". Men jag sätter mina slantar på att det hjälper att krossa klassamhället. Det blir kanske bitvis obehagligt med brinnande julgranar och soptunnor. Men jag vågar lova att världen kommer att bli en bättre plats efter kapitalismens död. Precis som världen blev en bättre plats efter att den borgerliga revolutionen i Frankrike krossat feodalismen. Skräckväldet, giljotinen och bonapartismen till trots.

Farväl Harold

2008-12-25T16:38:00.002+01:00

Harold Pinter är död. Jag lyfter på hatten för ett liv ägnat åt konstnärlig och politisk ärlighet och ägnar tre kvart åt att se om Mr Pinters Nobelprisföreläsning Art, Truth & Politics på Nobelstiftelsens hemsida.

I believe that despite the enormous odds which exist, unflinching, unswerving, fierce intellectual determination, as citizens, to define the real truth of our lives and our societies is a crucial obligation which devolves upon us all. It is in fact mandatory.

If such a determination is not embodied in our political vision we have no hope of restoring what is so nearly lost to us - the dignity of man.

God jul allesammans!

2008-12-24T09:19:00.000+01:00

Den flitiga fascismen hälsar på

2008-12-06T22:03:00.001+01:00

Den 6 december skulle Sveriges samlade fascistkår hålla den årliga Salemmarschen till minne av en mördad nazist. Den föregående veckan hade präglats av en intensiv våldskampanj från högerextremisternas sida med attacker mot antirasistiska flygbladsutdelare, nedbrännandet av Kulturhuset Cyklopen och mordförsöket på en barnfamilj i Högdalen. Som alla år innan fanns det dock de som inte tänkte låta fascisterna stå oemotsagda.

För er utsände började dagen med samling på Uppsala station. Tillsammans med Uppsalabor Mot Rasism tog jag bussen till Stockholm. På Centralen bytte vi till pendeltåget mot Rönninge station i Salem där vi skulle ansluta till Nätverket mot rasisms manifestation.
Redan ombord på tåget ser vi de första poliserna. När vi väl kliver av och försöker lämna perrongen så tar det plötsligt stopp. Polisen blockerar utgångarna. Jag och mina kamrater vet i detta läge inte varför vi inte blir förbisläppta. Senare får vi höra att polisen vill dela upp oss i mindre grupper och kolla legitimation. Att inte kunna resa fritt mellan städer utan legitimation är annars ett beteende vi förknippar med diktaturstater. Några i första ledet försöker bryta sig igenom avspärrningen, polisen slår tillbaks med batonger och pepparsprej. Jag och mina kamrater vill inte hamna i polisens väg och drar oss bakåt, även den andra änden av perrongen spärras av en poliskedja.

I tre timmar hålls vi instängda mellan polisens linjer på Rönninge station. Det främre ledet av poliser tränger oss bakåt och försöker plocka ut personer ur skaran på över 200 antifascister. Flera gånger anfaller de för att slita ut folk. De möts med smällare och enstaka kastade stenar. Vi skanderar: ”Vi har mötesfrihet, en demokratisk rättighet!” Flera personer har fått pepparsprej i ögonen och får hjälp att skölja dem med vatten. All tåg- och busstrafik mot Salem står still. Antifascister som försöker ta sig från Stockholm till Nätverket mot rasisms samling hindras alltså. Polisen flyttar fram sin kedja och bit för bit trängs vi ihop på perrongen. Vi försöker övertyga poliserna i den bakre linjen om att de måste flytta sig om vi inte ska bli klämda, de backar lite men vi står nu hopträngda mitt på perrongen.

Trots den, bokstavligt talat, pressade situationen så är stämningen bland antifascisterna god. Någon skickar runt en kasse med bullar. Vi sjunger och ropar slagord riktade mot poliser och fascister. När det uppdagas att en av poliserna är på pricken lik skådespelaren Kjell Bergkvist så sprider sig en stor munterhet. Trots rena mutförsök, kärlekssånger och det personliga slagordet: ”När polisen skyddare en fascist, står vårt hopp till Kjell Bergkvist” så vägrar ”Kjell” att göra myteri och släppa igenom oss. Jag och några kamrater försöker prata med poliserna och skapa en trivsam relation för att minska risken för våldsamheter.

När man tillslut rullar in ett tåg till perrongen så byter man dock ut alla poliser som vaktat oss. De nya poliserna skall naturligtvis inte ha några psykologiska spärrar mot att misshandla oss. Vi förstår att man kommer att tvinga ombord oss på tåget med våld och jag och en kamrat stiger ombord frivilligt. De som vägrar gå ombord utan fredligt håller sig kvar på perrongen attackeras. Genom tågfönstret försöker vi dokumentera misshandeln med våra kameror. Framför mina ögon dunkar två poliser in en ung man med ansiktet före i tågsidan och bojar hans händer bakom ryggen. Det är något mardrömslikt över det. Via mobiler får vi veta att polisen sprejat urskillningslöst med pepparsprej inne i andra vagnar. Tumultet på stationen pågår en stund, men tillslut är alla ombordsläpade. Vi åker norrut. Enligt polisen är tåget nu en ”rullande arrest” som vi inte får lämna. Ingen av poliserna vill säga var vi kommer att släppas.

Vi sitter hopträngda på ett tåg, utan mat, vatten eller möjlighet att gå på toaletten och utan att veta var vi är på väg. Någon skämtar galghumoristiskt att det är som en scen ur Schindlers List. Slutligen stannar tåget på Sollentuna station. Där hålls vi dock kvar under mer än en halvtimme. Polisen säger att vi ”får se” om vi ska bli avsläppta här. Tillslut börjar man släppa av oss i mindre grupper. Jag är bland de sista att lämna min vagn. När jag ska kliva av begär en polisman att få mitt namn. Jag känner till mina rättigheter och vägrar att uppge det. Jag får namnet Mr X i polisens anteckningar. Mr X upplyses om att vi inte längre är omhändertagna, men att vi inte får tillåtelse att vistas på Sollentuna station. Jag får alltså inte ta mig därifrån med tåg mot Uppsala. I stället organiserar vi en liten tapper skara som med buss, pendeltåg och tåg tillslut lyckas ta sig hem till Uppsala.

När jag kommer hem läser jag på SvD:s hemsida att polisens talesman hävdar att ingen tvingades på tåget mot Sollentuna, trots att jag med egna ögon sett människor misshandlas och trängas in på tåget av sadistiska råskinn med batong och uniform. Dagens Konflikt rapporterar om hur polisen svikit vartenda löfte man gett Nätverket mot rasism. I Dagens Nyheter skriver företrädare för alla partier utom Vänsterpartiet i Salem att den ”ohämmade demonstrationsfriheten” bör stoppas.

Den sjätte i tolfte 08 hälsade den flitiga fascismen på i Salem. Men de fackelbärande barbarhorderna är bara det uttryck för den svenska fascismen som är lättast att urskilja. Fascismen kan också ta formen av den uniformerade ”ordningsmakten” som med pepparsprej och batonger hindrar fredliga åsiktsyttringar. Den kan ta formen av ett borgerligt mediemonopol där rena lögner presenteras som sanningar, där krig blir fred och slaveri är frihet. Den kan ta formen av ett politiskt etablissemang som anser att antidemokraternas marscher skall mötas genom inskränkningar i de demokratiska rättigheterna.

Nu är tid att kämpa kamrater. Trots de kyliga och hotfulla timmarna på tågperrongen så känner jag ingen bitterhet. Bara en osläckbar vrede och en enorm stolthet och ömhet inför de unga kvinnor och män som trotsade batongerna för att stå upp för friheten. Ett hjärta som är sant är alltid i uppror!

För att lastgammal sed uti grunden slå ned

2008-11-19T00:27:00.009+01:00

Evin Rubar, som jag stört mig rejält på förr, har faktiskt lyckats göra en riktigt bra dokumentär - Rör inte min sup som sändes i SVT:s Dokument inifrån. Programmet kan ses på nätet, vilket jag utnyttjade.

Rör inte min sup handlar om barn med föräldrar som dricker. Men det handlar inte om de ca 385 000 barn som växer upp med föräldrar som är missbrukare, utan om barnen till "helt vanliga" måttlighetsdrickare. Rubar har intervjuat flera slumpmässigt utvalda sjuåringar om alkoholen. De berättar om skrämmande upplevelser av vuxna som inte är sig själva, "inte är människor" och som man inte kan lita på. Samtidigt är det mycket väl medvetna om att man som barn inte får be de vuxna att dricka mindre, det vore att störa deras roliga. Flera av barnen påpekar, helt korrekt, att alkohol är giftigt.

Samtidigt är det väl medvetna om att dryckenskapen är något som hör vuxenlivet till. Dessa barn som ser sina föräldrar dricka så fort de ska ha lite trevligt och umgås växer upp till tonåringar som ser den första fyllan som en initiation i vuxenlivet. Dokumentären skildrar barnen (för de är barn, oavsett vad de själva tycker) som super sig redlösa på stranden i Båstad, bara meter från klubbarna och lyxbåtarna där deras föräldrar sitter och dricker.

Vuxenvärlden accepterar barnens alkoholkonsumtion. En pojke skall visa de urdruckna ölflaskorna för sin pappa. En utav tjejerna är väl medveten om våldet och de sexuella övergreppen som följer med alkoholen, ändå är det "sofistikerat".

Min egen inställning till alkoholen är mycket enkel. Jag hatar den. När jag var sexton tog jag löftet.

Som medlem i Ungdomens Nykterhetsförbund lovar jag att göra mitt bästa för att kämpa för ett bättre samhälle såsom det framgår i IOGT-NTO-rörelsens grundsatser och program. Därmed lovar jag att leva helnyktert, det vill säga att ej använda drycker med högre alkoholhalt än 2,25 volymprocent, ej heller narkotika eller andra gifter med berusande effekt.

Jag förväntar mig inte att alla skall bli nykterister, det är nog i dagsläget en utopisk tanke, men jag tänker aldrig ge upp kravet på en solidarisk alkoholpolitik, d v s att det skall vara jävligt dyrt och jobbigt att få tag på rusdrycker. Och jag tänker faktiskt kräva att alla vuxna ger fan i att supa när det finns barn i närheten, att de vägrar servera eller köpa ut alkohol till ungdomar och att de slutar normalisera drickandet som en självklar del av vuxenlivet. Och ni som tjänar på alkohol och på mänsklig misär, jag vet var ni finns och jag vet vem ni är. Herrar bryggarkapitalister, jag hoppas att ni kvävs av era egna sura spyor.

Ja, jag hoppas ni dör
och att det inte går fort
Att ni får pinas och plågas
för det ni har gjort
Och den dagen ni dör
blir en underbar dag
Och jag ska gå dit där ni ligger
och jag ska pissa på er grav

En början till förändring kan vara att alla som skall fira jul tillsammans med barn går med i IOGT-NTO-rörelsens kampanj Vit Jul. Även om man menar att ens eget drickande är så måttligt att det inte skadar några barn så kan man gå med i kampanjen av solidaritet med de hundratusentals barn för vilka julen inte är tid av glädje och familjemys utan av ständig oro. Skriv under!

Bland det vackraste jag sett

2008-11-11T02:40:00.002+01:00

Boris Stepantsevs Pionjärens violin - Скрипка пионера från 1971 producerad av Soyuzmultfilm. Hittad hos Loke.

USA:s 44:e president

2008-11-05T05:32:00.003+01:00

heter Barack Obama. Jag vet inte riktigt vad det kommer att innebära för framtiden. Vissa av mina kamrater, kommunister, socialister och feminister sätter stort hopp till Obama, andra är mer försiktiga i sina bedömningar. Trots att det alldeles för tidigt för att uttala sig om exakt hur progressiv Obama kommer att vara när han väl är vald så måste det erkännas att han var bättre än alternativet. Och just nu är jag osedvanligt känslosam och rörd över att USA, 143 år efter slaveriets avskaffande, 40 år efter Dr King har en svart president.

Lenin i Vittsjö

2008-11-03T21:40:00.005+01:00

Ytterligare ett tecken på den hårdnade klasskampen. Vittsjö i Hässleholms kommun är numera inte bara hemort för Gustav Fridolin, Peps Persson och KG Hammar utan även för en 3,7 meter hög och fyra ton tung Leninstaty.

Statyn står på parkeringen utanför träföretaget Wiwood, som fått den till skänks av kunder från f d Sovjetunionen.

Lenin var en "rysk diktator som mördade väldigt många människor" enligt Radio Kristianstads reporter. Jaha, där ser man.

Lagerchefen på Wiwood är dock fullständigt obekymrad över att det är Lenin som står staty utanför hans arbetsplats.

Marx i Indien

2008-11-02T04:38:00.007+01:00

I Tyskland och Storbritannien tar Kapitalet slut i bokhandeln och måste nytryckas. I Japan söker sig tusentals ungdomar till det kommunistiska partiet och nu sällar sig även Indien till de länder där Karl Marx, i den ekonomiska krisens spår, gjort comeback.

Enligt Times of India så går Marx, Engels och Lenins skrifter åt som smör i solsken, framförallt till studenter. Universitetsbokhandlar som slutat hålla Marx i lager på grund av bristande försäljning får börja tillhandahålla Kapitalet och andra skrifter igen.

Som vi brukade säga när jag först gick med i Ung Vänster: Vi lever i en tid av hårdnande politiska motsättningar!

Hallå där bonde

2008-10-30T00:50:00.006+01:00

Jag har länge vurmat för att bygga ut det svenska jordbruket, inte enbart för att jag vill att Vänsterpartiet skall definiera sig som ett arbetare och bonde-parti, utan även av fullt rationella politiska skäl.

Det säger sig själv att det är vansinne att mat skall skeppas runt halva jorden istället för att konsumeras där det produceras. Även om om det är "billigare" att odla maten på andra sidan jorden och sedan skeppa hit den så kan det aldrig motivera de enorma miljökostnaderna som transporterna medför. Endast det kapitalistiska systemet kan skapa en sådan perversion.

Jordbrukspolitik handlar inte enbart om handel, det är också en fråga om nationellt oberoende. Ingen stat kan vara politiskt oberoende om den är beroende av import för sin matförsörjning.

Nu får jag stöd i mitt smygmaoistiska bonderomantiserande. Enligt Gunnar Lindstedt på Veckans affärer så måste en miljon svenskar bli jordbrukare. Ett samhälle som inte är uppbyggt på billiga fosila bränslen kräver inte enbart att vi slutar transportera mat långa sträckor, det kommer också innebära att vi måste avveckla det mekaniserade och storskaliga jordbruket. Vi kan inte längre använda tio kalorier energi för varje kalori mat som framställs.

En ökning av småskaligt jordbruk och djurhållning har flera fördelar. Mycket tyder t ex på att betesmarker binder mer kol än vad man tidigare trott. Istället för stora köttfabriker där mängder av djur föds upp på grovfoder så behöver vi små ekologiska gårdar med betande djur.

En annan punkt att fundera över är den utplåning av "skillnaden mellan stad och landsbyggd" som omtalas redan i det Kommunistiskta Manifestet. Här är det kubanska exemplet med organopónicos viktigt att beakta. Det rör sig alltså om en odling som sker inne i städerna, oftast med ekologiska metoder. I stället för att odla ute på landet och sedan köra in varorna till staden så sker både produktion och konsumtion i närområdet. Organopónicos byggs nu med kubansk vägledning även i Venezuela. Även vi i västvärlden borde fundera över modeller med stadsodlingar. När vi avskaffar massbilismen kommer vi ha stora väg- och parkeringsytor som kan odlas upp.

En omställning i jordbruket kommer att kräva omfattande statliga ingrepp. Frågan är om det finns någon politisk kraft i de kapitalistiska länderna som vågar kämpa för de förändringar av ekonomi, handel och infrastruktur som krävs.

Framåt för Japans kommunister

2008-10-23T02:52:00.005+01:00

Brittiska Telegraph och Al-Jazeera rapporterar att Japans Kommunistiska Parti går starkt framåt. I krisens spår ansluter sig tusentals unga arbetare i osäkra arbetsförhållanden till det kommunistiska partiet. Samtidigt så gör en roman om strejkande arbetare som skrevs av kommunisten och proletärförfattaren Takiji Kobayashi 1929 stor succé. Boken har dessutom publicerats som en populär mangaserie.

Partiet har i dag 415 000 medlemmar och med sina 3 089 poster i lokala församlingar så är de det största oppositionspartiet. Partiets tidning Akahata (Röda Fanan) når 1, 6 miljoner läsare.

Marx lever!

2008-10-17T23:29:00.010+01:00

När jag för första gången demonstrerade på första maj så tillverkade jag och bar en skylt med texten "Marx lever!" och en tecknad bild på gubben. En konstig och sektig sak att göra? Ja, antagligen. Men för mig också politiskt nödvändig.

Ibland känns det som ett ständigt återkommande tema under mina år i vänsterpartiet, att förklara att de där gamla skäggen, Marx, Engels, Lenin, Luxemburg (hedersskägg), Trotskij, Gramsci (hedersskägg) o s v har något att bidra med i dagens politiska debatt. Många, även inom vänstern, har en väldigt klar bild av Marx gärning utan att någonsin ha slagit upp "varenda en av Marx alla böcker precis som man slår upp fönsterluckor".

De föreställer sig det marxistiska projektet som en recension av 1800-talets kapitalistiska samhälle vilken knappast har någon betydelse idag. Men marxismen är inte en fix och färdig analys av ett visst historiskt skeende, utan ett analysverktyg med vars hjälp vi kan förstå varje klassamhälle.

Idag är det populärt att dödförklara inte enbart marxismen utan alla "stora berättelser" och utopiska samhällsvisioner (vilket skall tolkas som alla idéer om att världen skulle kunna vara annorlunda). E pur si muove!

SR rapporterar nu att försäljningen av Kapitalet gått upp med 200 procent i Tyskland och att en ny upplaga skall tryckas. 40 procent av östtyskarna vill ha ett socialistiskt system (till denna siffra bör fogas de 45 procent i Västtyskland som tycker att socialismen är en bra idé).

Inför världens dubbla kris, den ekologiska och den ekonomiska, så söker sig allt fler till den marxistiska teorin, vilken likt en vass skalpell skär igenom liberalernas mumbo-jumbo och blottlägger kapitalismens verkliga mekanismer.

Skit i småborgarrevisionisterna- nu bygger vi partiet kamrater!

2008-10-10T00:15:00.012+01:00

Så kom då nyheten. Några dagar efter att miljöpartiet gjort sig av med EU-utträdeskravet så meddelade Mona Sahlin att SAP planerar att bilda en koalitionsregering tillsammans med miljömupparna men utan vänstern. Debattens vågor går höga bland bloggar och gammelmedia. Att det är ett dumt beslut verkar vara den allmänna åsikten.

Ali skriver om hur koalitionen är en del av Sahlins projekt att styra det svensk socialdemokratiska partiet bort från den historiska alliansen med fackföreningsrörelsen, på samma sätt som har gjorts i Storbritannien. Det är inte förvånande att många inom LO känner stor misstänksamhet mot ett i alla avseenden småborgerligt och arbetarfientligt miljöparti, och reaktionerna lät inte vänta på sig. Ordförandena i Seko och Handels uppmanar till enhetsfront mellan SAP och vänsterpartiet på DN Debatt. I Flamman ställer sig flera fackliga ledare kritiska till ett samarbete mellan sossarna och miljöpartiet som utesluter vänstern. Enligt LO-tidningens undersökning vill enbart fem procent se en SAP+Mp-koalition, att jämföras med de 36 procent som vill ha en SAP+V-koalition.

Beslutet verkar vara dåligt förankrat både inom LO och det socialdemokratiska partiet. Partisekreteraren och partiledaren ger olika besked om huruvida vänsterpartiet är uteslutna ur samarbetet. Ledamöter i partistyrelsen och partistyrelsens verkställande utskott uttalar sig kritiskt och fem SSU-distrikt är emot det.

Miljöpartiet har med all tydlighet bevisat att man nöjer sig med att bli "regeringens parkförvaltning". Genom någon enstaka komposthög och sänkt skäggskatt samt naturligtvis ministertaburetter åt språkrören så kan Sahlin billigt köpa mupparnas lydnad och trohet. Behöver EU-politiken ändras? Inget problem, det är lätt ordnat! Vänsterpartiet har dock haft fräckheten att förbli ett eget parti med egen politik. Den uppkomna situationen är direkt beroende av att vänsterpartiet i dag är ett mycket bättre parti än vi var för tio år sedan, med mycket mer ryggrad.

Så hur ska vi vänsterpartister förhålla oss till sossarnas och miljöpartisternas utspel?

Enligt Göran Eriksson på SvD så är Sahlin inspirerad av "den tyska regeringskoalitionen mellan 1998 och 2005, med Die Grünen och socialdemokraterna SPD under ledning av förbundskansler Gerhard Schröder." Jag tror därför att vi vänsterpartister bör ta oss en rejäl titt på tyska Die Linke. I våras publicerade Clarté en artikel av Benny Andersson om Tysklands återuppståndna vänster, läs den!

SPD har konsekvent avvisat samarbete vänsterut och i stället valt att tillsammans med de Gröna och kristdemokratern föra en högerpolitik med privatiseringar och attacker mot arbetare och arbetslösa som huvudingredienser. Under början av 2000-talet bildade missnöjda vänstersocialdemokrater och fackföreningsaktivister WASG, Valalternativet Arbete och Social Rättvisa och 2005 gick de i koalition med Partei des Demokratischen Sozialismus. Förra året slog de två partierna ihop sig till Die Linke vars första kongress hölls i maj i år (kongressen refereras i denna artikel).

Trots att vänstern alltså hållits utanför regeringen av en socialdemokrati som hellre sökt sig högerut så har de haft stora valframgångar i valet till förbundsdagen 2005 och i lantdagsvalen 2007/2008 där man i t ex i Brandenburg fått 28 procent. Viktigare än detta är antagligen det faktum att partiet lyckats vrida den tyska samhällsdebatten rejält åt vänster. Frankfurter Allgemeine Zeitung skriver: "i dag anser 45 % av människorna i de före detta västtyska delstaterna att socialismen är en bra idé som bara har tillämpats på ett dåligt vis; endast 27 % instämmer inte i det påståendet."

Die Linkes målmedvetna arbete har fått återverkningar inom SPD där partivänstern gjort framryckningar och en viss kritik mot den nyliberala linjen kan skönjas. De socialdemokratiska ungdomsförbundet har skickat ut trevare om samarbete till vänsterns ungdomsförbund ['solid]. Även inom tyska LO har vänstern vunnit framsteg t ex i frågan om minimilön.

Die Linkes styrka beror på att man utgör det enda alternativet till den nyliberala konsensuspolitiken. Det är denna lärdom framför alla andra som vi svenska vänsterpartister kan dra av den tyska situationen. I Tyskland har vänstern inte överlåtit åt högerpopulitiska och fascistiska partier att kanalisera den folkliga vreden över nedskärningar och lönepress.

Låt mig bli högtidlig för en stund kamrater. Jag tror att vänsterpartiet har ett historiskt uppdrag i dubbel mening. Vi har blivit kallade att stå som det enda alternativet i svensk politik till den rådande borgerliga hegemonin. Och vi har blivit kallade till att visa att historien inte är slut!
I dag råder en bred politisk enighet om att inte ifrågasätta själva grunden för det ekonomiska systemet. Riksdagen förvandlas därigenom till ett elevråd som får bestämma färgen på gardinerna i klassrummet medan den verkliga makten ligger någon annanstans. Om inte vi kan formulera visionen om imorgon, i opposition mot dem som nöjer sig med att förvalta idag, så kommer vi att överlämna Sveriges arbetarklass i händerna på dem som drömmer om igår. Reaktionärerna. Sverigedemokraterna.

I ett historiskt läge då världen härjas av en av kapitalismens återkommande kriser, då fyratusen Volvoarbetare kastas ut i arbetslöshet och då vi tillslut börjar inse att klimatförändringarna hotar hela mänsklighetens överlevnad så behövs en vänster som visar att en annan värld är möjlig och nödvändig. Att socialismen är det enda svaret.

Nu är vårt ansvar att bygga denna vänster. Sossarna och miljömupparna ska anta en strategi som sträcker sig fram till 2020, låt oss planera minst lika långt. Låt oss planera för hur vi ska kunna utmana den enda vägens politik. Låt oss kräva att bankerna förstatligas och att bilindustrin ställs under arbetarkontroll. Låt oss bilda en front tillsammans med alla som vill kämpa mot finanskapitalets härjningar, mot utförsäljningar och privatiseringar, för en klimatomställning av hela samhället. Låt oss gå ut i varje stadsdel och undersöka vilka problem som finns där och hur vi som parti kan ingripa.

Genom att målmedvetet bygga en politik som formulerar socialistiska och feministiska lösningar på allt ifrån de lokala kvartersproblemen till mänsklighetens stora ödesfrågor och inte dagtinga med vår kritik av nyliberalismens konsensus för att vinna formella poster så kommer vi steg för steg vinna inflytande och sympati bland breda folklager och vrida Sverige vänsterut. Att sitta i regering kan aldrig vara ett mål i sig, det är enbart ett bland många många medel i kampen för den sociala revolutionen.

Leve det, som kamrat Martin skulle ha sagt.

Mongo

2008-10-01T02:56:00.004+01:00

Rubina Sheikh i Helsingborg hittade Allahs och Muhammeds namn i en mango. Mirakel säger Sheikh, pareidolia säger er käre bloggare.

Det hela påminner mig om en artikel i the Onion:

A steady stream of devoted evolutionists continued to gather in this small Tennessee town today to witness what many believe is an image of Charles Darwin—author of The Origin Of Species and founder of the modern evolutionary movement—made manifest on a concrete wall in downtown Dayton.

Darwinic pilgrims claim the image fills them with an overwhelming feeling of logic.

P.S. Man ska inte skoja om folk med Downs Syndrom. De är, enligt Björn Ranelid, fullvärdiga människor. Mitt ordvitsande refererar naturligtvis till Mongo i Blazing Saddles.

P.P.S. Varför blev det här en nyhet i SvD? Varför? Då finns det ju ännu större scoop. SvD borde snacka med den förvirrade killen som ibland hänger i parken utanför mitt hus, senast hörde jag att han muttrade något om en rymdraket som drivs på gräs.

Jag tvivlar på idrotten

2008-10-01T02:31:00.002+01:00

En lokförare attackerades på Malmö Centralstation och fick en antänd smällare intryckt i munnen av en anhängare av ett fotbollslag. I stora skaror marscherade barbarhorden genom staden, kastade stolar, sköt raketer mot polisen och levde rövare.

Vi kan skylla det på alkoholen, vi kan skylla det på den manliga könsrollen, vi kan skylla det på alienationen under kapitalismen. Men kom igen: låt oss slakta en helig ko här, idrotten är medskyldig. Idrott fostrar inga vackra och ädla känslor, det är en verksamhet helt och hållet baserad på en fascistoid människosyn och unken national- eller lokalchauvinism. Lägg ner skiten!

Medan man svamlar om nationalhälsa och de gamla grekernas kroppskultur mördar idrotten årligen millioner inte bara kroppar utan framför allt själar.

—Ivar Lo Johansson, Jag tvivlar på idrotten.

Nudelentreprenörer

2008-09-30T02:09:00.002+01:00

Dagens Industri förmedlar en intressant bild av "duktiga entreprenörer och affärsmänniskor". Duktiga entreprenörer är alltså människor som ägnar sig åt monopolisering, beskyddarverksamhet och fysiskt våld mot konkurrenter. Nice.

Strupsång

2008-09-28T05:53:00.002+01:00

Jag har mängder med inspelningar av Internationalen, på massor av olika språk. Det har liksom blivit en hobby. Det här är en av de märkligaste.

Tuvan Internationale från Huun-Huur-Tus skiva Sixty horses in my herd

I stället för att skriva hemtenta har jag tillbringat natten med republikanska filmklipp

2008-09-27T04:18:00.002+01:00

Dagens ros

2008-09-26T21:33:00.004+01:00

går till SSU Stockholm som utlovar en bukett rosor till den som såg till att 145 tjänstemän på Svenskt Näringsliv, dessa "hatets och illviljans kolportörer", drabbades av matförgiftning. Dessutom lyckas ungsossarna få SvD att skriva om "det ironiska i att storkapitalets män, som äter sig mätta på bekostad av världens arbetares lidande, nu drabbas av magsjuka".

Stor kärlek till SSU, oförsonligt hat mot Svenskt Näringsliv

Du rör inte Skorpan ditt vidunder! Hör du det!

2008-09-18T16:41:00.001+01:00

Kristina Axén har fått nytt jobb på Junibacken. Hon skall gestalta Kattla.

Dagens Lenincitat

2008-09-16T00:09:00.002+01:00

Men existerar det en kommunistisk moral? Existerar det en kommunistisk etik? Ja, naturligtvis. Ofta framställer man saken så, att vi inte har någon egen moral, och mycket ofta beskyller bourgeoisin oss för att vi kommunister förnekar varje moral. Det är en metod att förväxla begreppen, att slå blå dunster i ögonen på arbetarna och bönderna.

I vilken mening förnekar vi moralen, förnekar vi etiken? I den mening, som den propagerats av bourgeoisin, vilken härlett denna moral ur guds bud. Härvidlag säger vi naturligtvis att vi inte tror på gud, och vi vet mycket väl att det var prästerskapet, godsägarna och bourgeoisin som talade i guds namn för att genomdriva sina utsugarintressen. Eller också gjorde de så att i stället för att härleda denna moral ur etikens bud, ur guds bud, härledde de den ur idealistiska eller halvidealistiska fraser, vilka alltid gick ut på något, som var snarlikt guds bud.

Vi förnekar varje sådan moral, som hämtats ur ett begrepp utanför människorna, utanför klasserna. Vi säger att detta är bedrägeri, att detta är svindel och fördumning av arbetarna och bönderna i godsägarnas och kapitalisternas intresse.

Vi säger att vår moral är helt underordnad den proletära klasskampens intressen. Vår moral härledes ur den proletära klasskampens intressen. Det gamla samhället var baserat på godsägarnas och kapitalisternas förtryckande av alla arbetare och bönder. Det var nödvändigt för oss att förstöra detta samhälle och störta förtryckarna, men härtill behövdes det sammanslutning. Gud fader kommer inte att skapa denna sammanslutning.

- V.I. Lenin, Ungdomsföreningarnas uppgifter

En Nietzschemustasch gör ingen filosof

2008-09-09T03:04:00.002+01:00

Den där jävla dvärgen i kortbyxor har tydligen kommit ut som folkpartist och ska bli "folkpartiets välbehövliga brygga till den nya Internetvärlden" (d v s delarna av the Internets som det inte krävs SAPnet-lösenord för att logga in på).

Det roligaste i hela historien är kanske inte det faktum att Bard ”beundrar Camilla Lindberg för hennes övertygelse och styrka att stå emot trycket från omgivningen” och därför väljer att "gå med i den omgivning som utövade detta tryck" (för att citera Ali).

Det roligaste är kanske den här artikeln, som jag fann via vidugavias kommentar på Alis inlägg, där Bard förklarar att han är socialist, av kemiska skäl. Jag gjorde en gång ett allvarligt försök att läsa Bards bok Nätokratern men den visade sig snart vara så urbota dum och tråkig att inte ens humorvärdet kunde uppväga ointresset jag kände för sörjan av halvsmält och regurgiterad Castells, Focault och Marx.

Alexander "Hitlerjugendbyxan" Bard är Sveriges största intellektuella posör. Det är nu inget fel i poserande (här får gärna den käre läsaren anklaga mig för att vara en nästan lika stor posör till Wikipedia-intellektuell, de har inte helt fel). I Bards fall är det dock inte ett dugg roligt längre eftersom karln helt och hållet verkar sakna självdistans (eller så är hela hans personlighet ett oerhört långt drivet practikal joke, i sådana fall lovar jag att ändra inställning).

Det verkar som att han på allvar tror att flirtandet med Nietzsche, kontinental filosofi, Darwin/Freud, neurobiologi och Jaget som en illusion är unikt och djupsinnigt. Till och med jag, en filosofisk dilettant, inser att påståendet "Känslor är bara illusioner, i själva verket är det kemikalier" är larvigt och pubertalt. Det vore en sak om sådana dumheter kom från en svartklädd gymnasist som spenderar för mycket tid med att offentligt skriva poesi på café eller att Googla Anton LaVey. Då skulle jag se det som en trevande intellektuell mognad. Men Bard är ju för höge farao 47 år, väx upp nån gång.

Vad talar egentligen mot kommunismen?

2008-08-29T23:56:00.002+01:00

Enligt en rapport från Världshälsoorganisationen så dör miljontals människor över hela världen på grund av sociala orättvisor. Det gäller inte bara orättvisor mellan imperialistländer och utsugna länder, utan klyftorna dödar också i de avancerade kapitaliststaterna. Barn som växer upp i Glasgows fattiga förorter dör 28 år tidigare än barn till de privilegierade, bara någon mil skiljer dem åt. Låt oss tala klarspråk, dessa miljoner "dör" inte bara. De mördas. Av kapitalismen. Enligt WHO måste vi för att komma åt de onödiga dödstalen: "Ta itu med den ojämlika fördelningen av av makt, pengar och resurser - den bakomliggande orsaken till dessa dagliga levnadsförhållanden - globalt, nationellt och lokalt."

Jag påminns om Brechts dikt Kommunismens lov:

Den är förnuftig
Alla förstår den
Den är klar
Du är ingen utsugare
Du kan förstå den
Den är bra för dig
Sök reda på vad den vill

De dumma må kalla den dum
Och de smutsiga kalla den smutsig
Den kämpar mot all smuts och den kämpar mot dumhet

Utsugarna må kalla den brottslig
Men vi vet bättre: den gör slut på alla brotten

Den är ingen dårskap
Den är slut på all dårskap
Den är inget kaos
Den skapar ordning

Den är det enklaste
Som är det svåraste

McCain är en kryptokommunist

2008-08-29T21:03:00.002+01:00

Enligt Aftonbladet så är den republikanske presidentkandidaten John McCains favoritfilm Viva Zapata! om den mexikanske revolutionären Emiliano Zapata, med manus utav socialisten John Steinbeck. McCains favoritbok sägs vara For Whom the Bell Tolls om antifascistiska internationalister i spanska inbördeskriget, skriven av den misstänkte kommunistsympatisören Ernest Hemingway.

Jag vill inte komma med några tramsiga kälkborgerliga påståenden om att kulturen skulle stå över politiska motsättningar och klasskampen, men det finns kulturella verk som skapats av personer med osympatiska politiska åsikter som ändå kan tala till radikaler. Sålunda bryr jag mig inte om att Jorge Luis Borges var en antikommunistisk medlem av det konservativa partiet, ingen annan har väl som han skildrat den glödande kärlek en sann bibliofil känner till böckerna (om det finns ett paradis tänker jag mig det som Biblioteket i Babel, men med en fungerande katalog). Jag är också föga bekymrad över det faktum att min favoritpoet utanför Sverige, William Butler Yeats, under sina sista år, påverkad av Ezra Pound, kom att sympatisera med Mussolini och med Irlands fascistiska blåskjortor (i ett brev till Pablo Neruda försvarade han dock den spanska republiken mot Francos falangister).

Måhända finns det en omvänd effekt där reaktionärer uppskattar progressiv kultur (typ som att MUF Nyköping sägs ha spelat "Staten och Kapitalet" på en av sina alkohol-till-minderåriga-fester). Eller så gillar McCain helt enkelt sluten, Zapata sköts ihjäl av mexikanska armén och Internationella Brigaderna besegrades av fascisterna.

För en gångs skull håller jag inte med Comandante

2008-08-26T01:49:00.002+01:00

Man ska inte sparka människor i ansiktet. Oavsett om man blir arg. Oavsett om man blir illa behandlad.

Fidel tycker (till skillnad från mig) mycket om idrott och vill naturligtvis att det ska gå bra för de kubanska idrottarna, men Angel Valodia Matos har brutit mot den kubanska revolutionens etik som alltid framhållits av Che och Fidel och bör bestraffas.

Jag hoppas att detta blir den enda gång jag behöver säga att jag inte håller med Fidel och den enda gång jag behöver skriva om sportfåneriet.

Robotsex

2008-08-14T01:11:00.007+01:00

Psykologen och psykoterapeuten Eva Rusz är expert på kognitiv beteendeterapi, kognitiv coaching och medicinsk hypnos, har jobbat för FN, Big Brother och Svenska Motorcykelförbundet samt deltagit i ett tv-program om Carola. Eva Rusz är inte utbildad i robotik. Det kanske är förklaringen till varför hon, trots sina fina titlar och uppdrag, snackar goja i Aftonbladets artikel om sexrobotar.

"Oh noes" utropar Rusz, "folk vill ligga med robotar, det är ett stort kliv mot mänsklighetens undergång!" På frågan om vad som skiljer en sexrobot från ett one night stand så svarar hon att: "innerst inne så skiter den i dig". Om man tänker efter en stund i stället för att reagera på ryggradsspasmen så inser man att det inte kan stämma. Det finns säkerligen många one night stands som innerst inne skiter fullständigt i sina partners men om det är en sak du kan vara säker på så är det att roboten aldrig kommer att skita i dig. Innerst inne har den nämligen inga känslor.

Så länge ingen lyckas MacGyvra ihop en sexrobot med äkta AI så kommer de inte att vara mer än avancerade och dyra sexhjälpmedel. Och sådana har folk tillverkat sedan senpaleolitikum utan att mänskligheten gått under. I själva verket är robotsex inget annat än en raffinerad form av onani. Kanske är det där skon klämmer. Gayle Rubin menade i sin analys av sexuella hierarkier att sex mellan två personer (som också bör vara av olika kön, vara kära i varandra etc. etc.) ses som bättre än sex där flera eller enbart en enda person är inblandad. För Eva Rusz så är sexuella handlingar som bryter mot hennes norm, att sex skall äga rum mellan människor som har känslor för varandra, "tragiska" och dessutom farliga. Den icke-normativa sexualiteten är gränsbrytande och hotar att lösa upp skillnaden mellan människa och djur.

Problemet med att diskutera den här typen utav frågor, vilket Eva Rusz är ett utmärkt exempel på, är som sagt människors konservativa ryggmärgsreaktion. Vi ka omöjligt möta framtidens frågeställningar med en etik anpassad för det förra sekelskiftet (eller ännu värre, med en religiös bronsåldersetik). Tro mig, framtidens fråga kommer inte vara huruvida vi skall tillverka sexrobotar eller ej. I stället kommer vi att ställas inför sådan komplexa dilemman som huruvida pedofiler skall tillåtas äga robotar av barnmodell (för den nu mycket upprörde läsaren vill jag tillägga att i samma stund som jag skriver meningen så hoppar en blixt av moralisk indignation från reptilhjärnan och löper längst med hela ryggraden till svanskotan. Men vi kan inte, vilket är summan av den här artikelns kardemumma, fatta sådana beslut baserade på högst subjektiva äckelkänslor).

Finns det då inga problem med den teknologiska utvecklingen på den erotiska robotikens område? Mais oui! (tankfulla personer har sällan förmånen att betrakta något som genuint oproblematiskt). Men så länge vi håller robotikens tre lagar i minnet så finns det all anledning att tro att sexrobotar kommer att förbättra människors liv. Ärligt talat, jag har svårt att föreställa mig en framtid där människors romantiska och erotiska behov för det stora folkflertalet uppfylls av robotar (bara för att jag inte kan föreställa mig det betyder naturligtvis inte att det inte kommer att inträffa) men det är inte svårt att tänka sig hur sexrobotarna på ett anmärkningsvärt sätt skulle kunna höja livskvaliteten för vissa grupper. Det kan vara de fysiskt eller psykiskt funktionshindrade, det kan vara kroniskt blyga och det kommer naturligtvis att gynna våra vänner robotfetischisterna - d v s de personer som redan i nuläget har sexuella fantasier om robotar.

Jesuskakor

2008-08-04T14:41:00.004+01:00

Saturday Morning Breakfast Cereal är en ofta väldigt underhållande serie.

De utav er som inte bara vill ha ett billigt fniss på konstiga religiösa dogmers bekostnad kan ju läsa om vad som hände när bloggaren PZ Myers meddelade att han ämnade skända en oblat. Mycket tänkvärt. Är det inte egentligen så att när man gör det triviala heligt, i detta fall ett litet kex, så blir det enda som borde vara heligt, mänskligt liv, trivialt?

By the way, I didn't want to single out just the cracker, so I nailed it to a few ripped-out pages from the Qur'an and The God Delusion. They are just paper. Nothing must be held sacred. Question everything. God is not great, Jesus is not your lord, you are not disciples of any charismatic prophet. You are all human beings who must make your way through your life by thinking and learning, and you have the job of advancing humanity's knowledge by winnowing out the errors of past generations and finding deeper understanding of reality. You will not find wisdom in rituals and sacraments and dogma, which build only self-satisfied ignorance, but you can find truth by looking at your world with fresh eyes and a questioning mind.

En musikalisk kommentar till föregående inlägg

2008-07-28T23:19:00.000+01:00

"Won't somebody please think of the children!"

2008-07-28T03:38:00.003+01:00

En Jesusfascist lyckades få in en insändare om könsneutrala äktenskap i Sörmlands Nyheter. Jag gick naturligtvis i svaromål. Förhoppningsvis tar SN in mitt svar.

Att appellera till människors omtanke om barnen är ett inte helt ovanligt retoriskt grepp. Oavsett våra meningsskiljaktigheter i övrigt så delar de flesta av oss en stark övertygels om att barn måste skyddas och aldrig får komma till skada. Frågan är dock exakt vad barnens rättigheter har med homoäktenskap att göra. Svaret måste bli, ingenting. På ytan verkar Mats Olofsson i sin artikel argumentera mot en könsneutral äktenskapslag, i själva verket argumenterar han för att homosexuella inte ska få ha barn. För faktum är att det inte krävs ett äktenskap för att alstra barn, i sådana fall skulle inte eder undertecknad existera då jag är en utomäktenskaplig bastard. Redan i dag, utan könsneutrala äktenskap, så blir homosexuella föräldrar. Exakt hur många s k ”regnbågsbarn” som i dag finns i Sverige är svårt att säga då det inte förs någon statistik över detta. Lättare att konstatera är det faktum att en tredjedel av alla barn lever i andra familjekonstellationer än med sina två biologiska föräldrar. Om Olofsson menar att homosexuella skall hindras från att skaffa barn så bör han också argumentera för detta, inte mot könsneutrala äktenskap.

Naturligtvis håller jag med om att alla barn skall ha rätten att känna till sitt ursprung, detta gäller så väl för barn till homosexuella som heteroföräldrars adoptivbarn eller barn som tillkommit genom insemination o s v. Artikel 16 i deklarationen om de mänskliga rättigheterna säger endast att män och kvinnor har rätten att frivilligt ingå äktenskap, inte nödvändigtvis att män och kvinnor måste gifta sig med varandra.

Att Olofsson upplever att debattklimatet är jobbigt är kanske inte så märkligt, för mig och många andra framstår den typ av åsikter han framför som ultrareaktionära och vi bemöter dem därför kraftfullt. Det är då mer oroande med den typ av argument som Olofsson ägnar sig åt där könsneutrala äktenskap (vilket förespråkas av samtliga riksdagspartier utom KD) framställs som en konspiration orkestrerad av RFSL och RFSU, vilka alltså skulle ”manipulera” riksdagspartierna.

26 juli-firandet i Stockholm

2008-07-27T16:30:00.005+01:00

Som traditionen bjuder firades i går minnet av attacken mot Moncadakasernen 1953 som blev starten för den kubanska revolutionen. Jag befann mig i Stockholm för att hålla ett tal om kampen för de Fem kubanerna på det möte Svensk-Kubanska Föreningen anordnade på Sergels torg. Mötet blev en avslutning på den fem dagar långa kampanj för de Fem som vi bedrivit i fem städer. Vid mötet talade även bland annat Eva Björklund, redaktör för tidskriften Kuba, Caridad Pérez, Kubas ambassadråd och en kamrat från Colombias Kommunistiska Parti vars namn jag tyvärr inte uppfattade. Nedan följer det tal jag höll.

Kamrater, Internationalister, Kubavänner

Det är nu tio år sedan de fem kubanerna: Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René González, kastades i USA:s fånghålor. Deras enda brott är att de agerat som kubanska patrioter och skyddat sitt hemland mot de Miamibaserade exilgruppernas terroraktioner. Deras insatser har gjort så att mer än 170 terrordåd kunnat avstyras.

Rättegången mot de Fem genomfördes i Miami där den exilkubanska maffian och medierna piskat upp en hatstämning. Trots att jurymedlemmar uttryckt en oro för huruvida de skulle kunna genomföra sin uppgift och trots att försvaret vid fem tillfällen begärt det så vägrade domaren att flytta målet till annan ort.

Efter en juridisk process som präglades av upprepade försök att sabotera försvarsadvokaternas arbete, bland annat genom att stora delar utav utredningsmaterialet hemligstämplades, så dömdes de Fem slutligen till totalt fyra livstidsstraff och 77 års fängelse, trots att inga bevis kunnat presenteras för de påstådda brotten.

Omedelbart efter domen startade arbetet med att överklaga den till högre instans, appellationsdomstolen i Atlanta. Den 9 augusti 2005 upphävde tre domare i Atlanta de Fem kubanernas domar men de Fem förblev i USA:s fängelser och åklagarsidan kunde med justitiedepartementets stöd begära att en panel av tolv domare skulle granska fallet. Av dessa förklarade tio domare att rättegången i Miami var rättvis, trots att den fördömts av Avdelningen för undersökning av godtyckliga fängslanden inom FN:s kommission för mänskliga rättigheter.

Efter uttalandet om Miami som rättegångsplats så fortsatte appellationsdomstolen arbetet med flera andra missförhållanden i den ursprungliga rättegången. Den fjärde juni i år kom appellationsdomstolen med ett beslut som inte upphäver någon av de ursprungliga domarna från Miamirättegången. Dock förklarar man att straffen som tilldömts Fernando González, Antonio Guerrero och Ramón Labañino är alltför stränga och skall omprövas. Appellationsdomstolen vägrar dock att upphäva Gerardo Hernández livstidsdom för konspiration till spioneri eftersom han redan har ett annat livstidsstraff. Varför har Gerardo fått detta straff? Jo, han är dömd för konspiration till mord. Mordåtalet mot Gerardo måste vara ett av de mest bisarra i juridikens historia, han är nämligen dömd för att ha deltagit i ett mord som aldrig begåtts.

Den 24 februari 1996 flög tre små cessnaplan tillhörande den exilkubanska terrororganisationen ”Bröder till räddning” in över kubanskt luftrum. Piloterna varnades via radio men när de ändå inte vände om så sköt det kubanska flygvapnet ner två av planen. Denna händelse är alltså det så kallade ”mord” som Gerardo Hernández skulle vara inblandad i. Men kamrater, nedskjutningen av de två cessnaplanen var inget mord. Kuba har, som alla stater, rätten att försvara sitt nationella luftrum mot kränkningar. Domen mot Gerardo Hernández måste upphävas eftersom inget mord begåtts.

Det finns dock ett viktigt politiskt skäl för USA:s myndigheter att försvara åtalspunkten konspiration till mord, den öppnar nämligen upp för framtida åtal mot Kubas politiska och militära ledning, vilka skulle kunna verkställas efter den amerikanska invasion av Kuba som utannonserats i den så kallade Bushplanen.

Kamrater, domen i appellationsdomstolen den fjärde juni var på många sätt ett bakslag för alla oss som kämpat för rättvisa åt de Fem, men kampen är långt ifrån över. Domarna i Atlanta har tvingats erkänna att Fernandos, Antonios och Ramóns straff är för hårda, de har redan tillbringat tio år i USA:s fängelser, det är tio år för mycket för brott de aldrig begått. Vi måste nu kräva att de omedelbart friges.

Vi måste kräva att mordåtalet mot Gerardo Hernández upphävs och att USA erkänner Kubas rätt att som en nationellt suverän stat försvara sitt territorium. Då bör i rimlighetens namn också Gerardos livstidsdom för konspiration för spionage upphävas.

Solidaritetsrörelsen för de Fem har i det nuvarande läget en mycket viktig roll. Här i Sverige har vi i Svensk-Kubanska Föreningen och Kommittén Frige de Fem under de senaste fem dagarna bedrivit kampanjarbete för de Fem i fem städer: Göteborg, Malmö, Eskilstuna, Västerås och här i Stockholm. Vi sällar oss till alla de politiska partier, fackföreningar, ungdomsrörelser, kyrkor och sociala rörelser över hela världen som kräver: Frige de Fem!

Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René González är inga brottslingar, de är hjältar och politiska fångar, offer för USA-regimens hat mot Kuba, landet som de aldrig kan skrämma eller kontrollera.

Fallet med de Fem visar med all tydlighet att USA:s tal om kriget mot terrorismen bara är hyckleri och ett svepskäl för imperialistisk krigsföring. Faktum är att USA beskyddar finansierar och samarbetar med terrorister vars agenda sammanfaller med amerikanska utrikespolitiska ambitioner.

I snart femtio år har USA-imperialismen försökt kväva den revolutionära eld som fick sin tändande gnista vid Moncada den 26 juli 1953 och lika länge har Kuba försvarat sitt socialistiska samhällsbygge. Genom sina modiga handlingar och sin okuvlighet i USA:s fängelser förkroppsligar de Fem det kubanska folkets vilja att försvara de revolutionära landvinningarna.

Kamrater!

Leve den kubanska revolutionen!

Ner med USA-imperialismen!

Frihet åt de Fem!

Dagens bibelord

2008-07-25T04:41:00.000+01:00

Jes 13:13	Ja, himlen skall skälva och jorden skakas ur sitt läge genom Herren Sebaots raseri på hans flammande vredes dag.
Jes 13:14	Som skrämda gaseller eller får som ingen håller samman skall de fly, var och en till sitt eget folk, var och en till sitt eget land.
Jes 13:15	Den som blir fångad skall stickas ner, den som hinns upp skall falla för svärdet.
Jes 13:16 P	Spädbarnen krossas inför deras ögon, husen plundras, kvinnorna våldtas.

Grattis på födelsedagen tata Madiba

2008-07-18T22:44:00.003+01:00

Nelson Mandela fyller nitto år. 27 av dessa tillbringade han som politisk fånge för sin kamp mot apartheid, i fem år var han det demokratiska Sydafrikas president. Även efter sin "pension" så har han haft en stor betydelse i kraft av sitt moraliska ledarskap, detta visar inte minst uppmärksamheten som hans uttalande om Zimbabwe nyligen fick.

Nelson Mandela är en av de få personer som har blivit en legend under sin egen livstid. Som SvD skriver så har han för många blivit "godheten personifierad". På hans nittioårsdag tävlar den politiska och mediala eliten om att vara kompis med Madiba. Inget egentligt fel i detta, Nelson Mandela förtjänar verkligen att hyllas, jag oroas dock för att Mandela inte bara blivit en legend under sitt liv utan även drabbats av det som Lenin menar hände Marx och andra revolutionärer efter deras död:

Förtryckarklasserna belönade de stora revolutionärerna under deras livstid med ständiga förföljelser, mötte deras lära med det vildaste hat, den mest rasande illvilja och den hejdlösaste lögn- och förtalskampanj. Efter deras död försöker man förvandla dem till menlösa helgon, så att säga kanonisera dem, ge deras namn en viss ryktbarhet för att "trösta" de förtryckta klasserna och slå blå dunster i ögonen på dem, medan den revolutionära lärans innehåll kastreras och banaliseras och dess revolutionära skärpa avtrubbas.

Jag har vid ett tillfälle samtalat med en idealistisk pacifist som var övertygad om att Mandela var en företrädare för hennes hippieideologi, att han var ledare för ANC:s väpnade gren, Umkhonto we Sizwe , hade hon naturligtvis ingen aning om. Jag undrar hur många som egentligen minns den tid då Mandela och ANC kallades för terrorister och kommunister.

Därför känns det nästan uppfriskande när Sörmlands Nyheter väljer att på ledarsidan uppmärksamma födelsedagen med att skriva att ANC begick brott mot de mänskliga rättigheterna i sin kamp och att det var därför Mandela satt fängslad, samt att Sydafrika hade nytta av hans förmåga att samarbeta med så väl liberaler som kommunister. Alltsammans illustrerat med en bild på Mandela tillsammans med Fidel. Det känns skönt att alla inte kramar på Mandela (det känns mindre skönt att ha en lokaltidning vars ledarredaktion består av ett gäng upptinade 30-talsfascister).

Vi som förstått att samma borgerlighet som i dag ser Mandela som "godheten personifierad" i går kallade honom för en farlig terrorist älskar honom bara ännu mer för den sakens skull. För alla oss som inspirerats av Nelson Mandelas liv och gärning så har ANC öppnat en hemsida där man kan sända en födelsedagshälsning. Att hylla Mandela är att kämpa i hans anda.

Vad är det för fel på miljöpartiet?

2008-07-07T01:04:00.007+01:00

För organiserade vänstermänniskor torde det inte vara någon nyhet att miljöpartiet är en opålitlig samling miljömuppar som bryr sig mer om komposthögar och blomsterängar än om Sveriges arbetarklass. Hos delar av allmänheten finns dock en bild av Mp som en vänsterkraft, ibland har denna felaktiga uppfattning t o m letat sig in i vänsterns organisationer. Det är alltså dags att göra upp med denna vanföreställning.

Ett borgerligt vänsterparti

Visserligen är det sant att man kan betrakta Mp som ett vänsterparti, men endast med förledet ”borgerligt”. Borgerliga vänsterpartier är ingen nyhet i svensk politik. Under lång tid utgjorde det liberala folkpartiet och det agrara ”folkrörelsepartiet” centern borgerlighetens vänster. Dessa har i dag vänt sig till reaktionär högerpopulism respektive extrem nyliberalism, en förändring som åtminstone i centerpartiets fall beror på eroderingen av dess forna klassbas. I dagsläget är alltså miljöpartiet mycket riktigt Sveriges enda borgerliga vänsterparti.

Förvisso har miljöpartiet ofta samarbetat med riksdagens två arbetarepartier, vänsterpartiet och SAP, inte minst då man tillsammans med vänstern utgjorde det parlamentariska stödet för den socialdemokratiska Perssonregeringen. Men vi bör hålla i minner att Mp även under denna period samarbetade med de borgerliga högerpartierna, bland annat för att sabotera lagen om anställningsskydd. Studerar man dagens politiska majoriteter i Sveriges kommuner så finner man också att miljöpartiet oftare regerar tillsammans med borgerliga partier än tillsammans med enbart arbetarepartierna (Mp deltar i 24 vänstermajoriteter, 22 högermajoriteter och åtta blocköverskridande majoriteter). Det är inte heller förvånande att miljöpartiet tillsammans med de övriga fyra borgerliga partierna undertecknade en debattartikel om en svensk konstitutionsreform. Det verkar som att ett löfte om grundlagsfästa biltullar är allt som krävs för att köpa miljöpartiets röst. Även den radikala hållningen i EU-frågan har partiledningen visat sig vara beredd att sälja ut, allt för att göra partiet regeringsfähigt. Bredvid ordbokens definition av ”ryggradslös” torde det tillsammans med en bild av ett blötdjur finnas en på Maria Wetterstrand.

I vissa avseenden är naturligtvis miljöpartiet ett progressivt parti, så som det anstår ett borgerligt vänsterparti, inte minst i de profilerade miljöfrågorna men även i s k värderingsfrågor. I många andra frågor är det dock uppenbart att Mp saknar all förståelse för behovet av gemensamt ägande och ett sammanhållet skolsystem. Tidvis står det också mycket klart att Mp är ett direkt arbetarfientligt parti. Ett exempel på detta är den artikel i Göteborgs Fria Tidning där László Gönczi går till angrepp mot det strejkande Vårdförbundets kamp och menar att arbetarklassen redan har för höga löner. Gönczi är en något bisarr kommun- och landstingspolitiker för Mp som bland annat tror på andeväsendet Ambres som kanaliseras av en pensionerad snickare i Värmland. Med sitt arbetarhat och sitt vurmande för allehanda vidskepelse utgör den vilt skäggige Gönczi den perfekta inkarnationen av den reaktionära miljömuppen (miljöpartiet och psuedovetenskapen är ett helt kapitel för sig).

Småborgerlig ideologi

Naturligtvis skulle miljöpartisten protestera mot min kategorisering av Mp som ett borgerligt vänsterparti. En viktig del av partiets retorik är nämligen att man varken är höger eller vänster, partiets ideologi sägs vara varken röd eller blå utan grön. Så vad är då den s k ”gröna ideologin”?

Politiska ideologier existerar inte i någon fritt svävande idévärld utan är fast förankrade i den materiella verkligheten. Idéernas kamp är lika mycket en del av klasskampen som vilken generalstrejk eller väpnat uppror som helst. I det kapitalistiska samhället så utgör socialismen proletariatets ideologi medan olika former av liberalism och konservatism är borgarklassens ideologier. Mellan dessa två huvudklasser finns småborgerligheten, d v s den klass som äger sina egna produktionsmedel men samtidigt tvingas arbeta för sitt uppehälle, dit hör bland annat jordbrukare, affärsägare och andra småföretagare.

Småborgerligheten har precis som arbetar- och borgarklassen sina egna ideologier. Hur dessa kommer att se ut beror på småborgarens förhållande till produktionen. Småborgaren kombinerar i sin egen person kapitalist och arbetare, alltså kommer den småborgerliga ideologin att förneka klasskampens existens. För att uppnå en inre harmoni kommer småborgaren att hävda en samhällelig harmoni mellan klasserna. Inom denna klassamarbetets ram kan dock den småborgerliga ideologin ta sig olika uttryck. Historiskt sett har småborgarklassen dragits till så väl fascismen, som genom korporativa organisationer vill undertrycka klasskonflikten för nationens väl, som till den utopiska socialismen, vilken vill omvandla hela arbetarklassen till självägande småproducenter eller deltagare i kooperativ. Ett utmärkt exempel på detta är det agrart småborgerliga centerpartiet som rört sig från 30-talets reaktionära antisemitism till 70-talet radikala ”Åsa-Nisse-marxism”. Småborgaren dras också lätt till religiöst svärmeri eller ockulta läror som predikar personlig frälsning och inre frid snarare än samhällelig kamp.

Eftersom den småborgerliga ideologin förnekar klasskampen så kan den inte förklara samhällets utveckling eller historiens gång utifrån kamp mellan olika klassintressen utan förfaller istället till idealistiska eller rent av konspiratoriska teorier. Ömsom riktar den sin vrede mot element inom storkapitalet, ömsom mot arbetarklassens organisationer, ibland åt båda hållen.

Min tes är att den s k ”gröna ideologin” som uppstått under de senaste årtiondena är ytterligare ett uttryck för småborgerligt tänkande. För en ingående diskussion av den gröna rörelsens klasskaraktär se Björn Ericssons artikel Den ”gröna” ideologin. Alla de klassiska dragen finns där: förnekandet utav klasskampen, vurmandet för småskalig produktion och självägande, fientligheten mot vissa element inom kapitalet (den miljöförstörande storskaliga industriproduktionen) och en nonchalans inför arbetarnas kamp, man lyckas t o m få med ett intresse för allehanda vidskepelse och kvacksalveri t ex i form av homeopati och antroposofi.

Miljöpartiets klassbas

Som marxister kan vi naturligtvis inte stirra oss blinda på miljöpartiets idéer, vi måste också studera partiets klassbas, vilket förhållande dess medlemmar och sympatisörer har till produktionen.

Miljöpartiet har de högst utbildade parlamentarikerna i Sverige samtidigt som man har en betydligt bättre representation av lågavlönade än något annat parti. En inte helt orimlig slutsats är att Mp har en större andel studenter bland sina folkvalda än de övriga partierna, inte minst med tanke på att miljöpartiet tillsammans med vänstern har de yngsta parlamentarikerna. Miljöpartistiska politiker är i hög utsträckning anställda inom offentlig sektor, något som är gemensamt för samtliga partier undantaget moderaterna.

Studenter utgör faktiskt miljöpartiets starkaste väljargrupp, de tog i det senaste valet 16 procent av studenternas röster, den näst starkaste gruppen var de medelhöga tjänstemännen där man fick åtta procent av rösterna. Sett till utbildningsnivå så står man sig starkast bland personer med forskarutbildning. Störst stöd har man på de humanistiska och konstvetenskapliga institutionerna (22 procent av alla med en sådan utbildning röstar på miljöpartiet). Bland gruppen företagare tar man endast fyra procent av rösterna och antalet jordbrukarröster är försumbart. När det gäller de miljöpartistiska väljarnas egen beskrivning av sin klassbakgrund så finner man att den starkaste gruppen är den som kommer från högre tjänstemanna- och akademikerhem, tätt följt av tjänstemannahem. Personer med egenföretagarbakgrund är den grupp där man har svagast stöd, där tar man bara hem tre procent av rösterna. Mp har ett betydligt starkare stöd inom SACO än bland LO-medlemmarna.

Vi kan alltså konstatera att miljöpartiet har sin klassbas bland studerande, akademiker och högre tjänstemän medan man har ett svagt stöd bland jordbrukare och egenföretagare, den egentliga småborgerligheten. Är därmed min tes om miljöpartiet som ett småborgerligt parti felaktig? Jag menar att den fortfarande håller. Utöver samhällets stridande huvudklasser och småborgerligheten så finns det i kapitalistiska stater ett mellanskikt av individer som inte tillhör någon klass (klass i marxistisk betydelse vill säga), här kan vi finna akademiker, journalister, officerare, högre tjänstemän, ”kulturarbetare” och så vidare. Detta skikt förmår inte skapa någon egen ideologi utan kommer i stället att dras till såväl proletär som borgerlig och småborgerlig ideologi. Diskussionen om huruvida miljöpartiets studenter och tjänstemän tillhör detta mellanskikt eller proletariatet får inte plats inom ramarna för denna artikel. Jag nöjer mig med att instämma i Björn Ericssons konstaterande: ” Det kan också bli så att huvuddelen av småborgarna stöder borgerlig ideologi och borgerliga partier medan de småborgerliga projekten drivs huvudsakligen av mellanskikt och delar av arbetarklassen.” Klasstillhörighet kan aldrig deterministiskt bestämma vilken ideologi som varje individ kommer att omfatta.

Folkfront mot Högeralliansen?

Efter denna mycket korta utredning så kan vi konstatera att miljöpartiet är ett småborgerligt vänsterparti med sin klassbas hos delar av mellanskiktet och högre skikt inom arbetarklassen snarare än inom den egentliga småborgarklassen. Hur skall då vi svenska socialister förhålla oss till ett sådant parti?

Jag ämnar inte i denna artikel diskutera skillnaden mellan enhetsfronten och folkfronten utan nöjer mig med att konstatera att många progressiva regeringar i olika länder bestått av allianser mellan arbetarepartier (kommunister/vänstersocialister och socialdemokrater) och småborgerliga vänsterpartier. Exempel på detta är de franska radikalerna och de spanska republikanerna och vänsternationalisterna i 1936 års folkfronter, Chiles radikaler och vänsterkristna i Unidad Popular och nu senast norska Senterpartiet i den rödgröna regeringen.

Efter vänsterpartiets kongress och revidering av partiprogrammet så finns det i dag ett mycket tydligt socialistiskt miljöalternativ i Sverige. Trots detta, och trots min egen blygsamma insats, så kommer tyvärr miljöpartiet antagligen att fortsätta existera. Att vänstern och SAP skulle kunna bilda regering utan miljöpartisterna efter valet 2010 framstår i dagsläget som osannolikt. Om vänsterpartiet väljer att ingå i en sådan regering (vilket jag inte anser som självklart) så gäller det att vi har en rimlig analys av såväl våra allierade som våra fiender. Vi bör minnas Trotskijs ord i Tredje Internationalen efter Lenin :

Som det sades redan för längesedan kan rent praktiska överenskommelser, sådana som inte på minsta sätt binder upp oss och inte förpliktigar oss till någonting politiskt, träffas med djävulen själv om det i ett visst ögonblick är till vår fördel. Men det vore absurt att i sådana fall kräva att djävulen i allmänhet skulle konvertera till kristendomen och inte använda sina horn mot arbetarna och bönderna utan bara för fromma gärningar.

Nu är det naturligtvis så att en gemensam regering innebär både bindningar och förpliktelser, vad vi bör komma ihåg är att ett sådant förbund med miljöpartiet inte kommer att konvertera miljöpartisterna. Mitt förslag är att vi bör försöka isolera miljöpartiets inflytande till sådana områden där det inte kan betraktas som ”djävulen själv”. Detta innebär att det vore relativt riskfritt att ge Mp makt över vissa miljöpolitiska frågor men förödande att låta dem få inflytande över exempelvis arbetsmarknadspolitiken. Det faktum att miljöpartisterna ingår i samma regering som arbetarepartierna kommer inte att göra dem mindre småborgerliga, de kommer fortfarande att sakna all insikt om klasskampen och arbetarklassens behov.

Om tusen apor med tusen skrivmaskiner...

2008-07-06T20:52:00.004+01:00

Sverigedemokraterna har stött på nya problem i sin evighetskamp att bevisa att man faktiskt inte är fascister då det kommit fram att partiets representant i Växjö kommunfullmäktige plagierat en text om moskéer till partiets hemsida direkt från Nationalsocialistisk Front. Samuel Älgemalm har av allt att döma snott nazisternas text rakt av och enbart ändrat några få ord (hmm... var det inte så man skrev SD:s partiprogram?).

Älgemalm menar dock att det hela var....en slump! Best. Bortförklaring. Ever.

Sedan verkar han mena att det kan varit så att han sett texten på nätet, undermedvetet memorerat den och ordagrant återgett den på SD:s hemsida. Okej, så det är hans bortförklaring till plagiarismen, men det förklarar fortfarande inte det faktum att sverigedemokraterna och nazisterna har exakt samma åsikter i moskéfrågan. Åsikter som Älgemalm i sådan fall skulle hämtat direkt från sitt surfande på nazistiska hemsidor.

Älgemalm menar att han inte har samma åsikter som NSF eftersom han är...invandrare! Älgemalm hette nämligen tidigare Mohammad Ebrahim Garachorloo och är en iransk flykting. Och det vet man ju att iranier aldrig kan vara nazister (det var naturligtvis bara en slump att Hitlermustaschen blev högsta mode bland vissa "ariska" kretsar i Iran under 30-talet). Riktigt märkligt blir det när man inser att NSF i en artikel beskrivit den namnbytande exil-iraniern som en "infiltratör", Älgemalms kärlek till nazistern är uppenbarligen inte besvarad.

SD:s kanslist Martin Kinnunen hälsar att sverigedemokraterna är det enda parti som låter undersöka medlemmars tidigare partimedlemskap och brottslighet. Själv undrar jag varför SD är det enda parti som behöver undersöka sådant.

Jesusfascisternas smygpropaganda på DN-debatt

2008-06-22T21:05:00.005+01:00

På DN-debatt propagerar ett gäng medicinare med kopplingar till Kristna Läkare och Medicinare för den kristna sexualmoralen. Bland undertecknarna finns bland annat föreningens ordförande Anne-Berit Ekström som tidigare gjort sig känd för att utifrån sin egen religiösa övertygelse förvägra en patient remiss till en specialistbehandling.

KLM är en organisation som arbetar för att "påverka hälso- och sjukvården utifrån kristen människosyn och etik". Och det är ju helt okej, klart att olika grupper skall få propagera för sin syn i medicinsk-etiska frågor. Men då bör man också vara öppen med sina bevekelsegrunder och inte försöka dölja en ideologisk agenda bakom akademiska titlar och förment vetenskaplighet.

Argumenten i debattartikeln tycks vara hämtade från USA:s "abstinence only"-höger (vilken i princip är identisk med "svärdsmissionera skiten ur muslimerna"-högern och "min farfar var ingen apa"-högern) och kan sammanfattas i att: eftersom kondomer inte innebär ett hundraprocentigt skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar så bör alla anamma en kristen sexualmoral, sluta slampa sig och lägga av med att knulla runt.

Men om man läser igenom själva debattartikeln eller den forskning som argumenten sägs vara baserade på så finner man att problemet egentligen inte är kondomerna utan det faktum att människor inte använder kondom vid tillfälliga sexuella kontakter. Här utgör Jesusfascisterna i katolska kyrkan, Vita huset och Kristna Läkare och Medicinare ett stort problem. Med sina lögner och skräckpropaganda så hindrar de människor från att förhålla sig till sexuella relationer på ett förnuftigt sätt.

Visst skulle total sexuell avhållsamhet utanför äktenskapets ramar dramatiskt minska de sexuellt överförbara sjukdomarna, om nu alla höll sig till den föreskrivna moralen. Problemet med de kristnas "Bit ihop och tänk på England"-utopi är att den aldrig kommer att fungera i verkligheten. "Äktenskapet framställer den ena sidan av könslivet inom det borgerliga samhället, prostitutionen den andra" som August Bebel skriver i Kvinnan och socialismen. Forskning visar också att av de ungdomar i USA som utsatts för "Abstinence only"-sexualundervisning och lovat att inte ha sex innan bröllopsnatten så bryter 88 procent löftet. De är då sämre förberedda på att skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar.

Låt oss lämna KLM:s viktorianska fantasier för en stund och återvända till verkligheten. Det är en verklighet där människor vill knulla med varandra. Ibland för "kortsiktig njutning eller förströelse" och ibland för att uppleva en "långvarig unik gemenskap" (och naturligtvis finns det ett helt spektra däremellan). Antingen kan man bli oerhört nervös över detta eftersom man har läst i sin favoritsagobok att det är dumt att ligga med någon annan än sin make/maka eller så tycker man att det är bra så länge alla inblandade är med på det (för ärligt talat, det finns värre saker som människor kan utsätta varandras kroppar för).

Den avhållsamhet som KLM propagerar för är alltså både ineffektiv (på grund utav människans biologiska sexualdrift) och moraliskt förkastlig. Istället behöver vi arbeta för att öka kondomanvändningen och förbättra sexualundervisningen i skolan. Vi måste till exempel bekämpa en patriarkal fixering vid penetration som det enda "riktiga" sexet vilket kan leda till att unga människor inte använder kondom vid oralt sex. Det finns många saker att göra, men alla insatser måste bygga på att sex kan vara en positiv och frigörande kraft och inte är något syndigt som enbart hör hemma i heterosexuella, barnalstrande och av kyrkan välsignade äktenskap.

KLM är som sagt ett problem. Det är ett problem att de är oärliga med sina intentioner, det är ett problem att de ljuger om kondomers tillförlitlighet men framför allt så är deras propaganda ett moraliskt och politiskt problem. Anne-Berit Ekström och de övriga Jesusfascisterna tillhör en fundamentalistisk kristen höger som inte nöjer sig med att själva leva efter sin urmodiga vidskepelsebaserade moral utan vill påtvinga den på hela samhället. Vi måste krossa den kristna moralens inflytande över den sexualpolitiska debatten.

Erin go Bragh!

2008-06-13T18:37:00.002+01:00

Ända sedan jag var en liten pojk som andäktigt lyssnade på the Chieftains och the Dubliners så har jag älskat Irland av hela mitt hjärta. I dag fick jag ytterligare ett skäl att hålla av detta fantastiska land och dess rakryggade folk. Precis som de irländska patrioter som i Dublin 1916 tände den eld som skulle lysa väg för en utav världens första segerrika antikoloniala resningar så har dagens irländare försvarat sin fria och självständiga republik. De har tänt ett hopp om ett annat Europa, ett folkens Europa istället för storföretagens och byråkraternas EU.

Tack Irland! Tack Sinn Féin och alla andra som kämpat för ett nej! Taphad leat!
Saoirse go Deo - Frihet för evigt!

Vilka kristna värderingar?

2008-06-13T01:12:00.006+01:00

"Nu har helvetet frusit till is" tänkte jag när jag såg rubriken i SvD: Sverigedemokrat röstade för moské. Men Flugornas Herre har det nog fortfarande varmt och gott, det hela visade sig vara "ett missförstånd". Enligt Blekinge Läns Tidning så röstade helt enkelt civilingenjör Per Björklund, fascisten i miljö- och byggnadsnämnden, fel. Han har inte kunnat nås för kommentarer men partikamraten Richard Jomshof hälsar att:

- Minareten är en stark politisk symbol för islam och den står i skarp kontrast till våra kristna värderingar. Muslimer kan inte skilja på religion och politik.

Exakt hur Jomshof tänker här är lite oklart, inte minst med tanke på att moskén inte ska ha en minaret. Detta å sido så kan man ju fråga sig vilka "kristna värderingar" det är som Jomshof tänker på. Som bekant har Sverige inte längre någon statsreligion, ingen religion har några privilegier över någon annan, denna princip bör naturligtvis även gälla vid byggnadsärenden.

Är det kanske Sverigedemokraternas (eller Jomshofs egna) kristna värderingar som står i vägen för moskén? Och var det verkligen muslimerna som inte kan skilja på religion och politik?

Det spelar ingen roll om det är fanatiska islamister eller brunfärgade kristna. De religiösa fundamentalisterna utgår alla från att en viss typ av vidskepelse ska överordnas alla andra och att den egna trons regler ska tillåtas påverka politiska beslut och samhällets normer. I ett demokratiskt och sekulärt samhälle å andra sidan så skall människor kunna konstruera buddhistiska tempel, stupor, gurdwaras eller satanisttempel utan att andra samfunds eventuella åsikter ens efterfrågas.

För övrigt så skulle jag vilja uppmuntra Jomshof att ta en retreat för att kontemplera de "kristna värderingarna". Jag skulle föreslå att han börjar med att meditera över innebörden i tredje Mosebok 19:33 - 34:

Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom.

Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud.

God Nationaldag

2008-06-06T21:31:00.001+01:00

"Men kan en socialdemokrat älska våra strömmars brus, så länge den elektriska kraften i vattenfallen är privategendom, älska bäckarnas språng, så länge endast strändernas ägare får fiska kräftor och högt betalande engelsmän meta laxöring, älska den mörka skogens dystra ljus, där baggbölarens yxa förjagat skogsnymfen och andra poesier, älska stjärnenatten, varunder en här av utplundrade proletärer hackar tänderna av köld och sommarljuset, i vars sken de få arbetar sig svettiga dag och natt? Kan han älska allt detta? Ja, han kan och bör älska det som ynglingen älskar sina drömmars mö, vilken han först måste erövra, eller vandraren sitt mål, som han endast kan nå på en lång och mödosam stig. På det sättet är jag patriot och väl även de flesta andra."

- Axel Danielsson

Nassesvin

2008-05-30T21:59:00.000+01:00

Kalifornien legaliserar kommunism

2008-05-16T19:25:00.006+01:00

I går avskaffade Kaliforniens senat den lag som förbjudit offentliganställda från att vara medlemmar i kommunistpartiet. Lagen innebar också att grupper som ville använda sig av skollokaler tvingades skriva under på att de inte var kommunistiska frontorganisationer.

Naturligtvis argumenterade de republikanska senatorerna mot förslaget att upphäva lagen. Den amerikanska demokratin måste skyddas, genom att man förbjuder människor att tillhöra vissa partier.

63 år sedan segern över fascismen - Spasibo Krasnaya Armiya!

2008-05-09T22:34:00.003+01:00

I dag firade Uppsalaproletärernas mest medvetna skikt minnet av segern över fascismen med tårta och sång. På tårtan har vi försökt skriva Pobedi - Seger (det är svårt att skriva kyrilliska med vindruvor).

I morgon fortsätter firandet när jag ska lyssna på Röda Arméns Gosskör som är i Uppsala för Studentorkesterfestivalen.

Grattis på födelsedagen Skägget

2008-05-06T00:38:00.003+01:00

Konsumera inte Marx - lev ut hans idéer!

Är ungliberalen nazist?

2008-05-05T23:50:00.003+01:00

Ledamoten i LUF:s styrelse Isak Bergdahl från Uppsala har polisanmälts för att han under Valborgsnatten uppträtt aggressivt mot två unga socialdemokrater, gjort Hitlerhälsning och skrikit Sieg Heil.

Okej, låt oss konstatera ett par faktum. Det var Valborgnatt i Uppsala. Bergdahl var med all sannolikhet rejält alkoholpåverkad. Vi har nog alla vid ett eller annat tillfälle haft någon i omgivningen som roat sig med att slentrianheila på fyllan, kanske har vi gett dem kompanistryk för sakens skull, men vi kan inte därmed för all framtid förklara dem för nazister.

Isak Bergdahl är antagligen inte en nazistisk entrist i det liberala ungdomsförbundet. Men frågan är om hans ninjafylla kan säga oss något om den moderna liberalismen. Kerstin Berminge på Motvallsbloggen har flera gånger påmint om Frankfurtskolans påstående att liberalismen alltid urartar i fascism. Liberalerna utgör kapitalismens ideologiska riddersvakt. Då klasskampen skärps så duger inte ideologins blå dunster, kapitalismen behöver försvaras med vapen i hand, det vill säga kapitalisterna behöver fascism. Liberalerna, kapitalisternas lakejer, graviterar mot fascismen.

En ungliberal blir drängfull, får syn på två socialdemokrater och heilar. Liberalismen och dess husbonde Kung Kapital blir trängd, den civiliserade ytan krackelerar och den bruna sörjan sipprar fram.

Tro inte för ett ögonblick att jag menar att alla liberaler i lönndom härbärgerar fascistiska idéer. Historien visar att många enskilda liberaler blivit stridbara antifascister. Liberaler som konsekvent försvarar demokratin, humanismen och individens frihet kommer dock alltid att dras till arbetarrörelsen och socialismen.

Åsa Linderborg har skrivit om liberalismens inneboende spänning mellan försvaret av den privata äganderätten och de vackra ideal om frihet, jämlikhet och broderskap som den sedan franska revolutionens dagar proklamerat. Artikeln förtjänar att läsas gång på gång. Slutsatsen är av yttersta vikt för den som undrar vad man ska göra åt att ledande ungliberaler hyllar Hitler på öppen gata:

Liberalerna måste helt enkelt ha en stark vänster som sätter press på dem för att de ska vara ”liberala” - de är det aldrig av egen kraft och vilja. Den väsentliga lärdomen att dra är att om liberalerna återigen ska bli liberaler med mänskligt ansikte måste vänstern radikalisera sig. De goda liberala värderingarna är alldeles för viktiga för att anförtros åt realliberalismens företrädare.

"Jag vet inte riktigt vem du är, men jag är mot att folk röker knark. Sluta med det."

2008-05-03T22:29:00.007+01:00

De som har följt min blogg en längre tid (läs: mina kompisar som tvingas läsa bloggen ibland för att inte göra mig ledsen) känner till mina enkla kommentarsregler. Liberaler och fascister får inte kommentera, punkt slut. Ibland bryter jag dock mot reglerna, vissa högerinlägg får stå kvar, antingen för att de faktiskt tillför något (men jag kan ärligt talat inte påminna mig om att det skulle hänt) eller för att jag för tillfället roas av att argumentera emot. Ibland blir kommentarer kvar för att de är helt fucking surrealistiska. Ibland genererar sådana kommentarer egna blogginlägg. Det här är ett sådant inlägg.

Filosofie Magister Tobias Struck har nämligen upptäckt mitt första maj-tal. Och hans kritik är inte nådig. Tobias Struck är alltså liberalen som inte enbart polisanmält Ali Esbati utan som dessutom grundat en ny religion, modern gnosis ("som fulländar en 2500 år gammal frihetlig andlig utveckling från manikeism och zoroastrism via gnostiker, Tempelherreorden, Frimurarna, Upplysningen, Franska och Amerikanska revolutionerna och den moderna liberalismen"). Best. Liberal. Ever.

Tobias är inte enbart liberalismens svar på shiamuslimernas dolda imam, han har också politiska visioner. Bland Tobias idéer ("som baserar sig på en ny folklig, rak, pragmatisk och konservativ socialliberalism") märks bland annat att sexförbrytare och mördare ska isoleras på hårt bevakade öar, att barn i skolan ska kunna låsas in för att upprätta frid och att det är jättedåligt med invandring "från länder med medeltida kultur". Tobias är medlem i Folkpartiet.

Vilka är det då som har kommit på allt det här fantastiska som Tobias tror på? Jo, judarna!

Under medeltiden förbjöd Rom judarna att äga mark, vilket tvingade in deras intellektualitet i handel med lån, juveler, guld och annat som inte tappar värde internationellt. Inom deras hemliga sällskap (som Bavarian Illuminati) frodades föraktet för hoven och kyrkans motarbetanden av vetenskap och kapitalism. Och de mest lyckade av de lyckade överlevde och förökade sig. Det var i dessa hemliga sällskap som lärorna om jämlikhet och frihet smiddes, som kom att revolutionera hela USA och Europa i slutet av 1700-talet: Amerikanska såväl som Franska revolutionen leddes av Frimurare. Judarnas kamp för etnisk jämlikhet, var en kamp för judisk makt (inget fel i det, denna makt har skänkt Europa dess modernitet).

Så, vad har då Tobias Struck att säga om mitt tal? Han är en smula oroad.

Johan. Du slåss mot väderkvarnar. Känner du aldrig att du har ett ansvar för vad du säger? Att det skall stämma med verkligheten? Du manar till våld mot människor för att de handlar med arbete och kapital. Har du tänkt igenom det?

Det som du skyller på kapitalismen som princip, beror på korporativism och inte kapitalism.

Öhm, jo jag brukar tänka igenom vad jag säger. Frågan hade varit lättare att besvara om jag faktiskt någonsin uppmanat till våld mot människor som handlar med arbete och kapital (vilket väl typ är alla, inklusive de som tvingas sälja sin arbetskraft). Sen så skyller jag ingenting på kapitalismen "som princip", jag skyller det på kapitalismen som produktionssätt. Det som Struck kallar för korporativism uppstår på grund av kapitalismen. Någon ideologiskt renlärig kapitalism utan inslag av monopoliseringstendens eller korporativism existerar enbart i huvudet på liberaler.

Men att frånta individen rätten att sluta fria avtal, det är verkligen inte att skänka den lilla människan och den lilla kommunen några utvecklingsmöjligheter.

Hehe.

Visst har du rätt i att det är de rikastes girighet som skapar krigen mellan nationerna, som exempelvis USA:s imperialistiska krig. Men krigen mellan individer löses inte genom att ta bort kapitalismen och döda kapitalisterna. De löses genom en stark rättsstat och bevarandet av gemensamma moraliska grundvärderingar inom nationens folkliga kultur, exempelvis genom att stoppa den av korporativisterna orkestrerade massinvandringen.

Vänta nu ett litet jävla tag, USA-imperialismen beror på "massinvandringen"? Det är dessutom inte så att imperialismen orsakas av de rikastes gririghet, det är idealism på sin mest tramsiga nivå, imperialism, korporativism, monopolisering, etc. beror på kapitalismen. Att döda kapitalister löser inte så mycket, det kommer bara nya borgare som tar vid. Dessutom tycker jag att det är avskyvärt att döda folk. Att krossa kapitalismen skulle dock ge oss möjligheten att lösa de problem som världen står inför.

Du slåss mot väderkvarnar - dessutom med antidemokratiska metoder, vad jag förstår. Så jag skall vara rädd för dig om jag vill tjäna en spänn på handel med arbete och kapital? Smyger du fram bakom en barnvagn med en kniv i kepsen?

Okej, Tobias. Du förstår fel. Och "kniv i kepsen" - WTF?

Nej, jag är inte rädd för dig. Jag tror säkert att du är galen nog, men hur du än sprätte i din fåfänga galenskap, så skule jag nog inte kunna låta bli att dra på munnen åt dig.

Men jag borde nog ta dig på större allvar: Jag är visserligen inte kapitalist, utan medlemsvärvare för en ideell organisation.

Ja, och alla vet ju hur vi kommunister brukar mörda medlemsvärvare med kniv i kepsen.

Slutligen vill jag säga att det senaste blogginlägget inte ska ses som ett generellt motstånd mot psykofarmaka från min sida. Ibland kan det behövas.

Rättvisa inte psykofarmaka eller Man kan inte medicinera bort klasssamhället eller Sörj inte, organisera er

2008-05-02T19:37:00.005+01:00

Statens folkhälsoinstitut konstaterar i rapporten Är depression en klassfråga? att lindrigare psykiska besvär som sömnsvårigheter och oro men även allvarligare former av depression hänger ihop med fattigdom.

Personer med kortare utbildning var 30–50 procent oftare deprimerade
än personer med längre utbildning. Personer med låg inkomst var dubbelt så ofta deprimerade jämfört med personer med hög inkomst och låg familjeförmögenhet
tredubblade risken.

Egentligen är det kanske ingen nyhet för oss som lever i verkligheten. Jag själv lever på ett studiemedel som ligger under gränsen för fattigdom och vet själv hur brist på pengar kan ge upphov till ångest. Nu har vi tydliga siffror på det - klassorättvisor skapar sjukdom. Och klassorättvisor kostar pengar.

Forskare vid Karolinska Institutet skriver i The economic burden of depression in Sweden from 1997 to 2005 att samhällets kostnader för depressioner ligger på cirka 32,9 miljarder kronor., det är en fördubbling på åtta år.

Socialistiska patientkollektivet hade kanske inte riktigt alla hästar i stallet (att spränga Västtyska ambassaden i Stockholm var inte århundradets bevis på psykisk hälsa) men deras grundinställning var korrekt. När det är samhället som är sjukt så hjälper det inte att skriva ut psykofarmaka - då måste man gå med i partiet och krossa staten.

Uppdatering: Läs Ali Esbati!

VM i vänsterklyschor

2008-05-02T14:38:00.005+01:00

Gårdagens första maj-firande i Uppsala gick bra, över all förväntan bra. När dagen började så var himmelen blygrå och gatorna regnvåta. Men lagom till samling så sprack molnen upp, solen sken över demonstrationståget och fanorna fladdrade mot den blåa majhimmelen. Talen och musiken i Slottsbacken var fantastiska, det var en sådan dag då socialismen kändes nära.

Jo, mitt eget tal gick också bra. Jag fick avbryta mig efter varannan mening eller så för alla applåder och bifallsrop, sådant är roligt. Ett bra första maj-tal ska tända eldar i människors hjärtan, inte recitera partiets kommunalpolitiska program. Här följer alltså mitt tal:

Kamrater

Vi lever i en tid som på en och samma gång präglas av avgrundsdjupa faror och aldrig tidigare anade möjligheter. I USA förbereder forskare de sista stegen för att kunna tillverka nytt liv. Den teknologi som i folkflertalets händer skulle kunna användas för att skräddarsy bakterier som bryter ner miljögifter riskerar i kapitalets tjänst att utnyttjas för fruktansvärda former av biologisk krigsföring. Den accelererande teknologiska och vetenskapliga utvecklingen på alla fronter gör för varje dag kapitalismen mer ohållbar.

Mänskligheten står i dag inför ett vägskäl. Den högra vägen, den breda vägen, kantas av imperialistiska oljekrig, kapitalistisk utsugning, eskalerande klimatkatastrofer, resurskonflikter och fascism. Det är vägen som leder till barbariet.

Den vänstra vägen må vara smal och svår, men det är den enda vägen till folkmakt och mänsklig frigörelse. Det är vägen till socialismen.

Ingen utav dessa vägar är av ödet förutbestämd. Vi, världens folk, har makten att bygga vår egen framtid. I höjden räddarn vi ej hälsa, ej gudar furstar stå oss bi. Det är upp till oss själva, alla vi här, att höja den röda fanan och leda Sverige in på socialismens väg.

Mäktiga krafter vill föra Sverige in på den högra vägen. Reaktionärerna, storkapitalisterna, de pissljumna liberalerna som svär läpparnas trohet till humanism och demokrati men som i sitt inre darrar av hänförelse inför tanken på Starka Män, hårdare tag och drag under galoscherna. Och i dag kamrater är det dessa våra fiender som sitter i regeringen och som blåser till attack mot varje civilisatoriskt framsteg som gjorts i detta land.

Våra fiender må vara mäktiga, de må ha regeringsmakten i sin hand och företagen i sin ägo de må kontrollera mediernas propagandatribuner och den statliga våldsapparaten men innerst inne är de ändå papperstigrar.

Det ligger nämligen i borgarklassens natur att de aldrig kan vinna, inte slutgiltigt. De kan trycka ner oss, och trycka ner oss och trycka ner oss. Men de kan aldrig vinna. Utsugaren kan nämligen aldrig existera utan den utsugne, men arbetarklassen kan när som helst göra sig av med parasitklassen.

Och jag har ett budskap i dag till alla fläskkotlettkammade Stureplansprofiler i landet. Ni kanske trodde att ni hade vunnit, men tro mig, ännu är det här kriget långt ifrån slut.

Ni må ha det tunga artilleriet, men mot er har ni en hel gerillaarmé. Vi kommer att strida med metoder ni aldrig kunnat förutse. Vi kommer att möta er på alla fronter och kasta oss ur bakhåll där ni minst anar det. Och framförallt, som varje segerrik gerilla från IRA till FNL så kommer vår seger bero på att vi rör oss bland folket som fisken i vattnet. Vi kommer att finnas på varje arbetsplats, i varje bostadsområde och i varje folkrörelse. Överallt kommer vi att lyssna till folket, ta del av deras problem och gå till handling.

Vi kommer att stå tillsammans med alla kämpande arbetare i Sverige, precis som vi nu står tillsammans med de strejkande sjuksköterskorna!

Och vi kommer att stå tillsammans med alla folk i världen som reser sig mot imperialism och förtryck. Vi står i dag tillsammans med millioner i Venezuela, i Nicaragua, I Ecuador, i Bolivia, på Kuba, i Nepal, i Västsahara, i Kurdistan, i Irak, i Palestina, över hela världen.

Vi kommer att fortsätta slåss mot imperialismen här i Sverige. Vi kommer att sätta stopp för Sveriges vapenexport till USA. Vi kommer att kräva Sverige ut ur Afghanistan! Inga svenska soldater ska stupa i USA:s oljekrig.

Vi ska stå för lösningarna på det växande klimathotet. Lösningar som inte bygger på moraliserande över individers konsumtion utan på en omställning av hela det ekonomiska systemet.

Vi ska avslöja maktens myter om samförstånd och klassfred. Vi ska alltid utgå från ett konfliktperspektiv och visa att politik handlar om: klass mot klass!

Vi ska vinna Sverige för socialismen och vi ska vinna valet 2010. Vi ska se till att varje arbetarröst blir en antifascistisk röst. Vi ska krossa Sverigedemokraterna och vårt vapen kommer att vara en offensiv vänsterpolitik.

Kamrater

Ner med kapitalismen!

Ner med imperialismen!

Ner med regeringen!

Himmelen åt prästerna, helvetet åt kapitalisterna och jorden åt proletärerna!

Leve socialismen!

Leve Första maj!

Hur fan tänkte ni nu?

2008-04-30T14:27:00.002+01:00

Missförstå mig inte, jag tycker verkligen att det är underbart att skolledningarna i Karlskrona kommer ta i med hårdhandskarna mot studenter som super sig fulla under skolans studentceremonier. Ungarna är för små för att överhuvudtaget få tag i alkohol att konsumera i skolan på ett lagligt sätt. Klart att de ska polisanmälas.

Men kan någon förklara för mig hur i h*lvete man kan straffa en student genom att stänga av dem från skolan? Är inte det som...dödsstraff för självmord?

Alla till Vaksala Torg på Första maj

2008-04-28T22:23:00.002+01:00

Om du bor i Uppsala så ska du bege dig till Vaksala Torg vid 11.45. Där kommer ett antal korta appelltal hållas av inbjudna organisationer innan vi marscherar till Slottsbacken. Där följer musik med Format och Storsien, tal av Ulla Andersson, Ilona Waldau, Amanda Linderborg, Fredrik Svensson och undertecknad.

Om du av någon anledning inte bor i Uppsala så vänder du dig hit för instruktioner om var du ska bege dig.

Dagen då helvetet frös till is

2008-04-26T15:23:00.002+01:00

Jan Björklund verkar ha sagt något bra och det känns lite jobbigt för mig eftersom jag hatar Jan Björklund.

Tydligen ska Björklund på folkpartiets kommunala riksmöte sagt att antalet skolsköterskorna och kuratorerna på landets högstadie- och gymnasieskolor måste fördubblas. För att uppnå detta vill han både skärpa skrivningen i skollagen och skjuta till pengar till kommunerna. Lärare ska få ägna sig åt undervisning, vilket de är utbildade för, i stället för att ta ett enormt ansvar för elevvård.

Kalla mig paranoid, men jag kan inte tro att Jan Björklund skulle ha kunnat komma på något så bra. Vad är baksidan? Vad är det han inte säger? Ska satsningen finansieras med en kärnreaktor i varje gympasal?

Jag har tidigare skrivit om behovet av ökad personaltäthet i skolan. Att anställa ytterligare 1 000 kuratorer och skolsköterskor skulle vara ett stort steg i riktning mot en bättre skola, nya betygskalor och hårdare tag är inte ens ett litet hoppsasteg framåt.

Historien

2008-04-20T23:51:00.002+01:00

Kamikaze har sammanställt ett antal frågor kring historia. Som historienörd så kunde jag naturligtvis inte undgå att besvara dem.

När fick du upp ditt intresse för historia?

Jag vet inte riktigt när jag blev intresserad av historia. Jag har nog alltid intresserat mig för människors tänkande och levnadsvillkor. Jag märker också att jag har en väldigt stark tendens att hänvisa till historien när jag ska förklara eller analysera saker. Det märks tydligt när jag tittar på gamla arbeten som jag skrev på högstadiet och i gymnasiet. Ett PM om internationella handel inledde jag med att gå tillbaks 600 år i historien, trots att det skulle handla om dagens situation.

Hur underhåller du ditt intresse för historia?

Jag har pluggat både historia och religionshistoria. Genom åren har jag läst tonvis med böcker i ämnet. Jag ser sällan historiska program i TV och jag skulle aldrig röra vid något glassigt magasin med färgbilder som behandlar "historia" (och jag sneglar inte ens åt Herman Lindqvist eller andra sagoberättare).

Är det några specifika områden inom historia som intresserar dig mer än andra?

Klassiska vänsterområden som klasskamp, produktionens organisering, imperialism och anti-imperialism, genushistoria, arbetarrörelsens och de realsocialistiska staternas historia o s v. Men jag har också ett brett intresse för idéhistoria, allt från religionshistoria och filosofihistoria till de politiska ideologiernas utveckling. Ska man gå in mer på nördig detaljnivå så intresserar jag mig för Sverige under andra världskriget och den svenska kommunistiska rörelsens historia.

Vilken/vilka är de/den bästa historiska filmen/filmerna du sett?

The Wind That Shakes the Barley av Ken Loach som handlar om den irländska befrielsekampen, Ådalen 31 av Bo Widerberg om svensk militärs mord på strejkande arbetare 1931 och Slaget om Alger av Gille Pontecorvo som handlar om FLN:s kamp mot den franska kolonialismen i Algeriet.

Vilken/vilka är de/den bästa historiska boken/böckerna du läst?

Människans rikedomar av Leo Huberman, även om man kan kritisera detaljer i den så var det boken som introducerade mig för historiematerialismen.

Någonsin gjort någon historisk resa, i så fall vart?

Jag är inte så mycket för resor, men det är klart, när jag väl har rest någonstans t ex till Storbritannien eller Irland så har jag ju besökt historiska platser.

Har nu något historiskt drömresemål?

Som sagt, jag är inte så mycket för det där med resor. Jag skulle vilja se Leninmausoleet och Che Guevara-monumentet i Santa Clara.

Om du skulle få träffa en valfri historisk person, vem skulle det då vara?

Siddhārtha Gautama, d v s den historiske buddhan, eller kanske Epicurus, han var antagligen en skön person.

Om du skulle få besöka en valfri historisk händelse, vilken skulle det då vara?

Lätt stormningen av Vinterpalatset. Jag skulle överhuvudtaget vilja hänga runt Lenin och Trotskij under Oktoberrevolutionen.

Vad anser dina nära om ditt historiska intresse?

Vissa utav mina vänner finner det kanske lite irriterande att vilken diskussion som helst kan urarta i en historieföreläsning.

Skulle du vilja ha ett arbete som är relaterat till historia?

Ja, helt klart. Om ett och ett halvt år är jag utexaminerad gymnasielärare i historia.

Slutligen, anser du det är viktigt med historia? Om ja, motivera gärna!

Jo, det är klart att det är, annars skulle jag väl vara rätt hycklande i mitt yrkesval. Historia är viktigt för att förstå vår egen samtid, då kanske tiden efter 1791 spelar störst roll men som jag har sagt så måste vi t ex gå minst 600 år bakåt för att förstå dagens internationella ekonomiska system. Historien är också viktigt eftersom den visar oss att människor genom tiderna har levt och tänkt på många olika sätt. Kunskaper om historia gör att vi kan ifrågasätta vår egen samtid och de sanningar som vi i dag håller för självklara.

I kårvalet röstar DU med Studentvänstern

2008-04-08T00:50:00.003+01:00

I dag drog kårvalet i gång vid Uppsala universitet. I en tid då både Uppsala kommun och Sverige är mörkblått så ska kåren ändå förbli röd.

I årets val driver Vänsterns Studentförbund framför allt fyra frågor:

Bredda universitetets rekrytering med avseende på klass, etnicitet, ålder, sexuell läggning och funktionshinder!
Universitetet ska upprätta och följa jämställdhetplaner.
Miljö- och rättvisemärk universitetets inköp.
Ingen forskning för militära ändamål.

VSF är det enda partiet för oss som vill att kåren i Uppsala ska fortsätta verka för att även arbetarklassen ska få tillgång till den högre utbildningen och att studenter ska få en ekonomisk situation som inte tvingar dem att slava på extrajobb eller tigga föräldrarna om pengar.

I årets val går det att rösta direkt på nätet. Gå in på kårvalets hemsida och plocka fram ditt kårleg med valkoden. Rösta mot BS-högern och korporativisterna - rösta med Studentvänstern!

Hur man inte spar pengar

2008-04-02T00:40:00.006+01:00

På Norra reals gymnasium i Stockholm så kommer kuratorn, bibliotekarien och syon att få sparken. Detta eftersom skolan behöver spara en och en halv miljon för att budgeten ska gå plus minus noll. Så man skär ner på skolans personal. Lärare kan man inte göra sig av med, det finns ingen buffert, bara fem lärare per hundra elever, och man måste uppfylla styrdokumentens krav på undervisningstid.

Norra real är bara en av 20 gymnasieskolor i Stockholm som måste få "budget i balans". På S:t Eriks gymnasium skär man ner på lärare, elevassistenter och elevvårdsteam, på Hässelby gymnasium tar man bort

Det är väl bra att samhället kan spara pengar. Det finns ingen lag som säger att det ska finnas en kurator på varje skola eller hur många personer som ska ingå i ett elevvårdsteam. Man gör sig av med dem och så har kommunen tjänat en duktig slant på vad gymnasiechefen kallar "väldigt kreativa" besparingsförslag. Jättesmart! Eller?

För vad tror ni höga herrar och damer i skolförvaltningen egentligen händer med elever när de förlorar sin kurator, när de förlorar skolsköterskan, förlorar skolvärden eller kamratstödjaren. Vad tror ni händer när man skär ner på personaltätheten så att lärare får ta polaroidkort för att överhuvudtaget lyckas komma ihåg elevernas namn? Tror ni verkligen att eleverna kommer säga till sig själva: "ojdå, nu behöver visst skolnämnden hålla budgeten i balans" och sluta skära sig själva i armarna, sluta svälta sig själva, sluta mobba, sluta skolka, sluta testa droger? Fattar ni inte vad ni håller på med? Ni gör barn illa. Det är oförlåtligt.

Det som verkar som en besparing när man bara har den enskilda skolans budget att se till (och jag lider verkligen med skolornas rektorer, de förstår säkert mycket väl mitt resonemang) kommer tillslut att komma tillbaks och bita kommunen i röven. Vet ni vad socialstyrelsens vård av unga kostar årligen? Om inte så kan ni ju läsa det här. För liberaltalibanerna med sin heliga dogm om den "närande" och den "tärande" sektorn så framstår en skolkurator eller ett elevvårdsteam enbart som en kostnad, en utgift. För alla normalt funtade människor så är det en investering. Hur många ungar skulle inte en bra och engagerad kurator med tillräckliga resurser kunna rädda innan kommunen tvingas till betydligt mycket dyrare insatser, såsom LVU-hem? Och vill vi ens tala om det som en fråga om ekonomisk rationalitet, stinker inte det nazi-räkneexempel? Hur kan vi kostnadsvärdera en ung människas söndertrasade liv?

Jag har sagt det förr och jag kommer att fortsätta säga det. Jan Björklund är som alla reaktionärer en papperstiger. Hans preusseninspirerade skolpolitik går ut på att skolorna ska skriva fler papper som bevisar att vissa elever inte duger. Skolan kommer naturligtvis inte bli ett dugg bättre av fler betyg, fler nationella prov, mer regler, mer Ordnung och så vidare. Det enda Björklunds retorik medför är att regeringen framstår som handlingskraftig i skolfrågan utan att de behöver ge upp sina älskade skattesänkningar för de rika.

Det som behövs är att skolorna får resurser till att anställa fler, inte bara fler lärare utan mer personal överhuvudtaget. Ungarna behöver fler vuxna som lägger näsan i blöt.